Det gläder mig att höra att Karin Fälldin (C) har ett stort förtroende för den svenska tandvården och lyfter fram att vi i Sverige generellt sett har mycket god tandhälsa. Det är också något som vi som jobbar inom tandvården är stolta över att bidra till.
Förtroendet för tandvården prövas då och då, nu senast i debatten om vad tandvården debiterar vid ett tandvårdsbesök. Det som den diskussionen egentligen handlar om är vad staten ersätter genom tandvårdsstödet. Tråkigt nog blandas detta samman med frågan om patienterna blir överdebiterade, det vill säga betalar för vård som inte utförts eller som inte överenskommits, vilket är något annat.
”Min erfarenhet är att kunskapsnivån inom tandvården är hög …”
Jag är övertygad om att folktandvårdens patienter i mycket hög utsträckning får välmotiverad vård som också följer folktandvårdens prislista. Det som i det här sammanhanget kallas okunskap och slarv inom tandläkarkåren är i första hand kopplat till statens komplicerade ersättningssystem.
Min erfarenhet är att kunskapsnivån inom tandvården är hög och även om satsningen på att vidareutbilda personalen är nog så viktig så saknas en övergripande aspekt i resonemanget:
Karin Fälldin är som landstingspolitiker företrädare för ägarna till Folktandvården Stockholms län AB. Det är värt att påpeka att landstinget genom ägardirektiv bestämmer nivån på folktandvårdens avkastningskrav.
Det är alltså landstinget självt som sätter upp de ekonomiska kraven på folktandvården. Det är också landstinget som sätter priserna inom folktandvården; den fria prissättningen gäller sålunda för ägarna och inte för behandlarna. I och med det finns det mycket små möjligheter för behandlarna att styra över sina intäkter.
”Däremot kan vinstkravet från ägarna sänkas och en del av resultatet återinvesteras i verksamheten.”
Däremot kan vinstkravet från ägarna sänkas och en del av resultatet återinvesteras i verksamheten. Det skulle gynna patienterna i form av lägre priser utan att riskera den goda vården.
Folktandvården Stockholm län AB tillämpar ett bonussystem, förmodligen som ett medel att motivera de anställda att leva upp till landstingets avkastningskrav. Karin Fälldin ställer sig, tillsammans med många andra, frågande till om bonus hör hemma inom tandvården.
Även vi i Tjänstetandläkarna välkomnar att bonussystemet för tandläkarna granskas. Vi har idag individuell och differentierad lönesättning som grundar sig i ett antal lönekriterier.
Ett av flera kriterier tar hänsyn till tandläkarnas intäkter till verksamheten. Det borde vara långt tillräckligt för att uppmuntra de anställda att ta rätt betalt men också balansera intäktskravet mot övriga kriterier som till exempel att ge patienten god vård.
Vi skulle föredra att tandläkarna i högre grad belönas för sin yrkesmässiga prestation än för sin förmåga att debitera för utförd vård.
”Det finns flera skäl att se över effekten av prestationsersättningar så som bonus.”
Det finns flera skäl att se över effekten av prestationsersättningar så som bonus. Att enbart premiera intäkter ökar kanske vinsten i en verksamhet, men i ett kortsiktigt perspektiv. För att en verksamhet ska utvecklas över tid krävs ett större engagemang hos personalen än hur stort det enskilda ekonomiska bidraget är. I slutändan blir ett sådant system kontraproduktivt eftersom viljan att bidra till andra viktiga aspekter som förbättrar verksamheten hämmas. Det vinner ingen på.
Jag ser gärna att den här debatten fortsätter då det är angeläget att premiera god vård framför kortsiktiga vinningar.
Chaim Zlotnik
Ordförande
Tjänstetandläkarna
