Patienterna randomiserades till att efter extraktion antingen få behandling med leukocyt- och trombocytrikt fibrin, eller att såret fick läka spontant. Foto: Photoshop
En rad metoder har provats för att efter en tandextraktion bevara och stärka benet i alveolarutskottet, ofta med transplantat av benvävnad från andra delar av kroppen. Eftersom detta kräver sekundära ingrepp försiggår forskning på alternativa metoder. En sådan är möjligheten att fylla extraktionsalveolen med leukocyt- och trombocytrikt fibrin, som enkelt kan erhållas genom att blod från patienten centrifugeras. Detta har man sett innehåller tillväxtfaktorer, som potentiellt skulle kunna stimulera läkning och regenerering av vävnad.
En grupp forskare i Spanien har gjort en kontrollerad studie för att undersöka om metoden har effekt. Tjugosju patienter med irreparabla skador på andra tänder än molarer ingick i studien. De randomiserades till att efter extraktion antingen få behandling med leukocyt- och trombocytrikt fibrin, eller att såret fick läka spontant.
Omedelbart efter extraktionen och fyra månader senare beräknades med hjälp av CBCT-skanning (cone beam computed tomography) hur mycket benet resorberats, och det visade sig inte finnas några statistiskt signifikanta skillnader mellan de patienter som fått behandlingen och de som inte fått den. Inte heller fanns några signifikanta skillnader mellan grupperna vad gäller inflammation, blödning, självupplevd smärta eller hur väl man upplevde att käken fungerade.
När det efter fyra månader var dags att sätta in implantat var andelen patienter där man samtidigt behövde göra bentransplantation lika mellan grupperna.
Forskarna konstaterar att behandling med leukocyt- och trombocytrikt fibrin i deras undersökning inte har någon effekt och inte minskar behovet av bentransplantation vid implantat, men att deras resultat kontrasterar mot andra kliniska undersökningar där koncentrat av patientens eget blod haft effekt.
