Tandläkare missar ofta de räddaste patienterna

För att kunna ta hand om en mycket tandvårdsrädd patient på ett bra sätt, behöver man vara medveten om hur rädd patienten är. Tandläkare tror ofta att de kan ”se” tandvårdsrädsla, men hur långt räcker erfarenhet och intuition? Det har inte utvärderats vetenskapligt i någon större utsträckning. Därför har Markus Höglund börjat forska om just detta.

Han har gjort en multicenterstudie, där runt hundra tandläkare och tusen patienter på 24 folktandvårdskliniker i Östergötland ingår. Studien visar att tandläkare faktiskt inte är speciellt bra på att känna igen tandvårdsrädsla.

”Vi underskattar generellt patientens tandvårdsrädsla, särskilt när det gäller de allra räddaste.”

– Jag är genuint förvånad över resultatet, säger Markus Höglund, som jobbar på folktandvården i Östergötland samtidigt som han är doktorand vid Karolinska institutet.
– Vi underskattar generellt patientens tandvårdsrädsla, särskilt när det gäller de allra räddaste. Av dem felbedömer vi hälften av patienterna.
För att ta reda på tandläkarnas skicklighet i att se tandvårdsrädsla jämförde han patienternas egenskattade rädsla med tandläkarnas bedömningar.
– Patienter skattade hur rädda de själva var. Tandläkarna fick sedan skatta hur rädda patienterna var. Det som förvånade oss var att tandläkare inte alls var bra på att se vilka som var jätterädda, berättar Markus.

Riktigt rädda patienter

Ju räddare patienten är, desto svårare har tandvården att bedöma det rätt, visar studien.
– Vi är rätt så duktiga på att se vilka som inte är rädda, halvbra på att se vilka som är lite rädda, men dåliga på att bedöma vilka som är riktigt rädda, sammanfattar han.
Slutsatsen han drar av studien är att de riktigt rädda inte uppträder som tandvården förväntar sig.
– Jag kan inte förklara hur vi annars kan missa den här gruppen, säger Markus Höglund.

Tecken på tandvårdsrädsla

Hur visar då de riktigt rädda patienterna att de är rädda? Det kommer han att titta på i fram­tida studier.
– Utmaningen blir att få tag på de här patienterna, de tycker inte riktigt om tandläkare och det kan bli svårt att studera människor som inte dyker upp, konstaterar han.
Ett annat sätt att angripa problemet är att ta reda på hur tandläkare uppfattar patientens tandvårdsrädsla. Vilka tecken letar de efter hos patienten?

VAS-skala mäter rädsla

Tanken är att väva ihop studierna till en övergripande modell som kan vara till hjälp i det kliniska arbetet.
I väntan på kunskap om hur man läser av patientens rädsla rätt, rekommenderar Markus Höglund att tandvården använder en VAS-skala för att ta reda på vilka som är rädda och hur rädda de är.
VAS står för ”Visual Analogue Scale” och är ett mätinstrument som kan användas för att ta reda på patientens upplevelse av rädsla.

”Det fungerar förvånansvärt bra för att vara så enkelt.”

Markus rekommenderar en enkel skala från ”inte alls rädd” till ”mycket rädd” där patienten får kryssa i hur de upplever tandvårdssituationen.
Det finns andra skalor som ger mycket mer information, men de består av fler frågor och blir därför tidskrävande. Det är en stor fördel med en enkel skala i vardagssituationen.
– Lägg in VAS-skalan i anamnesformulären istället för en ja/nej-fråga. Det fungerar förvånansvärt bra för att vara så enkelt. Ligger patienten på den övre halvan bör man ta upp ämnet och ha en dialog med patienten under behandlingen.

Första av fyra arbeten

Markus Höglund siktar på att lägga fram en doktorsavhandling, men han vet ännu inte när den blir klar.
– Det här är det första av fyra arbeten, och forskningen sker utöver min kliniska vardag, så det kommer att dröja ett par år.
Avhandlingens preliminära titel är: ”Dental Anxiety in Adults from the Dental Personnel’s Perspective”.