Under alla mina drygt 40 år som tandläkare är det just bruxande patienter som varit den största utmaningen. De som haft lagade tänder har bitit sönder allt och olagade tänder har nötts ner och blivit allt kortare. Många har fått svåra sprickbildningar och mist tand efter tand. Som regel har de inte haft ont i sina käkar eller muskler och eftersom de inte haft ont har de oftast inte velat använda bettskena. De som tolererat bettskenor har slitit ut den ena efter den andra.
Givetvis har jag sett olika grader av bruxism, och visst har jag gjort mitt bästa för att rekonstruera nedslitna bett. De senaste åren har jag remitterat de svåraste fallen till neurologer för injektion av botox i massetermusklerna. Och det har varit fantastiskt att se hur dessa överaktiva muskler atrofierar så pass att de lugnat ner sin förödande aktivitet.
De neurologer som finns tillgängliga för att hjälpa våra patienter kan inte förstå varför vi tandläkare inte kan ta hand om injektionerna själva, vi som också kan anatomin, är vana vid injektioner och känner våra patienter.
”Räknas inte den psykologiska smärta, inte minst den psykologiska, som förlusten av tänder på grund av bruxism orsakar?”
Det är väldigt svårt att få något gensvar från våra bettfysiologer, som väl vore den naturliga remissinstansen? Det finns i dag även många allmäntandläkare som har gått vidareutbildning för att tryggt kunna hjälpa sina patienter som har hyperaktivitet i massetermusklerna.
Med lite av glad förväntan gick jag och lyssnade på programpunkten om botoxinjektioner på riksstämman. Där presenterades det vetenskapliga underlag som finns i dag, och det som helt kunde verifieras var att massetermuskeln atrofierar och minskar i muskelstyrka vid behandling med botulinumtoxid, men att behandlingen inte minskar smärta i tuggsystemet.
Hurra! tänkte jag, men är det bara smärtminskningen man vill visa? Räknas inte den psykologiska smärta, inte minst den psykologiska, som förlusten av tänder på grund av bruxism orsakar?
Vilka specialister står bakom den låga prioriteringen av botoxbehandling i våra nationella riktlinjer? Varför vill ni inte se det som så många av oss ser?
Vem vill starta en tillräckligt stor studie som kan ge den evidens våra bruxister behöver?
