Anna Carin Dahlgren är tandvårdsdirektör, Region Östergötland och ordförande i Sveriges Folktandvårdsförening.
Foto: Peter Holgersson, Colourbox
Många som är 67 år och äldre väntar på riksdagens beslut om Tiotandvård. Bortom beslutet finns något större: hur skapar vi en jämlik munhälsa för hela befolkningen? Liksom hela välfärdssektorn påverkas tandvården av samhälleliga och strukturella faktorer, men också av ett komplext system som inte medverkar till att resurser styrs dit behoven är störst. Skillnaderna mellan regioner är påtagliga och växande.
Att utbilda fler är inte lösningen. Det svenska tandvårdssystemet är konstruerat för en balans mellan offentlig och privat vård, men har cementerat en ojämlik munhälsa och en uppdelning av marknader och patientgrupper.
Flera förbättringsområden har tidigare identifierats i två statliga utredningar och flera myndighetsrapporter. För närvarande granskar Riksrevisionen det statliga tandvårdsstödets effektivitet utifrån hur det bidrar till god tandhälsa och begränsade kostnader för patienten.
Det är nu tid för handling. Fortsatta reformer krävs för att systemet ska bidra till tandvårdslagens mål, god tandhälsa och tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Några av de viktigaste är:
Att behovsprincipen införs. Den som har det största behovet av tandvård ska ges företräde. Det föreslår regeringen ska skrivas in i tandvårdslagen. Det är en viktig åtgärd för ett värderingsskifte inom hela tandvården.
Ett gemensamt riskbedömningssystem för tandvårdens aktörer, som gör det möjligt att följa besöksintervall, styra resurser och prioritera förebyggande vård. Det ger långsiktig trygghet för både patienter och vårdgivare.
Reglerad samverkan mellan offentliga och privata vårdgivare, för ett hållbart system där regionerna kan säkerställa ett fungerande tillhandahållaransvar och planera vården efter behov. Samtidigt behöver de privata vårdgivarna ges rätt förutsättningar att bidra till systemet.
Att förutsättningar för forskning, utbildning och utveckling stärks. Folktandvårdsorganisationerna bedriver omfattande klinisk forskning, med olika förutsättningar. Tandvårdslagen reglerar inte hur odontologisk forskning främjas, finansieras eller integreras i vårdverksamheten – det behövs. Majoriteten av nyutexaminerade tandläkare och tandhygienister handleds till klinisk kompetens i Folktandvården. Förslaget i budgetpropositionen om ersättning för VFU samt handledning är positivt, men behöver tydliggöras.
Att de förebyggande insatserna lyfts! Det behövs ett samlat grepp om förebyggande och hälsofrämjande insatser i befolkningen, med större incitament till samverkan mellan tandvård och hälso- och sjukvård.
Reformtakten får inte avstanna. Folktandvården i hela landet står redo att fortsätta arbetet, precis som vi gjort i mer än 85 år.
Styrelsen för Sveriges Folktandvårdsförening
Anna Carin Dahlgren, tandvårdsdirektör, Region Östergötland (ordförande)
Anna Lundqvist, tandvårdsdirektör, Västra Götalandsregionen (vice ordf.)
Annri V Thimstrand, tandvårdsdirektör, Region Västernorrland
Johan Hansson, tandvårdschef, Region Kalmar
Linda Back, tandvårdschef, Region Värmland
Stefan Stjernström, områdeschef Folktandvården, Region Jämtland/Härjedalen
