Michael Grate och Lars Olsson. Foto: Lieselotte van der Meijs
Sedan dagens statliga tandvårdsstöd med fri prissättning infördes har tandhälsan i samtliga socioekonomiska grupper väsentligen förbättrats. Det kan utan tvekan konstateras att svensk tandhälsa är av världsklass. Dock finns det ett stort mörkt moln över tandvården. Tillgången på tandvård varierar kraftigt beroende på var man bor. Långa väntetider, om det ens är möjligt att få en tid, är verklighet i delar av Sverige. Bristen på tandvård riskerar att leda till sjukdomar, inte bara i munnen utan den övriga kroppen påverkas också.
Den privata tandvården är en stor välfärdsproducent och utan den skulle tandvården i Sverige inte fungera. 98 procent av Sveriges befolkning bor i en kommun där det finns minst en privat vårdgivare. Och över två tredjedelar av alla vuxna går till en privat vårdgivare. I regioner med brist på tandvård är andelen så hög som 75 procent och den ökar år efter år.
Det är därför obegripligt att det genomförs en reform som gör det svårare att bedriva tandvård, men det är precis vad regeringen gör med stöd av Sverigedemokraterna. Tidöpartiernas tandvårdsreform minskar tandvårdens resurser med mellan 800 miljoner och 1,4 miljarder, beroende på om glesbygdstillägget blir verklighet eller inte.
Att minskade resurser inte leder till ett större och bättre utbud framstår som en självklarhet för de allra flesta. När det gäller tandvård verkar Tidöpartierna dock vara övertygade om att så är fallet. Företagande i glesbygd är något som kräver mod, stora investeringar och ett stort risktagande av den som finansierar och bygger upp verksamheten. Därför krävs det snarare incitament som premierar riskbenägenheten att bedriva tandvård i glesbygden och områden med behov.
Märkligt nog är reformens arkitekt socialminister Jakob Forssmed själv högst medveten om prisregleringens negativa effekter. I en intervju tidigare under året framhöll socialministern att ”normalt är inte prisreglering ett sätt att få ökad kapacitet”.
Regeringen väljer trots det att genomföra en reform mot, vad som tycks vara, bättre vetande. När Tidöavtalet ska fullföljas blir konsekvenserna av den nu aviserade reformen ointressanta. Den grupp – Sveriges patienter – som reformen är tänkt att hjälpa blir i verkligheten de stora förlorarna. Av erfarenhet vet vi att bristande resurser och regleringar slår hårdast mot de regioner som redan har störst problem.
Michael Grate, vd, Privattandläkarna
Lars Olsson, näringspolitisk chef, Privattandläkarna
