Efter att patienten hade svalt plasten ordnade tandläkaren en akuttid på sjukhuset. Där gjordes en röntgenundersökning utan att man säkert kunde se plastbiten. Man valde att avvakta.
En vecka senare sökte patienten sjukvård akut på grund av kräkningar och svårigheter att svälja. Under narkos genomfördes en undersökning av esofagus, det vill säga matstrupen. Man fann då och avlägsnade en plastbit i storleken 1×3 centimeter.
Händelsen anmäldes enligt lex Maria.
Socialstyrelsen anser att händelsen visar hur viktigt det är att i alla situationer med förlorade föremål i svalget noga undersöka och följa patienten i efterförloppet. Speciellt viktigt är det när föremål som hamnar i svalget saknar röntgenkontrast och därmed är mycket svåra att upptäcka vid en konventionell röntgenundersökning.
Läs mer i Tandläkartidningen nr 2 2013, som kommer ut den 31 januari.
Annons
Annons
