Transplantat har inte alltid fungerat enkelt. Särskilt inte för patienter som förlorat hela alveolarutskottet till följd av grav atrofi efter omfattande tandförluster eller tumörer. Nu pågår utvärdering av en ny typ av implantat som använder ansiktets så kallade belastningsbalkar som fäste.
Andreas Thor är käkkirurg och verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, där man hittills behandlat två patienter med den nya implantatmetoden. Två till är planerade.
Andreas Thor
– De här patienterna har tappat alla tänder, sina implantat och till sist har hela alveolarutskottet försvunnit. I extremfall har fibula använts som mikrovaskulärt transplantat, men det är stor morbiditet; de får ligga stilla, vårdas på IVA och blir av med ben på givarstället. Därefter ska man sätta tandimplantat, så det är både krångligt, dyrt och omständligt, berättar han.
Subperiostala implantat, där man öppnade och tog ett avtryck av käkbenet och sedan öppnade igen och la dit implantatet, var ofta inte lyckat.
– Tidigare subperiostala implantat, där man bryter igenom mjukvävnaden, har dåligt rykte i Sverige, konstaterar Andreas Thor.
“Man 3D-printar en titankonstruktion med tillhörande brostöd.“
Den nya metoden beskriver han som ”busenkel”, men allt är förstås relativt.
– En virtuell 3D-modell av käken skapas med hjälp av datortomografi, och sedan 3D-printar man via en cadcam-mjukvara ut en titankonstruktion med tillhörande brostöd. Intraoral skanning ger även relationen mellan käkarna, som kan sättas ihop med datortomografin. Så genom att kombinera de olika teknikerna fås en ”digital bitschablon” som säkerställer betthöjden.
Det man till sist får fram är en avancerad ställning med fyra skruvar (för en hel käke) som sticker upp genom mjukvävnaden, och som fästs på ansiktets belastningsbalkar med 25–30 miniskruvar, på liknande sätt som osteosyntesplattor och skruvar som används vid ansiktsfrakturer. De uppstickande brostöden har innergängor för fastsättning av protetiken.
– Man frilägger käken och placerar implantatet på käkbenet och skruvar sedan fast det med ett stort antal skruvar. Implantatet ska vara helt stabilt och inte röra sig för att läkningen ska gå fint och för att minimera risken för infektioner.
Enligt Andreas Thor finns det inget som tyder på att bennedbrytningen, som ofta är patientens stora problem från början, fortskrider när implantatet är stabilt och det finns många fästpunkter. Mjukvävnaden runt brostöden behöver läka klart och sedan tas nya avtryck för protetiken.
“Allt kan planeras av de inblandade specialisterna via en webbportal och en app i telefonen.“
En liten finess är att det med konstruktionen även medföljer en skrivbar fil på bron, som teknikerna kan skriva ut i 3D-skrivaren som provisorium. Det sätts på plats vid operationen.
– Det är fantastiskt, säger Andreas Thor och tillägger att allt kan planeras av de inblandade specialisterna via en webbportal och en app i telefonen.
Patienterna i den här gruppen väljs noga. De är få och sinsemellan ganska olika, och man behöver övervaka inläkningen och se att det inte blir skruvlossningar och problem kring mjukvävnaden. Om det skulle uppstå problem har man ändå, jämfört med alternativa och omfattande kirurgiska metoder, inte gjort för mycket skada, det går att ta bort.
– Morbiditeten är låg, metoden är dyr men ganska enkel och värdefull för den drabbade individen. De fyra första patienterna behöver analyseras, sedan kommer jag att fortsätta med några valda fall, berättar Andreas Thor.
