Intervallet mellan rutinundersökningarna inom barntandvården har ökat både i Sverige och i övriga nordiska länder mellan 1996 och 2014. Samtidigt har den genomsnittliga tidsåtgången för rutinundersökningar ökat i alla länder utom i Norge, som redan låg högst. I Sverige handlar det om en ökning av intervallet mellan undersökningarna från 13 månader till 16 månader, och en ökning av undersökningstiden från 14 minuter till 20 minuter.
Det visar en enkätundersökning till tandläkare som gjordes första gången 1996 och som nu har följts upp med en ny undersökning 2014.
– När kariesförekomsten bland barnen minskar är det rimligt att det genomsnittliga intervallet mellan undersökningarna ökar. Och kanske är det också rimligt att tandläkarna ägnar mer tid åt barnen om de ser dem mer sällan när de är i en ålder där det händer mycket, säger Carina Källestål, docent i epidemiologi och folkhälsa vid Uppsala universitet, som är sistaförfattare på studien.
Undersökningen visar även att tandläkarna lägger betydligt mer tid på förebyggande behandling av högriskbarn (29 minuter i Sverige 2014) än lågriskbarn (13 minuter i Sverige 2014), vilket naturligtvis är helt rimligt. Men Carina Källestål ställer sig frågande till varför tandläkare alls skulle behöva ägna tid till lågriskbarnen. Hon menar att dessa i stället borde kunna tas om hand av annan personal.
– Jag tycker den här studien visar att tandläkarna lägger för mycket tid på prevention av friska barn. De bör prioritera de barn som är sjuka och lämna de som är friska till tandhygienister och tandsköterskor med specialutbildning för det, säger hon.
Hon tycker att barntandvården på dessa 18 år borde ha förändrats ännu mer mot en tydlig uppdelning i frisktandvård och sjuktandvård.
– Att fokusera ännu mer på högriskpatienterna skulle kunna innebära en stor vinst, både samhällsekonomiskt och för patienterna, säger hon.
Samtidigt visar studien att bland de fyra nordiska länderna lägger svenska tandläkare minst tid på preventiva åtgärder av högriskbarnen. Något som dock inte upprör Carina Källestål alls, utan som hon menar sannolikt är bra.
– I bästa fall kan man tolka det som att de svenska tandläkarna remitterar oftare till tandhygienister och därmed arbetar mer effektivt, säger hon.
Carina Källestål menar att ett stort problem för tandvården är att det saknas forskning som visar vägen till nya, bättre sätt att organisera arbetet.
– Studien visar att det finns en tröghet i systemet och det skulle behövas en omdaning och ett ifrågasättande, där till exempel hälsoekonomiska studier skulle kunna visa andra sätt att organisera vården. Här behöver vi forskare ta stafettpinnen och ta fram ny användbar kunskap, säger hon.
Annons
Annons
