Obligatorisk efterutbildning en förutsättning för förtroendet

Förtroendet för tandläkare och tandvården är högt i den svenska befolkningen. Detta är positivt då förtroendet för de olika professionerna i hälso- och sjukvårdssystemet, och för vårdsystemet som helhet, har betydelse för relationen mellan patienten och enskilda yrkesutövare, patientens villighet att söka vård, samtycke till föreslagen behandling och följsamhet till hälsofrämjande råd [1].
Människors förtroende är emellertid inte givet eller statiskt. Det är föränderligt. Det påverkas av egna upplevelser av tandläkarens kompetens och bemötande men också av andras erfarenheter och vad som framkommer i massmedier [2]. Förutom patientens möte med den enskilda tandläkaren har således den bild av tandläkare och tandvården som sprids i tv, tidningar och sociala medier betydelse.
Det är därför alltid oroande när det kommer uppgifter från IVO om tandläkare som riskerar patientsäkerheten genom att felbehandla patienter, inte dokumenterar uppgifter korrekt i journaler eller har bristfälliga kunskaper. Tandläkare har genom sin legitimation ett ansvar för att tandvård utförs på ett patientsäkert sätt. De har också autonomi att fatta egna beslut om hur en patient bör behandlas utifrån sina expertkunskaper och patientens önskemål och behov. Autonomin är viktig för en personcentrerad och individanpassad tandvård, men den har också betydelse för att tandläkaren ska känna engagemang att göra ett gott arbete [3]. Tandläkares arbete ska därför inte detaljstyras, men det betyder inte att det inte ska finnas statlig styrning.
I Sverige är det upp till den enskilda tandläkaren att följa kunskapsutvecklingen och hålla sig uppdaterad. I flera länder i Europa är det emellertid obligatoriskt med efterutbildning, som kan handla om att gå kurser eller läsa vetenskaplig litteratur. Frivilligheten för svenska tandläkare kan vara vansklig, då forskning visar att tandläkare snarare frågar en kollega än läser om ny forskning [4] och att det varierar i vilken utsträckning som tandläkare efterutbildar sig [5].
Ett problem är att tandläkare som vill efterutbilda sig inte alltid ges möjlighet till det av sin arbetsgivare. Det kan vidare finnas skillnader mellan privattandvården och folktandvården när det gäller utbildning och kvalitetssäkring av tandvården efter tandläkares examen.
Frågan om det ska finnas krav på obligatorisk efterutbildning för tandläkare även i Sverige bör diskuteras mer, då det är en viktig fråga. Patientsäkerheten och kvaliteten i tandläkarens bemötande och behandlingar måste vara hög. Människor måste kunna lita på att de får en god och säker tandvård. Förtroendet kan vara avgörande för att människor överhuvudtaget ska besöka tandvården, vilket på sikt kan få konsekvenser för deras munhälsa.