Hon fick fyra minuter

Tandläkaren Birgitta Häggman Henrikson gillar utmaningar och att lära sig nya saker. Därför ställde hon upp i Forskar Grand Prix 2017, även kallat SM i populärvetenskaplig presentationsteknik. Hennes bärande tema var – träning vid huvudvärk som alternativ till värktabletter.

– Jag har aldrig tidigare presenterat min forskning på fyra minuter, berättar Birgitta som knep bronset i riksfinalen.
Hon har inte heller några tidigare erfarenheter av teater eller andra former av scenframträdanden. Hon kommer inte från en släkt av talare. Men hon tycker om att föreläsa.
– Det jag tycker är speciellt roligt är att försöka nå publiken, att märka att de har förstått eller att de har blivit engagerade. Att ta komplicerade processer och försöka göra dem begripliga.
Det är inte första gången som odontologiska fakulteten representerar Malmö högskola i riksfinalen. Faktum är att Birgitta Häggman-Henrikson utgör den femte tandläkaren som kvalificerat sig sedan starten 2012. Tidigare finalister är Silvia Galli (2015), Michael Braian (2014), Daniel Jönsson (2013) och Daniel Nebel (2012). Birgitta har sin teori om varför så många lyckats.
– Jag tror att vi har lyft ämnen som berör många. Sedan kanske vi skiljer oss från de övriga fakulteterna genom att vi är vana vid att inte enbart kommunicera med andra forskare och kollegor utan även med patienter.
Hon ser en utveckling de senaste tio åren där vikten av kommunikation blivit allt tydligare. Både inom akademin och i det kliniska arbetet.
– Jag tror att vi tandläkare som yrkesgrupp har blivit mycket bättre på att kommunicera med patienterna eftersom det är så viktigt att kunna det.
Perspektivet har kastats om.
– Tidigare utgick jag från vad jag ville berätta men nu utgår jag i stället ifrån vem som lyssnar, och hur ska jag få dem att förstå? Det innebär mer arbete eftersom alla presentationer blir olika beroende på målgruppen. Men det gör att du når fram, och når du inte fram med ditt budskap spelar det ingen roll vad budskapet är.

Bo och arbeta utomlands

Före deltagandet i Forskar Grand Prix var hennes erfarenheter dock främst knutna till forskarvärlden genom föredrag på nationella och internationella konferenser – samt att hålla i efterutbildningar, kursverksamhet och undervisning av studenter.
Undervisningen började hon med redan 1993–1994 då hon fick en delad tjänst som assistenttandläkare och doktorand vid Tandläkarhögskolan i Umeå. 1997 bar det av med hela familjen till den engelska staden Farnham, strax söder om London.
– Det låg i linje med att jag vill hitta utmaningar i livet, jag ville prova på att bo och arbeta utomlands, berättar hon.
Familjen trivdes bra och under femton år arbetade Birgitta på en privat remissklinik med implantatbehandling. Samtidigt höll hon kontakten med Umeå universitet och fortsatte sin forskning.

Orofacial smärta och käkfunktion

År 2013 inledde hon ett samarbete med professor Thomas List vid Malmö högskola och är i dag knuten till avdelningen för orofacial smärta och käkfunktion vid odontologiska fakulteten. Året efter, 2014, var det så dags för nästa utmaning. Flytten gick nu till Malmö där både möjligheten till forskning och undervisning lockade.
– Jag gillar det internationella klimatet på Malmö högskola och i Malmö. Sedan är min man från Malmö också.
Själv är Birgitta uppvuxen i Umeå men längtar inte tillbaka.
– Nä, det är för långt norrut och för kallt, säger hon och skrattar.

Fysisk och kognitiv träning

Fallenheten för att föreläsa och undervisa tror hon låg bakom förfrågan från fakulteten om att anmäla sig till den lokala deltävlingen av Forskar Grand Prix vid Malmö högskola.
– Jag hade ingen aning om att det skulle bli så lärorikt eller att det skulle innebära så mycket arbete. Jag är väldigt imponerad av hela arrangemanget.
Totalt hölls tre möten inför deltävlingsfinalen i Malmö där de anmälda fick hjälp med att lägga upp sina presentationer och göra dem populärvetenskapliga. Forskargruppen som Birgitta tillhör driver bland annat en rad projekt inriktade mot fysisk och kognitiv träning som behandling av orofacial smärta.
– Men ska du hålla en fyraminuterspresentation hinner du bara med ett budskap. Blir det flera budskap är det lätt att man tappar stora delar av publiken, framhåller Birgitta.

”Ibland måste man ta till ett enkelt budskap och en knorr för att väcka intresse och nå fram”.

Hennes presentation berör därför enbart fysisk aktivitet som behandling av smärta. Men inte heller den begränsningen var tillräcklig.
– I Forskar Grand Prix blir det extremt förenklat – ända ner till att träning är bra mot smärta. Den bredare bilden är att för olika smärttillstånd behövs olika former av träning. Det som fungerar för en person med fibromyalgi är inte alls detsamma som fungerar för en person med en nackskada, exemplifierar hon och fortsätter:
– Men ibland måste man ta till ett enkelt budskap och en knorr för att väcka intresse och nå fram.
I förberedelserna ingick även drillning i hur man använder bilder som budskap. När Birgitta fick höra att ingen tidigare framfört en Pecha Kucha var hon bara tvungen att anta utmaningen.

Pecha Kucha

Pecha Kucha är ett presentationsformat som innehåller 20 bilder utan text som visas 20 sekunder vardera. För att hålla tidsramen på Forskar Grand Prix blev det dock 12 bilder för Birgittas del.
Bildserien har en genomgående, sober färgskala. Men motiven är inledningsvis starka, eller makabra som en av riksfinalens jurymedlemmar uttryckte det, för att sedan blir allt mer harmoniska när träning presenteras som möjlig behandling mot smärta.
– Jag märkte att det blev ett sorl i publiken och visste då att jag hade fångat deras uppmärksamhet, minns Birgitta.
Samtidigt betonar hon att bilderna inte ska distrahera, de ska precis som berättelsen inte vara för plottrig och innehålla för många budskap.
– Idealiskt ska det kännas som att bilderna bara flyter på och kompletterar det du säger.

Inget utrymme för impovisation

Förberedelserna gav resultat och Birgitta vann deltävlingen i Malmö. Direkt efteråt blev hon kontaktad av finalarrangörerna, och en coach med bakgrund inom ståuppkomik tog sig ner till Skåne för att ge mer återkoppling. Nu handlade det framför allt om att använda rösten, scenen, gester och pauser.
– Konstpauser och betoning, det har jag aldrig jobbat med på det sättet tidigare. Det gäller att i varje mening tänka på var betoningen ska ligga och när man ställer frågor till publiken – att det finns en paus efteråt.
Även manuset finslipades ytterligare och varje mening skulle vägas, ord för ord. Inget utrymme gavs för improvisation.
– Du har inte tid att stå och säga onödiga ord. Allt måste vara scriptat och inlärt. I dag uppskattar jag stand up comedy på ett helt annat sätt. Jag förstår vilket oerhört arbete som ligger bakom.

”Det finns många sätt att berätta om och nå ut med sin forskning”

Mötet med de övriga finalisterna bjöd också på lärdomar.
– Alla hade sin personliga stil och egentligen tycker jag det är huvudbudskapet, att det finns många olika sätt att berätta om och nå ut med sin forskning.
Trots den lärorika resan är hon glad över att det är över. Nu kan hon gå vidare mot nya utmaningar. Näst på tur är att bli riktigt duktigt på padel, en blandning av tennis och squash. Fram tills hon var 25 år spelade hon basket i division ett. Därefter gav hon upp sportandet på tävlingsnivå.
– Tills året då jag fyllde 40 år, då behövde jag en ny utmaning och fastnade för att börja idrotta igen.

Kul när alla bidrar tillsammans

Bosatt i England blev tennis ett givet val med en omfattande tävlingsverksamhet på motionsnivå. Trots att Birgitta inte utövat någon racketsport tidigare avancerade hon på fem år till seriespel med klubblaget.
Vid flytten tillbaka till Sverige letade hon aktivt efter en tennisklubb med tävlingsverksamhet för damer 50+. Till slut hittade hon ATL Lund och var 2016 med och tog silver i lag-SM för veteraner. Birgitta spelar dubbel, för även om hon är en utpräglad tävlingsmänniska ligger lagsporter henne varmast om hjärtat.
– Detsamma gäller för forskningen. Jag tycker det är kul när alla bidrar tillsammans och får möjlighet att göra sitt bästa. Även när det gäller presentationer vill jag verkligen rekommendera att jobba ihop med någon. Du behöver någon som granskar dig utifrån med kritisk blick. Det kan du inte sitta själv och öva på din kammare, slår Birgitta fast.