Annons
Annons
Ny studie har kartlagt prognosen efter rotfyllning
Foto: Colourbox
Under de första tio åren efter en rotfyllning kan tanden behöva ytterligare behandling. En svensk studie visar att i 3,5 procent av fallen gjordes rotfyllningen om och i 1,4 procent av fallen gjordes en rotspetsoperation.
– Det är viktigt för patienter som överväger att göra en rotfyllning att veta vad som kan hända med den rotfyllda tanden över tid, förklarar Victoria Dawson, odontologie doktor och adjunkt vid odontologiska fakulteten vid Malmö universitet.
– Vi har därför använt Försäkringskassans register över behandlingsåtgärder och tittat på alla patienter över 20 år som fick en rotfyllning registrerad under 2009. Vi undersökte därefter hur många som behövde ytterligare behandlingsåtgärder under de följande tio till elva åren, och när dessa inträffade.
I 3,5 procent av fallen gjordes en revisionsbehandling, det vill säga att tandläkaren gjorde om rotfyllningen. I 1,4 procent av fallen gjordes en rotspetsoperation (apikal kirurgi). Dessutom visade det sig att en femtedel av de rotfyllda tänderna extraherades under uppföljningstiden.
Revisionsbehandlingar och rotspetsoperationer var vanligast det första året efter rotfyllningen och utfördes i de allra flesta fall inom fyra år, medan extraktionerna var mer jämnt fördelade över tiden.
Vi känner inte till orsaken till extraktionerna, men tror att de i de flesta fall beror på andra faktorer än själva rotfyllningen.
– Vi känner inte till orsaken till extraktionerna, men tror att de i de flesta fall beror på andra faktorer än själva rotfyllningen, förklarar Victoria Dawson. Tidigare studier antyder det.
Ett annat fynd är att revisionsbehandling och extraktion var vanligare för molarer än övriga tänder. För extraktion var skillnaden så stor som 25 procent jämfört med 14 procent för premolarer i underkäken, medan skillnaden för revisionsbehandling var betydligt mindre.
Det visade sig också att tänder som lagats med komposit efter rotfyllningen oftare än kronförsedda tänder genomgick revisionsbehandling, extraktion eller omgörning av restaureringen.
– Vi vill dock inte ge rekommendationen att en krona alltid är det bästa alternativet, eftersom vi inte vet vad som har legat bakom valet mellan krona och kompositfyllning, säger Victoria Dawson. Det kan ju vara så att tandläkarna valde att kronförse de tänder som från början bedömdes ha bäst prognos.
Styrkan med studien är, enligt författarna, det omfattande och heltäckande materialet, möjligheten att följa patienterna även om de flyttat inom landet och den långa uppföljningstiden. Svagheten är frånvaron av kliniska data och röntgenbilder, och att orsakerna bakom behandlingarna inte är kända.
– Att rotfylla en tand, avslutar Victoria Dawson, är förknippat med en kostnad för patienten, som ofta måste välja mellan att rotfylla eller att extrahera tanden. Då är det viktigt att patienten kan få en uppfattning om hur prognosen ser ut på sikt.
