Annons

Annons

Johan Karsten tar ortodontin mot framtiden

Nu kommer nya, stadiga skruvar som kan fästas i gommen respektive alveolarutskotten, som tandställningen kan förankras mot.

Användningen av de nya skruvarna har exploderat i Europa och väckt ett nyfiket intresse i Sverige. Det berättar Johan Karsten, som driver en mottagning på Östermalm i Stockholm och är väl insatt i metoden. Genom ett europeiskt nätverk av ortodontister har han besökt kliniker i Tyskland och Belgien där skruvarna utvecklats och i Sverige föreläser han om moderna tekniker i ortodonti.
Till skillnad från de miniskruvar som kom på 1990-talet är dessa skruvar större och stadigare. Den variant som fästs i gommen har utvecklats vid universitetet i Düsseldorf. Johan Karsten beskriver hur de fungerar genom att ta en patient som inte kan bita ihop som exempel.
Tidigare var hon inte behandlingsbar då justeringen som krävdes av käken var för liten för operation, samtidigt som det inte gick att flytta kindtänderna utan att samtidigt påverka framtändernas läge. Med de nya gomskruvarna får man en punkt att fästa tandställningen i och på så sätt kan regleringen av kindtänderna genomföras.

Utvecklats i Bryssel

Skruvarna som fästs i alveolarutskotten har utvecklats i Bryssel. Grundidén med en fast punkt är densamma som vid gomskruvarna, men skruvarna i alveolarutskotten används främst för att reglera käkens läge. Till exempel kan man dra hela överkäken framåt genom att placera fästen i över- och underkäken och spänna gummiband mellan dem.

– I sämsta fall förbättrar man förutsättningarna för en käkkirurgisk operation, i bästa fall undviker man på vissa patienter operationen helt, säger Johan Karsten.

Johan Karsten Ålder: 55 år Titel: Specialist i ortodonti och odontologie licentiat.  Om ortodontiska behandlingar: Med dagens mångfald av åtgärder är det lätt att i entusiasmen övergå från behandlare till säljare. Vi måste komma ihåg att insatsen ska uppvägas av vinsten, utnyttja de tekniska möjligheter som finns men kunna motivera det som görs.

Johan Karsten
Ålder: 55 år
Titel: Specialist i ortodonti och odontologie licentiat.
Om ortodontiska behandlingar: Med dagens mångfald av åtgärder är det lätt att i entusiasmen övergå från behandlare till säljare. Vi måste komma ihåg att insatsen ska uppvägas av vinsten, utnyttja de tekniska möjligheter som finns men kunna motivera det som görs.


Parallellt med detta har det under flera år skett en kontinuerlig utveckling av materialet i fästen och bågar. Nu finns elastiska bågar som arbetar med signifikant lägre kraft. I kombination med brackets med lägre friktion uppnås en snabbare utjämning. Aktiva brackets, som själva flyttar tänder, ökar effektiviteten ytterligare.

Positiv till teknikerna

Själv har Johan Karsten arbetat med de moderna teknikerna i ungefär ett år och är positivt inställd.
– Eftersom de nya tandställningarna är så pass effektiva bör fästena placeras noggrant, annars ställer sig tänderna åt olika håll. Därför passar dessa metoder inte för delegerat arbete.
Tekniken är så pass ny att han ännu inte gjort någon egen utvärdering, men utländska studier visar, enligt Johan Karsten, att den fungerar väl. Nackdelarna han upplevt hittills är att en del patienter är rädda för tekniskt avancerade behandlingar som skruvas fast i munnen. Det problem som kan uppstå är förlust av en eller båda skruvarna, vilket förmodligen beror på att apparaturen trycker mot gomslemhinnan, vilket i sin tur ger en rörelse som kan orsaka förlusten.
Behandlingen är också jämförelsevis dyr och alla landsting ersätter inte hela ortodontikostnaden för barn. Det rådande upphandlingssystemet gör också att det i vissa landsting inte är tillåtet att köpa in material som inte finns med på landstingets lista.

Inte lika effektiva

En annan utvecklingslinje som kommit starkt de senaste fem åren är osynliga tandställningar. Dels bågar och fästen som limmas på insidan av tänderna, dels genomskinliga aktiva utjämningsskenor som tillverkas för varje individ.
Fördelen är att de är osynliga, nackdelen att de inte är lika effektiva trots att de är relativt dyra.
– De har blivit populära bland patienter som inte vill att tandställningen ska synas och används ofta av allmäntandläkare. Det är viktigt att förklara skillnaden mellan kosmetiska åtgärder och funktionella förbättringar för patienterna, säger Johan Karsten.
Vad bör man som allmäntandläkare göra själv och när bör man remittera till en ortodontist?
– Allmäntandläkare kan arbeta mer med utjämningsskenor och involveras i nya moment som att placera skruvar. Det bästa är samarbete. I tveksamma fall kan ortodontisten avgöra om åtgärden är lämplig och vem som i så fall ska utföra den.
Tror du att de moderna teknikerna på sikt kommer att tränga ut de traditionella metoderna?
– Det är tveksamt, det blir snarare en större variation. En fördel i Sverige jämfört med många andra länder är att vi inte är bundna till någon leverantör utan kan plocka russinen ur kakan.
 

Här beskriver Johan Karsten två olika patientfall där den nya tekniken kommit till användning:


 
Patientfall: Förankringsskruvar i främre gomsuturen
Patienten tycker sig bita i olika lägen och har svårt att bita ihop. För tio år sedan behandlades hon med transversal expansion och utjämning.
Hälsoanamnes: 30-årig, frisk kvinna.
Status: Skelettalt närmast normala värden i sagittal-, transversal- och vertikalled. Dentoalveolärt postnormalt bett med ökad horisontell överbitning samt bilateralt öppet bett. ( bild 1–2)
Bedömning: Högt behandlingsbehov på funktionell indikation. Att minska den horisontella- och öka den vertikala överbitningen är önskvärt. Distalföring och intrusion av molarerna är dock svårt att genomföra ortodontiskt varmed ändring av den skelettala sagittala och vertikala relationen diskuterades med oralkirurg. Avvikelserna är små varav en ortognat kirurgisk lösning inte bedömdes rimlig. Målsättningen blir svår att uppnå med konventionella metoder.
Terapiplan/kommentar: I Düsseldorf har professorerna Dieter Drescher och Benedict Wilmes utvecklat en metod som innebär placering av förankringsskruvar i främre gomsuturen under lokalbedövning på vilka olika former av apparaturer sedan kan monteras beroende på önskad tandförflyttning. Risken för vävnadsskada eller förlust av skruvar i den regionen är minimal.
I detta fall flyttar en expanderande fjäder molarerna distalt, medan de palatinala armarna aktiverats för samtidig intrusion. (bild 3)
 
 

Patientfall: Superelastiska bågar och brackets
Patienten, som är i yngre tonåren, är missnöjd med estetiken och upplever att hon har svårt med renhållningen.
Hälsoanamnes: Frisk, 13-årig flicka.
Status: Dentoalveolärt bimaxillär trångställning.
Bedömning: Högt behandlingsbehov på estetisk och profylaktisk indikation. Vi önskar skapa utrymme i båda käkarna för att sedan kunna utjämna.
Terapiplan: Extraktion av fyra premolarer. Fast apparatur i båda käkarna från start. Aktiva, självligerande brackets i kombination med super­elastiska bågar användes med långa intervaller. (bild 1–4)
Kommentar: I jämförelse med konventionell teknik, kan signifikant lägre krafter utnyttjas som med den signifikant lägre friktionen ger mer tandförflyttning. Tänderna flyttar snabbare in i luckorna under utjämningsfasen och lämnar mindre luckor att sluta i luckslutningsfasen. Elasticiteten i Supercablebågarna möjliggör högre bågdimension från start, som med de långa intervallerna ger stor tandförflyttning till kort tid i behandlingsstolen. Det gör behandlingen kostnadseffektiv.
 

Upptäck mer