Bettslipning sällan ett förstahandsval
Ocklusionskorrigering är kostnadseffektivt om det används på rätt indikation, enligt Anders Wänman. Foto: Johan Gunseus

Bettslipning sällan ett förstahandsval

Metod 9 mar 2016
Dela artikeln
För patienter med smärta och käkfunktionsstörning bör reversibla behandlingar användas om det är möjligt. Men det finns situationer då bettslipning är motiverat. Anders Wänman, bettfysiolog i Umeå, går igenom de vanligaste.

Bettslipning och andra former av ocklusionskorrigering är mycket sällan förstahandsvalet för patienter med smärta och käkfunktionsstörning, enligt Anders Wänman, professor i klinisk oral fysiologi vid Umeå universitet.

Tandläkare anpassar dagligen patienternas bett till nya fyllningar och protetiska konstruktioner. Bettslipning kan då behöva göras så att patienten får en fungerande ocklusion. Det ska kännas bra att tugga och bita samman.
Patientens upplevelse är oftast vägledande. En sådan ocklusionskorrigering är en relativt enkel åtgärd som sällan leder till komplikationer.

Olika metoder kan användas för att korrigera bettet. Det går att bygga upp tänder med kompositer, göra protetiska konstruktioner eller slipa enstaka tänder. Ortodonti och ortognatkirurgi är andra möjligheter.

Anders Wänman Ålder: 62 år. Arbete: Övertandläkare och professor i klinisk oral fysiologi vid Umeå universitet. Bor: I Umeå. Familj: Gift. Tre barn. Foto: Johan Gunseus

Anders Wänman
Ålder: 62 år.
Arbete: Övertandläkare och professor i klinisk oral fysiologi vid Umeå universitet.
Bor: I Umeå.
Familj: Gift. Tre barn.
Foto: Johan Gunseus

Hur man gör beror på vad som ska korrigeras, hur patienten ser ut i munnen och vad han eller hon har råd med, bland annat.

För patienter med smärta och käkfunktionsstörningar, är ocklusionskorrigering inget förstahandsval. I de flesta fall ska du nog låta bli, enligt Anders Wänman.

Utformade riktlinjer

Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vuxentandvård ska bettslipning exempelvis inte göras vid akut käkledssmärta. Om patienten tycker att bettet inte känns bra, kan det bero på en tillfällig inflammation och svullnad. När det ger med sig, fungerar sannolikt bettet igen.

– Vid akut käkledsinflammation kan underkäkens position förändras på grund av ödem i käkleden och då är bettslipning alltid kontraindicerat, säger Anders Wänman, som var med om att utforma riktlinjerna i egenskap av ordförande i faktagruppen ”smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar”.

Ocklusal korrigering kan också göra mer skada än nytta vid dysocklusion (phantom bite syndrom).

Om patienten upplever att bettet inte stämmer utan att det kan verifieras kliniskt, ska du inte behandla med irreversibla åtgärder.

– Försök med en beteendeinriktad och reversibel behandling, eller remittera patienten till en bettfysiolog, rekommenderar Anders.

Kan vara befogad

Bettslipning som åtgärd för att korrigera ocklusionen är inte heller indicerat som förebyggande åtgärd eller om patienten inte vill att tänderna slipas.

Anders Wänman avråder även från bettslipning när det är en stor lateral avvikelse mellan ledorienterad position och tandorienterad position.

Det finns ändå situationer då bettslipning eller annan ocklusionskorrigering kan vara befogad.

I september 2014 återinförde Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) bettslipning i taxan. Åtgärd 607 heter ”bettslipning för ocklusal stabilisering”.

– Åtgärden ska baseras på diagnos, och alltid vägas mot alternativa behandlingsåtgärder.

“En relativt enkel åtgärd”

I TLV:s regelverk finns nu tillståndet/diagnosen instabil ocklusion i kombination med käkledssmärta som varat längre än tre månader, som en följd av käkledsartros, vid frontalt eller posteriort öppna bett eller vid tvångsförning och smärta från käksystemet.

Ett exempel på när bettslipning kan vara motiverad är när ocklusionen för en patient har förändrats mycket på grund av en tidigare skada i käkleden till följd av trauma eller inflammation.

– Om situationen inte längre är akut kan bettslipning vara en relativt enkel åtgärd för att skapa en bättre stabilitet och normalisera käkfunktionen, säger Anders Wänman.

– Ocklusionskorrigering är kostnadseffektivt om det används på rätt indikation.
Janet Suslick

 

Fyra typiska patientfall, enligt Anders Wänman

När ocklusionskorrigering görs ska målet vara att skapa en funktionell ocklusion med bilaterala stabila kontakter i både ledorienterad position (RP) och i tandorienterad position (IP). Avståndet mellan RP och IP ska understiga en millimeter och patienten bör vara fri från tvångsförning. Det ska vara axial belastning på tandparen. Vid sidoglidning ska det vara ömsesidigt skyddande ocklusion.

Patientfall 1: Artros

En patient med implantatstödd protetik har remitterats med anledning av att bettet inte stämmer. Orsaken till bettförändringen bedöms bero på artros i höger käkled. Bettet korrigeras med bettslipning.

Före.

Före.

 

Efter.

Efter.

 

Patientfall 2: Öppet bett

Patienten handikappas av ett frontalt öppet bett. Patienten har valt bettslipning istället för en kirurgisk åtgärd.

Före.

Före.

 

Efter.

Efter.

 

Patientfall 3: Bettslipning rekommenderas inte

Käkleden har traumatiserats som en följd av infraocklusion i de mest posteriora tandparen, bedömer Anders Wänman. Bettslipning rekommenderas inte, men stabilisering med komposit eller inlägg kan vara ett lämpligt och kostnadseffektivt alternativ.

Före.

Före.

 

Efter.

Efter.

 

Patientfall 4: Bettslipning rekommenderas inte

Vid lateral tvångsförning som medför symtom från käksystemet kan selektiv bettslipning vara indicerat om lateralförningen inte är stor (bild A). Om tvångsförningen överstiger 1 mm bör andra behandlingsalternativ övervägas (fotot och bild B).

 

 

När får bettslipning göras?

Vid tillstånden nedan kan ocklusal korrigering (bettslipning eller uppbyggnad av tänder) vara motiverat enligt Socialstyrelsens tandvårdsriktlinjer. För några är åtgärden lågt prioriterad och därför inget man ska välja i första hand.

Traumatiserande ocklusion
1. Ogynnsam belastning på enstaka tandpar kan orsaka smärta och obehag. Tänderna som belastas kan få ökad mobilitet eller frakturera. Ocklusionskorrigering är motiverad i sådana fall.

Långvarig käkledsartrit/artros
2. Patienter med bettstörningar till följd av att vävnaden i käkleden har brutits ner i samband med artrit, exempelvis reumatism, eller artros, kan få problem med att bita av och tugga mat. Ocklusal korrigering kan då vara ett effektivt sätt att skapa bättre stabilitet och tuggfunktion i bettet.

Långvarig käkledssmärta
3. Om käkleden belastas ogynnsamt som en följd av instabil ocklusion och det bedöms ha bidragit till att en långvarig käkledssmärta (artralgi) har utvecklats, kan ocklusal korrigering prövas om inte reversibla åtgärder har haft god effekt. Syftet är att minska den biomekaniska belastningen och reducera smärtan.

Symtomatisk diskförskjutning utan återgång
4. Om symtom relaterade med diskförskjutning utan återgång påverkas negativt av instabil ocklusion, kan ocklusal korrigering övervägas. Åtgärden har låg prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Andra åtgärder som töjningsövningar och stabiliseringsskena rekommenderas i stället.

Käkmuskelsmärta
5. Ocklusionskorrigering kan göras vid lokal myofasciell smärta, men har låg prioritet eftersom åtgärden förväntas ha ingen till låg effekt på tillståndet. Käkgymnastik (töjning) och stabiliseringsskena är åtgärder med högre prioritet i de nationella riktlinjerna.

Huvudvärk associerad med käkfunktionsstörning
6. Ocklusal korrigering kan göras, men har låg prioritet på grund av att åtgärden förväntas ha ingen eller låg effekt på tillståndet. Antiinflammatorika (NSAID) och bettskena är åtgärder med högre effekt och prioritet.

När får bettslipning INTE göras?

Ocklusal korrigering gör mer skada än nytta vid två tillstånd, enligt Socialstyrelsens riktlinjer.

1. Akut käkledssmärta (artralgi).

2. Dysocklusion (phantom bite syndrom).

Text: Janet Suslick

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Just nu uppdaterar vi systemet. Om problemen med inloggning kvarstår om ett dygn, kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch