
Foto: Colourbox
Än finns inga svar på hur modellen ska fungera rent praktiskt. Inte heller hur kopplingen till ersättningssystemet kan komma att se ut. Men kanske finns några ledtrådar i bilaga 4 i Socialstyrelsens rapport om riskbedömningsmodellen?
I den presenterar hälsoekonomerna Thomas Davidson och Victor Abdalla vid Linköpings universitet fyra ”hypotetiska scenarion” för en mer behovsstyrd tandvård, utan ökade kostnader för staten – vilket är ett krav från regeringen.

Elisabeth Wärnberg Gerdin
Elisabeth Wärnberg Gerdin, medicinalråd på Socialstyrelsen, betonar att de olika alternativen inte är färdiga förslag, men att resonemangen är viktiga.
– Ska man införa en nationell riskbedömningsmodell måste man ha med de hälsoekonomiska aspekterna på ett djupare sätt, säger hon.
Författarna konstaterar att dagens utformning av det allmänna tandvårdsbidraget (ATB) inte är kompatibelt med behovsprincipen eftersom det ges till alla, utifrån ålder. Dessutom finns en risk att människor besöker tandvården oftare än de behöver, för att bidraget inte ska gå förlorat.
De bedömer att två av de tänkbara scenarierna bäst överensstämmer med den etiska plattformen som styr prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det ena innebär en utglesning av ATB till utbetalning vart tredje år, det andra att avveckla bidraget helt.
En utglesning skulle innebära en besparing för staten på 700 miljoner kronor per år, som till exempel skulle kunna omfördelas till högkostnadsskyddet. En avveckling av ATB skulle i stället frigöra 2,1 miljarder årligen, som skulle kunna läggas på högkostnadsskyddet och en subvention av sjukdoms- och orsaksförebyggande insatser.
Författarna påpekar att ersättningssystemets utformning behöver utredas vidare.