Ett syfte med en specialisering för tandhygienister är att utveckla tandhygienistens roll i det hälsofrämjande och förbyggande arbetet i tandvården och hälso- och sjukvården. Man vill även skapa karriärvägar som kan bidra till att yrket blir mer attraktivt. En kliniskt specialiserad tandhygienist är tänkt att kunna ha rollen att stötta, utbilda, handleda till exempel personal inom äldreomsorgen samt integrera och förmedla evidensbaserad kunskap och bidra till effektivisering och verksamhetsutveckling.
Yvonne Nyblom
Specialiseringen skulle i ett första skede erbjudas inom fyra områden: parodontal hälsa, kariesprevention, barn- och ungdomstandvård och tandvård för äldre och andra omsorgsberoende personer.
– Idén till specialisering väcktes 2016, och tanken är att specialiseringen ska vara professionsreglerad och hanteras av Sveriges Tandhygienistförening och alltså inte av Socialstyrelsen, berättade Yvonne Nyblom, ordförande i STHF. Upplägget ska också likna det som finns för ST-tandläkarna.
Tandhygienistutbildning
Som grund för att kunna specialisera sig som tandhygienist ligger den numera treåriga tandhygienistutbildningen på 180 högskolepoäng, legitimationen och dessutom minst två års klinisk erfarenhet. Själva specialiseringen omfattar både teoretiska och kliniska moment samt ett examensarbete, allt enligt en individuell studieplan under sammanlagt 2,5 år. Därefter görs en ansökan om specialisering till STHF, som tar ut en avgift för att täcka kostnaderna för administration, examination etcetera.
– Detta är ju ännu så länge ett förslag som vi behöver arbeta vidare med, förtydligade hon.
En utmaning som lyftes under symposiet var att hitta lämpliga handledare, en annan att få arbetsgivare att se värdet av att låta tandhygienister specialisera sig.
