Annons

Annons

Forskning 2022-11-29

Skeletal förankring av suturvidgare inte alltid nödvändig

Efter fem år såg man ingen skillnad i gommens storlek och behandlingsstabilitet mellan de barn från 8 till 11 år som fått sitt korsbett korrigerat med en konventionell tandburen suturvidgare och de vars suturvidgare varit förankrad i gommen med miniskruvar.

Foto: Colourbox

Det finns inget skäl att välja en skeletalt förankrad suturvidgare för behandling av korsbett i tidiga växelbettet. Det visar en svensk studie på barn mellan 8 och 11 år.

En vanlig anledning till korsbett är att överkäken är för smal. För att åtgärda detta har man länge använt en suturvidgare som applicerar kraft för att öka avståndet mellan överkäkens högra och vänstra sida.

Traditionellt har suturvidgaren förankrats i tänderna, men under senare tid har man utvecklat metoder där den också förankras med skruvar i gommen, vilket man hoppas ska ge mer expansion i skelettet och på sikt bättre stabilitet.

Farhan Bazargani

En svensk forskargrupp har nu jämfört resultaten från dessa metoder, inte bara genom att utvärdera skelettet röntgenologiskt, utan genom att analysera ytan och volymen på gommen efter ingreppet.

– Det är en prospektiv randomiserad studie där vi gjort en femårsuppföljning på alla barn som ingick i studien. Sådana långtidsuppföljningar är sällsynta, berättar Farhan Bazargani som lett undersökningen och är verksam vid avdelningen för ortodonti vid Specialisttandvården i Örebro.

Undersökningarna gjordes på 52 barn mellan 8 och 11 år, de flesta i 9–10-årsåldern, där hälften fick en suturvidgare som bara förankrades i tänderna och hälften fick en som också förankrades i gommen med mini­skruvar.

Forskarna gjorde gipsavgjutningar av gommen omedelbart innan tandställningen fästes, direkt efter att den avlägsnades sex månader senare, ytterligare ett halvår därefter och efter fem år. Avgjutningarna digitaliserades och analyserades, så man fick mått på både yta och volym hos gommen.

Damir Malmvind

– Båda grupperna följde exakt samma mönster, berättar Damir Malmvind, också vid avdelningen för ortodonti vid Specialisttandvården i Örebro, som utförde analyserna. Vi kunde inte påvisa någon statistiskt signifikant skillnad mellan de två behandlingsalternativen; de hade bägge lika gott behandlingsresultat.

– Över de fem åren visade bägge metoderna god stabilitet, fortsätter Damir Malmvind. Återfall var sällsynta, utom för barn med öppet bett.

Slutsatsen är därför att det räcker med att förankra ställningen i tänderna.

– Vi rekommenderar inte det mer invasiva ingreppet i den här åldern, förklarar Farhan Bazangani. För barn mellan 8 och 11 år rekommenderas tandburen suturvidgare.

– Möjligen, spekulerar Damir Malmvind, kanske resultatet blivit annorlunda om patienterna varit äldre, eftersom gomsuturen växer samman vid högre ålder.

Upptäck mer