Det har funnits en oklarhet kring sambandet mellan bitkraft i käkarna och effektiviteten i tuggningen – det vill säga hur väl maten finfördelas vid tuggning.
Det står sedan länge utom tvivel klart att män, i snitt, har starkare käkmuskler och kan bita ihop hårdare än kvinnor, det har otaliga studier visat.
Det är också betydligt lättare att mäta bitkraften, vilket görs med en specialkonstruerad dynamometer för oralt bruk.
Men om det även är den som biter hårdast som tuggar effektivast har forskningen inte entydigt kunnat svara på. Tuggeffektivitet har varit svårt att mäta där man traditionellt har låtit försökspersoner tugga på hårda saker som morötter, jordnötter eller kokosnötskött för att sedan avgöra hur finfördelat det har blivit.
Med hjälp av en helt ny metod, där en tålig, mjuk kapsel av polyvinylacetat fylld med små kulor belagda med ett färgämne används som tuggmätare, har brasilianska forskare kunnat bringa viss klarhet i frågan.
Totalt fick 55 försökspersoner, jämnt fördelade över båda könen, tugga 15 gånger på fyra kapslar, två på var sida i munnen. Mängden frilagt färgämne avlästes sedan med spektrofotometri.
Resultatet är entydigt. Kvinnor hade signifikant effektivare tuggning än männen, medan männen kunde bita med signifikant större kraft än kvinnorna.
Forskarna kan konstatera att effektiviteten i tuggningen beror på fyra distinkta moment; bitkraften, kontakten mellan tänderna i över- och underkäken, rörelsemönstret i underkäken och tuggnivån (det vill säga tiden för varje tuggrörelse eller antalet tuggrörelser per tidsenhet). Och bitkraften är alltså inte den avgörande faktorn.
Archives of Oral Biology
