Hon styr i Stockholm

När börjar en tandläkarkarriär? Kanske när pappa säger: ”När du blir stor ska du laga mina tänder.”

Tidig vårsol värmer konferensrummet på Folktandvården Stockholms huvudkontor. Vi är på plan sex i den tidigare korvfabriken, som numera rymmer kontorslokaler och gym.
Eva Ljung lutar sig mot bordsskivan och sträcker fram händerna i en gest som om hon höll i en jordglob av glas.
Hon berättar om sin uppväxt i Spånga utanför Stockholm med föräldrar som var egna före­tagare. Pappan pratade ofta om att hon skulle bli tandläkare och laga hans tänder. Mamman gick bort tidigt, men skickade med Eva Ljung en känsla av att det var möjligt att bli vad hon ville. Och det var tandläkare hon ville bli.
Men först blev hon polis.
– Det krävdes högsta betyg för att bli tandläkare, men man kunde också komma in på arbetslivspoäng. Jag tränade kampsport och var i bra form, så jag tänkte att jag först kunde bli polis och sedan satsa på att bli rättsodontolog.
Efter en kort tid som polis kom hon in på tandläkarutbildningen i Stockholm.

Möta rädda människor

– En likhet mellan yrkena är att man måste kunna möta människor som är rädda. Att man på ett kort ögonblick får ett förtroende och en relation.
I rollen som tandläkare hittar hon glädjen och känner att hon kan göra skillnad för människor.
– Det är ett så roligt jobb. Att få träffa så många människor som man inte skulle träffa annars. Små barn som man följer genom livet, någon som har en dröm om att flyga MIG, eller någon som berättar om sin anorexi. Att bygga relationer med sina patienter ger en omedelbar tillfredsställelse.

Personalomsättning och pensionsavgångar

Nu är solskenet i rummet bländande och Eva Ljung reser sig för att dra ner en jalusi.
– Solen skiner alltid på folktandvården, säger hon och skrattar.
Men organisationen har flera utmaningar. Eva Ljung nämner stora pensionsavgångar, personalomsättning och brist på yrkesutbildade. I Stockholm startar många nya kedjor som konkurrerar om personalen.
– Många hoppar runt mellan arbetsgivare. Det har vi inte sett förut, men det sker även inom and­ra branscher och verkar vara en trend i tiden. Vi måste fundera på hur vi kan locka dem som är på väg in på arbetsmarknaden att välja tandvårdsyrkena.

Robot i receptionen

Hon talar om hur digitaliseringen i form av AI och robotisering kan underlätta administrationen. Om att andra yrkeskategorier kan stötta tandläkarna, i en värld där allt färre yrkesarbetande ska ta hand om en allt större population.
– Vi är en reglerad bransch, och det är mycket vi måste rapportera till olika instanser. Kanske kan vi ha en robot i receptionen eller automatiserade rapportuttag, som frigör tid för patienten?
Svårigheten att hitta personal påverkar jämlikheten i tandvården. Ofta handlar det om olika delar av landet, men samma problem märks även i olika delar av Stockholm.

Samhällsansvar

– Vi måste jobba ute bland människor, där de är, för att få utväxling på våra resurser. Vi behöver värna den goda tandhälsan vi har byggt upp i landet. Hur gör vi det på bästa sätt?
Eva Ljung utstrålar energi och drivkraft. Hon säger själv att drivkraften kommer ur viljan att göra gott och att göra saker bättre.
– Folktandvården i Stockholm verkar på en konkurrensutsatt marknad men man känner ändå ett stort samhällsansvar, med till exempel ST-utbildningar och introduktionsutbildningar för nyexaminerade.
Hon är med på introduktionen för alla ny­anställda och för nya chefer. Mycket av hennes arbetstid går annars åt till möten, utbildningar och föreläsningar. Både internt och externt.

”Varje gång tänker jag ”Vad var det jag kunde gjort bättre?” som jag kan utveckla på min nya arbetsplats.”

Det roligaste i jobbet tycker hon är när man hittar en lösning på något, stort eller smått, som får något att fungera bättre.
– Jag har bytt jobb ganska många gånger. Och varje gång tänker jag ”Vad var det jag kunde gjort bättre?” som jag kan utveckla på min nya arbetsplats.
När hon tog examen 1985 var det ont om jobb och hon arbetade på flera kliniker under kortare perioder. Hon kom in på chefsbanan vid en omorganisation, när den enda kvarvarande tand­läkartjänsten var en chefstjänst.

Utmanande jobb

Några år efter examen började hon som klinikchef på Folktandvården Solna och sedan blev det chefsjobb på flera olika kliniker i Stockholm. År 2005 blev hon tandvårds- och utvecklingschef vid Folktandvården Stockholm.
Under den tiden bytte organisationen vd ­flera gånger.
– Och jag tänkte att det jobbet skulle jag också kunna göra. Min mamma lärde mig att man inte ska vara rädd för att söka utmanande jobb. De höga cheferna är också människor.

Inkallad till möte

Men först sökte hon och fick jobbet som tandvårdsdirektör i Uppsala, och beskriver tiden där som väldigt rolig: trevlig stämning och en organisation där man känner och bryr sig om var­andra.
– En dag blev jag inkallad av landstingsstyrelsens ordförande till ett möte. Jag var nervös och undrade vad det skulle handla om. De ville att jag skulle gå in som vikarie för landstingsdirektören i Uppsala län. Det var inte riktigt en fråga, så det var bara att gå dit nästa dag.
Hon pustar.
– Det var svårt. Det är gigantiskt många områden: primärvård, sjukhus, tandvård, läns­trafik, kultur, fastigheter. Allt. Och komplexa samband. Men det var intressant och lärorikt och gav en förståelse för hur politiken arbetar och hur allt hänger ihop inom landstingen.

Återuppbygga förtroende

Efter två år fick hon sparken. Eva Ljung ler.
– Det var intressant. Det var väntat med tanke på att man bytte politisk majoritet. Men nu ville jag tillbaka till Stockholm. Det var det här jobbet jag ville ha, men min företrädare hade inga planer på att gå i pension.
Hon sökte sig till Patientnämnden i Stockholm där man hanterar patienternas synpunkter på vården. Det handlade både om att återuppbygga förtroende mellan patient och vård, och att ringa in systemfel.

Svara snabbt när patienten frågar

En lärdom från det arbetet är hur viktigt det är att svara snabbt när en patient frågar, så att det inte hinner växa till ett problem. Eva Ljung poängterar också att det är viktigt att ­svara på ett korrekt sätt, även om patienten kanske har fel.
Och så, för två år sedan, fick hon jobbet hon väntat på: vd vid Folktandvården Stockholm.
– Jag har fått så mycket möjligheter genom yrkeslivet. Tandvården är det jag tycker är roligast: affären och utvecklingen av vården.

”Privat och offentlig tandvård sporrar var­andra. Det är det som är lite roligt.”

Hon pekar på konkurrensen om både patienter och personal inom tandvården, som inte finns på samma sätt inom sjukvården.
– Privat och offentlig tandvård sporrar var­andra. Det är det som är lite roligt.
Sedan hon började arbeta som tandläkare har hon sett hur det har blivit mycket mer kontroll i form av ökade lagkrav och ökade krav på dokumentation. Patienterna är mer pålästa, vill att det ska vara effektivt och vill hitta tandvård som passar deras behov. Hon tycker också att tempot har ökat och att alla har mer bråttom.

Ledarrollen

Hon protesterar lite när hon blir ombedd att fylla på tidslinjen över sin karriär.
– Jag vill gärna pusha fram mina chefer i stället för att synas själv. Det är de andra som gör så mycket bra.
Det som lockar henne i ledarrollen är just att se andra växa, att kunna påverka, och att se verksamheter växa. Hon beskriver sig själv som ”kanske inte den typiska vd:n, utan mer kreativ och drivande”.
– Jag är inte en naturbegåvning, och det tar tid att lära sig ledarskap. När jag träffar unga som går ledarskapsprogram tänker jag ”wow, de har redan upptäckt det som jag har lärt mig nu”.

Tydlighet och mod

Något hon lärt sig som ledare är att man måste vara tydlig i vart man ska och vad som förväntas, och att man ibland behöver ta beslut som är obehagliga, men som är för helhetens bästa.
– När jag var yngre ville jag inte göra ­någon ledsen eller besviken, men det måste man ibland. Jag har lärt mig tydlighet och mod, och att det inte är en popularitetstävling.
I en politiskt styrd organisation kan förutsättningarna förändras mitt i en budgetperiod, och man behöver förhålla sig till beslut utanför organisationen.

Nätverkar gärna

Eva Ljung hittar inspiration till sitt ledarskap och utveckling av verksamheten överallt i samhället. Hon lutar sig fram och gestikulerar med händerna när hon pratar om möjligheter med ny teknik, som till exempel Swish, som hon tycker är en fantastisk uppfinning.
– Jag är positivt lagd, vilket kan vara både en välsignelse och en förbannelse. Jag nätverkar gärna och hämtar inspiration från samtal. Mina barn tycker att det är pinsamt att jag pratar med allt och alla. Ingen har hela lösningen, men alla har någonting som man kan känna ”det där skulle vi också kunna göra”.