”Jag har alltid längtat tillbaka till tandvården”

Angeles Bermudez-­Svankvist får det att låta som ett enkelt beslut att återgå till tandläkar­yrket efter att ha varit högsta chefen på Arbets­förmedlingen, en statlig myndighet med tusen­tals anställda och en mångmiljardbudget. Hon berättar hur det gick till:
– Min dotter frågade mig: ”Mamma, när var du jätteglad och tyckte om att gå till jobbet på morgonen?” Jag tänkte efter och svarade:
”Det var när jag jobbade i Uppsala.” Då sa hon: ”Du måste söka dig tillbaka dit.” Jag tyckte att det var klokt sagt, så då gjorde jag det.
I april förra året började hon ett heltidsjobb som allmäntandläkare på Folktandvården Seminariet, en stor klinik i Uppsala.
– Seminariet är en väldigt speciell klinik med en fantastisk ledning. Nu mår jag bra och jag trivs. Det är skönt att vara en del i en grupp och att få gå hem när arbetsdagen är slut.
Hon funderar över chefsuppdragen hon har haft och säger:
– Det finns en ensamhet i att vara chef som jag förstår nu, men som jag inte förstod då.
Hon har arbetat inom folktandvården i Upp­sala tidigare. I början av 2000-talet var hon tandvårdsdirektör där. Omständigheterna är annorlunda i dag, men hon tycker att det är roligt att vara tillbaka.

Frisktandvård och gemensam klinikplanering

– Det är en enorm bekräftelse att se att många saker som jag var med om att utveckla blev som vi hade tänkt oss och fungerar bra.
Hon nämner några exempel: frisktandvården, tandvårdsreformen med nödvändig tandvård, den gemensamma klinikplaneringen med standardiserade rum, brickor och sterilarbete samt att barntandvården har lördagsöppet.
Du har varit chef sedan mitten av 1990-talet. Känns det inte konstigt att jobba kliniskt igen efter så många år som chef?
– Nej. Det känns underbart att ha det här yrket att komma tillbaka till. Jag utbildade mig till tandläkare för att jag ville hjälpa människor, och jag har hela tiden längtat tillbaka till tandvården och patientarbetet. När jag var chef inom tandvården jobbade jag kliniskt då och då, till exempel på sommaren och på helger, berättar Angeles Bermudez-Svankvist.

Patientbehandling

Inhoppen vid behandlingsstolen tog slut först när hon blev generaldirektör på Arbetsförmedlingen 2008.
Nu är det alltså patientbehandling som gäller igen, men vid sidan av det kliniska arbetet ska Angeles i år även ansvara för pedodontiteamet samt jobba med att utveckla teamtandvården på kliniken.
– Sjukhustandvården flyttar från Semina­riet, och allmäntandvården kommer att få fem behand­lings­rum till. Många barnfamiljer har flyttat in i området och det finns ett hårt patienttryck, berättar hon.
I dag jobbar tandläkarna mestadels på ett behandlingsrum. Bara när det är undersökningspass av barn går de mellan två rum med var sin tandsköterska.

Utnyttja lokalerna bättre

– Nu ska vi utveckla det arbetssättet. Om alla får arbeta på toppen av sin kompetens och vi effek­tivi­serar de flöden som finns, kan vi ut­nyttja lokalerna bättre och behandla fler patienter, säger hon.
Tandläkarna kommer att arbeta på två, tre behand­lings­rum. Teamen kommer även att bestå av tandhygienister och tandsköterskor. De kommer bland annat att undersöka patienterna, ta avtryck och göra fyllningar sedan tandläkarna har borrat.
– Detta arbetssätt finns i dag på andra kliniker och nu ska det utvecklas på Seminariet.

”I en öppen organisation vågar man blotta sin okunskap.”

Angeles tror att arbetsglädjen kommer att öka i samband med förändringarna.
– Folk trivs bättre om de får jobba på toppen av sin kompetens. Vi ska ta vara på medarbetarnas kunskap, säger hon.
Trots förändringarna som planeras, vill hon att trygghetskänslan som i dag råder på Seminariet blir kvar.
– I dag är det en befriande dialog om patientfall. Om man är osäker tar man in en kollega. Det som är svårt för den ena kan vara enkelt för någon annan. I en öppen organisation ­vågar man blotta sin okunskap.
Angeles Bermudez-Svankvist har arbetat inom flera politiskt styrda organisationer under årens lopp. Kulturerna och arbetsklimatet skiljer sig åt, tycker hon.

Hård politisk debatt

Åren som vd på Folktandvården Stockholm 2001 till 2006 beskriver hon som en tuff tid med omorganiseringar, men samtidigt som väldigt roliga. Åren på Arbetsförmedlingen var på sätt och vis svårare.
– Man måste vara benägen att samarbeta inom landstinget, men den politiska debatten är hårdare på riksnivå. Politiker kan ändra sig snabbt och man får ändra riktning – även om man ser sådant som inte är rätt. Man orkar det bara ett tag. Det finns en utsatthet i en sådan arbetsmiljö som kan vara ganska destruktiv.
Utsattheten fick hon uppleva 2013, då hon lämnade uppdraget som generaldirektör på grund av att styrelsen inte längre hade förtroende för henne.
– Jag hade Sveriges tuffaste jobb i fem år och mycket blev bra. Men slutet blev kort. Det var en offentlig avrättning. De som borde ha stått bakom mig gjorde inte det.

”Det är stor skillnad i hur man punktmarkerar kvinnor och män. Jag hade kunnat vara utan att få uppleva det.”

Hon ser likheter med Anna Kindberg Batras avgång.
– Det är stor skillnad i hur man punktmarkerar kvinnor och män. Jag hade kunnat vara utan att få uppleva det.
Efter det tog det några år att hitta rätt. Det blev ett regeringsuppdrag om islamofobi, jobb som konsult och rådgivare och ett uppdrag som nationell verksamhetsutvecklare på Migrationsverket.
– På slutet fick jag själv avveckla det jag hade byggt upp. Då bestämde jag mig för att söka ett jobb där jag mår bra.
Det blev Folktandvården Seminariet.

Sveriges största myndighet

När jag frågar Angeles vad hon har för framtidsplaner, om hon till exempel strävar efter ett nytt chefsjobb, säger hon:
– Jag har redan gjort allting inom karriärresan. Har varit chef för Sveriges största myndighet ­under en kris. Har haft flera toppositioner dess­förinnan. Jag har jobbat som chef i 700 år, känns det som.
Hon blir tyst och räknar. 23 år, får hon det till. Hon läser högt ur meritlistan, tittar upp och sammanfattar: ”I’ve done it.”
Ska du jobba som tandläkare på Seminariet i tio år till?
– Ja, jag har tänkt det. Det finns inga planer på något annat. Det är så roligt att ha det här yrket att komma tillbaka till.
Ändå utesluter hon inte att det kan bli en annan utveckling.
– Jag är här och nu. Vi får se vad som händer på vägen. Jag har mycket kunskap, erfarenhet och energi, men karriärslusten driver mig inte.
Janet Suslick