Från flykting till svensk tandläkare på sju år

Vad händer nu när du har tagit examen?
– Just nu njuter jag av de sista lediga stunderna innan jag börjar jobba. Jag har packat mina saker i Göteborg och ska snart flytta till Ljungby, en mysig liten stad i Kronobergs län. Där kommer jag att jobba på Folktandvården Solrosen. Jag är väldigt taggad och ser verkligen fram emot det.
Berätta om din väg till svensk tandläkarlegitimation.
– Jag hann läsa tre terminer på tandläkarprogrammet i Damaskus innan jag kom till Sverige som flykting i januari 2015 tillsammans med min familj. Mitt mål var att så snabbt som möjligt bli tandläkare här istället. Förutom att lära mig hur allting fungerar i ett helt nytt land och hitta nya vänner, behövde jag lära mig svenska och komplettera mina betyg på Komvux innan jag kunde söka in på tandläkarutbildningen. 2017 kom jag in på utbildningen i Göteborg och fem år senare tog jag examen.
Hur kändes det att ta examen?
– Det fanns folk i min närhet som tyckte att jag hade för stora drömmar efter så kort tid i Sverige och att jag inte ens skulle kunna komma in på programmet. Nu när jag har klarat utbildningen känner jag mig lycklig, glad och väldigt stolt. Jag är dessutom tacksam att jag fick gå tandläkarutbildningen här i Sverige på en av världens högst rangordnade tandvårdshögskolor.
Vad tyckte du om tandläkarutbildningen i Sverige?
– I stort sett är jag supernöjd med min utbildning på GU. Det har inte varit lätt att läsa en akademisk utbildning på ett helt nytt språk, men jag kunde ta mig igenom dessa fem år. Jag upplevde utbildningen som väldigt forskningsförankrad. Allt vi fick lära oss var kopplat till vetenskapliga studier. Att ha en djupare förståelse för det jag har lärt mig gör att jag kan tänka kritiskt och vara mer noggrann när jag väl tillämpar mina teoretiska kunskaper i praktiken. Lärarna på skolan visade passion för sina ämnen och såg till att vi förstod allt så att vi skulle bli duktiga tandläkare efter utbildningen.

Vad var det jobbigaste?
– Spärrkurserna och de kliniska momenten som man måste klara under en viss termin innan man kunde gå vidare var jobbiga och stressande – speciellt när det handlade om kliniska moment där det var svårt att hitta patienter, till exempel att göra en pelare eller en partialprotes. Stressen gjorde ibland att man ägnade sig åt att hinna bli färdig innan terminen var slut mer än att fördjupa sig kliniskt i det man höll på med.
Hur är den svenska utbildningen jämfört med utbildningen du började på i Syrien?
– Det är stora skillnader. I Damaskus var vi runt 1 000 studenter per årskull. I Göteborg var vi ett 70-tal som började och 43 som tog examen. Tandläkarutbildningen i Syrien är dyr. Syriska tandläkarstudenter bekostar allt ur egen ficka; till exempel dentala instrument, övningskäkar till dockor i den prekliniska delen samt röntgenbilder och fyllningsmaterial i den kliniska delen. Här i Sverige står skolan för dessa kostnader. Tandläkarstudenter i Syrien måste hitta patienter på egen hand. På GU fick vi hjälp med att hitta lämpliga patienter. En annan skillnad är att svensk tandvård är inriktad på förebyggande tandvård där orsaksinriktad sjukdomsbehandling betonas väldigt mycket. I Syrien går många till tandläkaren bara när de har ont i en tand. Oftast blir det då en lagning som görs, kanske utan att informera patienten om exempelvis orsaken till karies, kostens roll och vikten av basprofylaxen.