Han vill få tandvården att tänka mer på tuggfunktion

När en större protetisk konstruktion lämnas ut har mycket arbete lagts på material, utformning och funktion. Vid de efterföljande kontrollerna undersöks bland annat benförlust och frakturer i keramiken. Men om patienten också använder konstruktionen till dess fulla funktion och äter all typ av mat är inte lika självklart att följa upp, menar Anastasios Grigoriadis.

– Vi i tandvården är väldigt fokuserade på tänderna, implantaten, porslinet och kronorna. Men vi vet för lite om vad som händer sedan, när patienterna har fått sina konstruktioner. Använder de dem som vi har tänkt oss?

Anastasios Grigoriadis är specialist i oral protetik och forskar om tuggfunktion vid Karolinska institutet. Redan som doktorand såg han att vissa patienter som fått bimaxillära implantatstödda broar fortsatte att äta samma mjuka mat som när de hade helproteser.

Bakom det kan finnas flera förklaringar. Den som haft dålig tuggfunktion under lång tid kan ha försvagad tuggmuskulatur och svårt att tugga mer fiberrik mat. Samtidigt kan matvanorna ha formats under många år och vara svåra att bryta, även när förutsättningarna att tugga har förbättrats.

– Med en ny konstruktion har patienten tuggmöjligheterna, men om ingen har berättat det kan hen behöva guidning. Och de som är svaga i muskulaturen kan behöva träningsprogram, precis som vid fysioterapi efter en knäskada, Anastasios Grigoriadis.

Även tiden under rehabiliteringen behöver uppmärksammas, menar han. En större behandling kan ta flera månader, då operationer och temporära ersättningar kan göra det svårt att äta. I en pilotstudie har forskarna sett en tendens till att patienter går ner i vikt under den perioden.

– Som tandläkare ska vi inte orsaka ofrivillig viktnedgång. Vi behöver fånga upp de här patienterna och ge dem stöd och vägledning.

I ett nytt doktorandprojekt, lett av Anastasios Grigoriadis, ska forskarna därför följa upp patienter vid större behandlingar över tid; direkt efter behandlingen, efter sex månader och efter ett år. De ska också utveckla träningsprogram och undersöka om och hur patienterna stärker tuggmuskulaturen.

Dessutom pågår arbetet med att utveckla en enkel screening för att identifiera vilka patienter som behöver en närmare bedömning, träning eller dietistkontakt. En prototyp där telefonen används vid ett tuggtest är under utveckling.

En utmaning, påpekar Anastasios Grigoriadis, är att det i dag inte finns någon särskild åtgärd för de rehabiliterande insatserna, vilket han ser som en bromskloss. Han vill dock att allmäntandläkarna redan nu tar med sig perspektivet att hjälpa patienterna att använda sina nya konstruktioner optimalt.

– När vi lämnar ut en större konstruktion tycker jag att det ingår att följa upp att patienten använder den som det är tänkt.