Åke Eriksson växte upp utanför Örnsköldsvik men flyttade till Uppsala tillsammans med sin mamma och fyra syskon när han var 15 år. Tack vare flytten fick han möjlighet att ta studentexamen och så småningom blev han tandläkare. Men egentligen är det blåbären han har att tacka, menar han.
– Under kriget var det fina blåbärsår, säger han.
Det gjorde det möjligt för hans pappa att starta ett företag, vilket bekostade flytten och skolgången.
Han arbetade några år inom den offentliga tandvården i Uppsala, men sedan blev han privattandläkare. Under yrkeslivet var han speciellt intresserad av protetik. Han följde sina patienter noggrant, och i många fall överlevde protetiken patienterna, berättar han.
Intresset för protetik började kanske med den undermåliga tandvården han själv fick som barn.
– Hela familjen behandlades av en kvackande tandtekniker, säger han.
I dag gick han bland annat på symposiet ”Från klinisk kunskap och idéer till lege artis”. Det handlade om hur man hittar vägar att dela med sig av sin kunskap och hur man kommer igång med att göra vetenskap av sina idéer.
Annons
Annons
