Antonio och Amanda sökte utmaningar långt från storstaden

För att klara befolkningsuppdraget har tandläkare från andra orter fått täcka upp delar av veckan. På så sätt har kliniken kunnat ge tandvård till barn, äldre patienter på sjukhustaxa och akuta patienter. Övriga vuxna patienter har hänvisats till Sundsvall, tio mil enkel resa.

– Det har ju förstås inte varit en önskvärd situation, säger Helena Hansson.

När Tandläkartidningen besöker Folktandvården Ånge en klar höstdag i mitten av september har det gått två veckor sedan Amanda och Antonio började sina nya jobb. Hela personalstyrkan sitter samlad i fikarummet med kaffe och en vetelängd. Utanför går kliniken i ljusgrått, med moderna behandlingsrum och en centralt belägen steril. Den flyttades dit när kliniken renoverades för ett par år sedan. Numera hämtas mycket av utrustningen därifrån i stället för att förvaras inne på behandlingsrummen.

I fikarummet märks det att Amanda och Antonio redan blivit en del av gänget, och så smått också av livet på orten. Båda har varit på ”Mittmarknaden” vid Flataklocken, och Amanda har fått propåer om att börja spela hockey i Ånges damlag. Hittills utan framgång.

– Det är från 30 år så jag är tyvärr för ung, konstaterar hon nöjt.

Stämningen är uppsluppen och de nya tandläkarna faller lätt in i snacket. Bakom skämten finns också en lättnad över att de nya kollegorna är på plats.

– Ett tag kändes det faktiskt som att kliniken var på väg utför. Nu känns det som att det har vänt, ­säger tandsköterskan Malin Lindström, som jobbat på kliniken sedan sammanslagningen med Fränsta­kliniken 2017.

Mitt i fikat ringer någons telefon. En av tandsköterskorna försvinner. När hon kommer tillbaka gör hon det i sällskap av Anders Krüger – en stor anledning till att både Amanda och Antonio valde just Ånge som sitt första jobb. ”Krüger”, som de kallar honom, har kört från Hälleforsnäs i Sörmland och är nu framme i Ånge. ”Sju minuter sen”, ursäktar han sig.

Anders Krüger är allmäntandläkare och medicine doktor. Han tog sin tandläkarexamen i mitten av 1990-talet och har därefter forskat, disputerat, före­läst och arbetat kliniskt. Sommaren 2023 fick han frågan om att göra en månads inhopp på Ångekliniken för att avlasta. Sedan dess har han veckopendlat från hemmet i Hälleforsnäs och jobbar i Ånge tre eller fyra dagar i veckan. Han är klinikens mest erfarna tandläkare – med råge. Nu ska han handleda Amanda och Antonio.

Men Amanda och Antonio är också nya på jobbet och förväntas inte klara allt själva. Som erfaren kollega och handledare beskriver Anders Krüger sin uppgift som att finnas till hands och lägga kraven på rätt nivå.

– Blir det för enkelt utvecklas de inte. Blir det för svårt för tidigt riskerar resultatet i stället att bli stress och osäkerhet.

Målet den första tiden är därför inte att Amanda och Antonio ska producera så mycket tandvård som möjligt och snabbt komma upp i en viss timintäkt.

– De ska känna sig lugna, trygga, kompetenta och få klinisk erfarenhet – sen kommer hastigheten och intäkterna med tiden. Det tror jag är viktigt för att behålla nyfikenheten och meningen med varför man blev tandläkare, säger Anders Krüger.

För Amanda märks skillnaden redan efter de första veckorna. Hon får göra mycket, men vet samtidigt att hjälpen finns nära.

– Det är en trygghet att veta att jag har någon att fråga. Är det något svårt kan vi samboka patienten. Jag känner mig heller inte lämnad de dagar jag arbetar själv – då bokar sköterskorna inte in så svåra saker utan sådant jag vet att jag klarar av.

Både Amanda och Antonio lyfter regionens kliniska utbildning för nyutexaminerade tandläkare, Tand­akademin, som en värdefull del i den första tiden som tandläkare. Men det finns också ett annat, mer mätbart, skäl till att Västernorrland kan locka en nyutexaminerad tandläkare. Efter en stor lönesatsning från regionens sida med ett lönepåslag på 10 000 kronor per månad för tandläkare, är ingångslönen för en allmäntandläkare numera 48 500 kronor i månaden. Med den lönenivån ligger regionen i topp i landet.

Amanda säger dock att även om lönen spelar en roll, var det inte var den som fick henne att välja Ånge.

– Så klart har den betydelse, men det var inte därför jag flyttade upp hit utan den blev mer som ett plus. Jag får bra erfarenhet, men också bra lön.

För Antonio kommer svaret snabbt när han får frågan om han hade valt samma jobb även om ­lönen varit lägre.

– Med Krüger, kliniken, kollegorna och patienterna jag har – absolut. Ingen tvekan.

Även om lönen inte var avgörande för valet att ta jobbet i Ånge tror emellertid både Amanda och ­Antonio att lönebilden påverkar unga tandläkare på väg ut i yrket.

– Det är inte tråkigt att ha en bra lön. Man har ändå studerat i fem år och då vill man se ett värde i de fem åren, säger Antonio.

Men jobbet är en sak. Livet utanför kliniken en annan. Hittills har Ångeborna gjort sitt för att Anto­nio och Amanda ska känna sig välkomna. Kollegor­na skickar tips om vad som händer på orten och drar med dem på aktiviteter. Patienterna är glada över att över huvud taget ha fått två nya tandläkare.

– Det värmer hjärtat, säger Antonio om tacksamheten de möter.

Bostaden har regionen hjälp dem att hitta och Amanda och Antonio bor nu grannar i varsin lägenhet ett stenkast från jobbet. Men storstadspulsen är längre bort.

– Efter klockan 19 hör du bara ugglorna, säger Antonio.

Än så länge verkar ingen av dem särskilt bekymrad över det. Men för de nyinflyttade storstadsborna återstår kanske det största testet: vintern. För någon från södra delen av landet kan den upplevas som både mörk och lång. Antonio, som är uppvuxen i Örebro, vittnar om att han inte ägt ett par vinterskor sedan han var sex år. Kollegorna på kliniken har redan talat om för honom att det nog kan vara dags att införskaffa ett par.

– De säger att jag ska vara beredd på snö upp till knäna. Jag kommer få en chock!