Att arbeta med barntandvård borde vara statushöjande, menar artikelförfattarna Gunilla Klingberg och Georgios Tsilingaridis.
Foto: Colourbox
De senaste veckorna har det larmats om att tandvården inte hinner med barnpatienterna. Det är förseningar i en tredjedel av landets regioner. Företrädare för vårdgivare säger att tandläkare inte vill arbeta med barn. De vill arbeta med vuxna, eller åtminstone ska huvuddelen av kliniken vara vuxentandvård, heter det. De säger: ”det går inte att rekrytera när man bara kan erbjuda barntandvård”.
Vi förstår frustrationen när en region inte klarar av att ge vård och hälsa på lika villkor till barn. Men larmen är både onyanserad och oreflekterade. När tunga företrädare, oavsett om de företräder regioner, privata vårdgivare eller folktandvården, uttalar sig om barntandvård som en börda – när man accepterar att ingen vill arbeta med barn som en sanning – då kan det aldrig bli bra.
Signalen blir att barntandvård har låg status, att det är viktigare att behandla vuxna, och många tandläkare som vill arbeta med barn upplever att de nedprioriteras framför de som arbetar med vuxna. Att vara barntandläkare i dag är inte statushöjande. Det borde vara tvärtom.
Att vara barntandläkare i dag är inte statushöjande. Det borde vara tvärtom.
Många tycks tro att våra barn har friska tänder och att karies är ovanligt. Snabbt och utan djupare reflektion anförs att vi kan förlänga revisionsintervallen för våra barn. Barnen är friska och de kommer för ofta. Men tyvärr visar statistik från såväl Socialstyrelsen som SKaPa-registret mer karies i vissa åldrar och särskilt hos barn i socioekonomiskt utsatta områden. Bilden förstärks av de rapporter vi får från barntandvårdsspecialisterna om ett kraftigt ökande antal remisser som rör barn med stora vårdbehov på grund av karies.
Att satsa på barntandvård och att barn ska ha friska tänder och känna sig trygga i tandvårdssituationen är att investera för framtiden. Barn vars tänder är friska när de lämnar den fria barntandvården har goda förutsättningar att fortsätta vara friska och slippa karies långt upp i vuxen ålder. Att vara med och hålla barns tänder friska borde vara det allra finaste man kan göra inom tandvården.
Problemen med att få en fungerande barntandvård i hela landet är påtagliga, men de är varken okända eller nya. Det behövs ett samlat grepp för att nå en förändring och här är de tre viktigaste frågorna som måste lösas:
- Vi behöver stärka barntandvården och öka stödet till nya kollegor. Det är både krävande, stressigt och utmanande att arbeta med barn. Redan under studietiden signalerar många studenter därför att de inte vill jobba med barn. Vi behöver hitta ett system med introduktion och handledning inom just barntandvård när våra studenter påbörjar sina första anställningar. Vi på lärosätena kan säkert samverka ännu mer med tandvårdens aktörer, men det förutsätter också att stora vårdgivare som Folktandvården och privata aktörer är med och satsar. Barntandvård ska vara något som lockar.
- Ersättningen för barntandvård måste höjas. Dagens 1 600 kronor per barn och år är skamligt lågt! Det motsvarar max 30 minuter tandläkartid, sen är det förlust. Här vilar ett stort ansvar på regionerna och de som beställer tandvård – i slutänden Sveriges kommuner och regioner, SKR, och våra regionpolitiker. Det är dags att ni ser behovet av en fullt finansierad barntandvård och vågar fatta beslut om en höjning av ersättningsnivåerna.
- Barns tandhälsa är en gemensam angelägenhet och vi: beställare, tandvårdschefer, privattandvårdsföreträdare, lärosätenas forskare och utbildare, måste arbeta tillsammans med detta. Det går att höja barntandvårdens status och det går att rekrytera tandläkare till barntandvård om vi hjälps åt.
Gunilla Klingberg, rektorsråd och professor i barntandvård, Malmö universitet
Georgios Tsilingaridis, biträdande prefekt, docent i barntandvård, Karolinska Institutet
