Gun-Britt Lundin, enhetschef, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket anser att Privattandläkarnas jämförelse är missvisande.
Foto: Colourbox / Pressbild
Åsikterna i denna debattartikel är textförfattarens, inte Tandläkartidningens.
Vill du skriva en debattartikel i Tandläkartidningen?
Vi tar emot debattartiklar inom odontologi, politik och samhälle som är av intresse och relevans för tandläkare och tandvårdsbranschen.
Den största skillnaden mellan analyserna, förutom olika tidsperioder (2009–2024 mot 2009–2019), är att Privattandläkarna mäter total produktion i antal besök, medan vi mäter produktion per yrkesverksam tandläkare med flera olika mått. Både Privattandläkarnas och TLV:s metoder är legitima, men resultaten ska inte förväxlas.
Läs också: Den privata tandvården producerar mer tandvård än någonsin
Att den privata tandvården aldrig har tagit emot så många patienter som 2024, är korrekt. Privattandläkarna nämner dock inte att 2023 var ett år med exceptionellt lågt besöksantal, och att 2024 därför kan tolkas som en korrigering mot en långsiktig trend. Vad som mer saknas i deras analys, men som ingår i TLV:s, är befolkningsökningen och förändringen i antalet yrkesverksamma tandläkare. Totala antalet sysselsatta tandläkare ökade med 6 procent mellan 2009 och 2019. Antalet sysselsatta tandläkare per 100 000 invånare förblev dock konstant. TLV:s analys visar också att mellan 2009 och 2019 minskade produktionen per tandläkare märkbart inom det statliga tandvårdsstödet. Detta gällde både privat och offentlig tandvård.
- Behandlingstid per tandläkare inom stödet minskade med 16 procent i privat tandvård.
- Mängden tandvård i fasta referenspriser per tandläkare minskade med 13 procent i privat tandvård.
- Antal besök per tandläkare minskade med 14 procent i privat tandvård
- Antal patienter per tandläkare minskade med 7 procent i privat tandvård.
Det ska då jämföras med att det totala antalet privata besök inom stödet hade ökat med 1 procent inom samma period.
Vi anser att vår metod, kombinerad med information om att antalet tandläkare per capita inte ökade under perioden, ger en bättre bild av patientens möjlighet att få vård än Privattandläkarnas metod.
I vår rapport undersökte vi också orsakerna till minskad produktion per tandläkare. Vi tittade på om minskningen kunde förklaras med förändringar i prisnivå, antalet yrkesverksamma tandläkare, tandläkarnas ålder, kön och födelseland samt patienternas socioekonomi. Inget av detta kunde helt förklara varför den enskilde tandläkaren gjorde mindre vård inom det statliga tandvårdsstödet; samma typ av privattandläkare arbetade 17 procent färre timmar med tandvård i det statliga tandvårdsstödet 2019 än 2009. En viktig förklaring till att den privata sektorn kunde hålla uppe det totala antalet patientbesök, trots minskad arbetstid per tandläkare, var att fler tandläkare var verksamma privat 2019 än 2009.
Även om Privattandläkarna har rätt i att antalet besök har ökat, är det inte nödvändigtvis en positiv förändring när vi tar patientens perspektiv. När vi ser på hur produktionen per tandläkare gått ner och antalet tandläkare per capita för hela Sverige inte förändrats, kan vi dra slutsatsen att vanlig vuxentandvård var en lika stor eller större bristvara 2019 än 2009.
Gun-Britt Lundin, enhetschef, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
