Munhälsan viktig vid ätstörningsbehandling

Det var tack vare ett forskningsprojekt under 2004 som allt startade.

– Vi såg vissa saker hos de ätstörningspatienter vi studerade som fick oss att reagera. Bland annat mer frätskador på tänder, ökad grad av bettfysiologiska besvär och att saliven hade sämre buffringskapacitet, säger Carl-Fredrik Arnelund, övertandläkare och chef för specialisttandvården i Region Örebro län.
En fråga om fortsatt samarbete ställdes till ätstörningsenheten i Örebro, ett erbjudande som tacksamt mottogs.
– Sedan dess är det sjuksköterskorna hos oss på ätstörningsenheten som informerar nya patienter om att möjligheten till munhälsoundersökning finns, berättar Sanna Aila Gustafs­son, enhetschef vid ätstörningsenheten.
Deltagandet är frivilligt, kostnadsfritt och gäller alla åldrar.
– Tänderna tillhör kroppen, men dagens ersättningssystem i tandvården tar inte alltid hänsyn till det, säger Carl-Fredrik Arnelund.

”Oftast vet inte deras vanliga tandläkare om patientens situation.”

Syftet är att ge patienter kunskap och att kunna sätta in förebyggande insatser, men ibland även rehabilitering.
– Jag har fått lära mig mycket av denna patientgrupp, om deras tänder och tändernas betydelse. Oftast vet inte deras vanliga tandläkare om patientens situation. Jag anser att vårt samarbete med ätstörnings­en­heten är hälsoförebyggande, säger Carl-Fredrik Arnelund.

Sanna Aila Gustafsson berättar att det finns patienter som efter sitt besök hos specialisttandvården har fått en skjuts att göra vissa förändringar i sitt beteende. Det kan till exempel handla om att en patient får ökad kunskap om hur kräk­ning­ar påverkar tänderna och kan använda den kunskapen till att bryta ett destruktivt beteende med självframkallade kräkningar.
– Den stora gruppen är 13–25 år, men det finns även tioåringar och patienter som passerat 60-årsgränsen som tar del av behandling, säger hon.
Många av patienterna har ångest för sina tänder och Carl-Fredrik Arnelund påpekar vikten av att gå varsamt fram när det gäller denna grupp.

Sjukdomsinsikt

– För det första kan vi inte ta emot dem för tidigt i deras behandling. Vi når fram bättre om de har fått sjukdomsinsikt. Många gånger är skadorna hanterbara och de kan lämna oss med ett lättare sinne.
Det nära samarbetet gör att fler fångas upp och varje år träffar Carl-Fredrik 30 till 40 vuxna patienter med en ätstörningsproblematik.
– Något som är väldigt viktigt med den här gruppen är att undvika att diskutera kosthållning med dem, säger Carl-Fredrik Arnelund.

”Många av våra patienter äter mycket frukt och då kan tandläkares kostråd krocka med våra.”

Sanna Aila Gustafsson är inne på samma linje.
– I vår region har tandläkare blivit bättre på att förstå att mellanmål kan vara bra ur andra perspektiv än munhälsans för en patients välmående. Ta frukt som ett exempel. Många av våra patienter äter mycket frukt och då kan tandläkares kostråd krocka med våra, säger hon.
Gruppen av patienter som redan är inslussade i vården för sin ätstörning är en sak, medan de som ännu inte kommit dit är något helt annat.
– Om du som tandläkare har en patient i stolen med ätstörningar finns det vissa para­met­rar att titta på. Salivprov är till exempel superviktigt, det säger en hel del om framtida risker. Under de här åren har jag fått med mig vilka frågor jag kan och ska ställa, säger Carl-Fredrik Arnelund.

Orsaken till dental erosion

Det kan till exempel vara öppna frågor i en stressfri miljö så att patienten kan utveckla sitt svar. Eller att ställa frågor kring muntorrhet, mediciner, ilande tänder och bettfysiologiska besvär. Det är viktigt att ställa frågor som inte upplevs hotande utifrån att patienter ofta vill dölja orsaken till exempelvis dental erosion.
– Att ge patienten tid och utrymme att reflektera, visa att du är intresserad av att hjälpa och att boka ny tid för uppföljande samtal är viktigt. Involvera även tandsköterskan eller tandhygienisten i omhändertagandet, råder Carl-Fredrik Arnelund.
– Som allmäntandläkare finns det en risk att du undviker att ställa frågor för att det känns obekvämt för dig som behandlare. Beskriv i stället konkret och objektivt vad du ser. Till exempel ”du har frätskador och det kan bero på det här och det här”. Som tandläkare är vi en del i att få patienten att söka vård. Gör allt du kan för att hitta orsaken till att patientens tandstatus är som den är.