Det betonar Gunilla Klingberg, specialist i pedodonti och professor vid Tandvårdshögskolan i Malmö.
Enligt de riktlinjer som gäller i dag, och som Tandläkarförbundet har ställt sig bakom, ska tandvården endast medverka i åldersbedömningar när förfrågan kommer från barnläkare, och remissvaret ska lämnas till barnläkaren.
Allmäntandvården ska inte göra åldersbedömningar, utan hänvisa till exempelvis pedodontin, enligt Gunilla Klingberg.
– Man kan aldrig enbart luta sig mot en bedömning baserad på tandutveckling. De metoder vi har för detta i dag har alltför stora brister och svagheter, säger hon.
– Vi utvecklas olika. Det går till exempel inte att säga att alla som är 175 centimeter långa är minst 17 år gammal. På samma sätt kan man inte säga att när rotutvecklingen är klar, är man minst 15 år eller 20 år gammal.
Det finns även andra bekymmer med de metoder som finns för att bedöma ålder utifrån visdomständernas utveckling, menar hon.
– Vi vet för lite om hur tändernas utveckling varierar i olika befolkningsgrupper, till exempel.
Risken är stor att den som inte är insatt i osäkerheten i metoderna ger åldersbedömningar, eller tandmognadsbedömningar, som Gunilla Klingberg tycker är ett bättre begrepp, för stort värde i utredningarna. Det kan innebära en rättsosäkerhet för personen vars ålder bedöms och är också ett dilemma utifrån tandläkarkårens yrkesetik.
Bakgrunden till att frågan är aktuell är att Svenska barnläkarföreningen har i sommar uppmanat sina medlemmar att inte längre göra åldersbedömningar åt Migrationsverket.
Socialstyrelsen kommer att utreda frågan om åldersbedömningar igen. Här kan du läsa Socialstyrelsens gällande ställningstagande.
Annons
Annons
