Kunskapen om orala mikrober ökar snabbt. Illustration: Colourbox
Det är sedan länge känt att kroniska infektioner ökar risken för skivepitelcancer, som är den vanligaste maligna tumören i munhålan. Under de senaste åren har vi i allt djupare detalj kunnat förstå varför.
Porphyromonas gingivalis har visat sig bidra på en rad sätt till cancerns uppkomst: När bakterien infekterar epitelceller kommer den via två inre signalvägar att öka cellernas tendens att dela sig. Genom andra signalvägar ökar bakterierna risken att celler som delar sig dessutom tränger in i omkringliggande vävnader (blir invasiva) och släpper från tumören (metastaserar). Dessutom kan bakterien påverka tumörcellerna så att chansen ökar att de klarar sig undan kroppens immunförsvar.
Den orala bakterien Fusobacterium nucleatum sätter igång andra reaktionsvägar i epitelceller, som också kan leda till invasion och metastasering. En av dessa vägar blockerar också cellernas förmåga att begå programmerad celldöd (apoptos), vilket också ökar risken för cancer.
Bakterien Treponemna denticola finns sällan hos friska, men ofta vid parodontit. Även den har visat sig stimulera epitelceller i munhålan att dela sig och starta processer som kan öka risken för att en tumör invaderar kringliggande vävnad och metastaserar.
Även andra typer av orala mikrober har visat sig bidra till cancerns uppkomst, bland annat den encelliga svampen Candida albicans och humant papillomavirus. Dessutom antyder de senaste årens forskning att inte bara enskilda mikrober, utan själva balansen mellan dem, påverkar sannolikheten för att cancer uppkommer i munhålan.
