Tandläkaren och sockervaddsmaskinen

Våren 1904 samlades människor från hela världen i den amerikanska staden Saint ­Louis vid Mississippi­flodens västra flodbank. Saint Louis hade tilldelats USA:s första olympiska spel, blott det tredje OS-mästerskapet någonsin, men idrottstävlingarna var inte den huvudsakliga anledningen till att staden hade hamnat i fokus.
Hundra år tidigare hade USA:s dåvarande president Thomas Jeffer­son fördubblat landets areal genom att köpa stora landområden av Frankrike, det så kallade ”Louisianaköpet”, och för att uppmärksamma den historiska händelsen stod Saint Louis värd för Louisiana Purchase Exposition, den största världsutställningen som världen dittills hade skådat. Tusentals utställare från 63 nationer deltog i mässan. En av dem var tandläkaren William James Morrison.

Den framåtanda, samhörighet och optimism som bubblade i USA och Saint Louis i början av 1900-talet var en stark kontrast mot de spänningar och den oro som präglade landet när William James Morrison föddes, i september 1860 i delstaten Tennessee. Två månader efter hans födelse hölls det historiska presidentvalet där Abraham Lincoln, landets ledande slaveri­motståndare, valdes till president. ­Valet provocerade sydstaterna som röstade för utträde ur unionen, och i april 1861 startade det amerikanska inbördes­kriget. Tennessee, den delstat där ­William James Morrisons familj bodde, var splittrad. Samtidigt som delstaten begärde utträde ur unionen var det många invånare som anslöt till nordstatsarmén, vilket ledde till stridigheter i alla delar av delstaten.

En av de äldsta tandläkarskolorna i USA

Trots sin unga ålder skulle William James Morrison och flera generationer av amerikaner präglas av kriget och dess efterspel. De förs­ta åren efter kriget, som slutade 1865, var svåra och turbulenta. I Ten­nessee hade många förlorat både anhöriga och egendom, och hade svårt att accep­tera krigets utgång, men efterkrigstiden blev också en tid av möjligheter.
Redan under kriget hade delstatens huvudstad Nashville, som var ett fäste för nordstatsarmén, lockat affärsmän från nordstaterna, och efter kriget tog handeln fart. Staden vid Cumberland River blev ett viktigt handelscentrum, och befolkningen växte snabbt. Nashville blev en stad för högre utbildning och fick senare smeknamnet ”Söderns Aten” för sina många högskolor och universitet.
1878 öppnade University of Tennessee College of Dentistry, som i dag är en av de äldsta tandläkarhögskolorna i USA. Redan före inbördeskriget hade tandläkaryrket ökat i anseende vilket fick ytterligare fart under kriget när Jefferson Davis, president för Amerikas konfedererade stater (sydstaterna), skapade en tand­läkar­kår i konfederationens armé. Även om de flesta soldater försummade sina tänder, ­kosten var dålig och få hade tillgång till tandborste, kunde just tänderna vara skillnaden mellan liv och död. Ute på slagfältet var soldaterna tvungna att snabbt bita av änden på pulverpatronerna, som användes till den tidens gevär, och då krävdes sex incisiver, vilket långt ifrån alla hade.

Justerbar tandläkarstol

Under 1870-talet revolutionerade dessutom tandläkaren James Beall Morrison amerikansk tandvård med en innovativ och justerbar tandläkarstol, och den viktiga fot-trampborren som ersatte besvärliga handdrivna borrar. Kanske var det den kände tandläkaren med samma efter­namn, från granndelstaten Missouri, som inspirerade William James Morrison att bli både tandläkare och uppfinnare? 1890, 30 år gammal, tog han examen från University of Tennessee College of Dentistry, och bara fyra år senare blev han utsedd till ordförande för Tennessee State Dental Association, en tandläkarorganisation som är aktiv än i dag.
Eftersom det inte går att hitta något dokumenterat om William James Morrisons tandläkarkarriär är det osäkert hur länge han praktiserade yrket, inte minst med tanke på att han även var advokat och populär barnboksförfattare, inriktad på att främja läsning bland barn och ungdomar. Tiden efter kriget präglades av politik, vetenskap, entreprenörskap och innovationer – områden som intresserade och inspirerade den kunskapstörstande tandläkaren.

Rena dricksvatten

Vid sidan av arbetet försökte William James Morrison hitta egna lösningar på olika problem, ofta med hjälp av kemiska processer, och flera av hans uppfinningar patenterades. Han utvecklade en kemisk process för att rena det offentliga dricksvattnet i Nashville och tog fram ett ersättningsmedel för ister, som har en hög halt av mättat fett, genom att utvinna oljor ur bomullsfrön.
Med sina sociala färdigheter lyckades han väcka intresse för sina uppfinningar och knyta kontakter i maktens salonger. Det sägs att han blev bekant med både Woodrow Wilson, USA:s president mellan 1913 och 1921, och William Jennings Bryan, presidentkandidat och utrikesminister under Woodrow Wilson. Det var dock mötet och vänskapen med karamelltillverkaren John C. Wharton som gjorde att William James Morri­son är ihågkommen hundra år efter sin död. Karamell­till­verkaren och ordföranden för Tennessee State Dental Association delade intresset för innova­tioner och sötsaker och såg en möjlighet – att med den tekniska utvecklingen ta fram världens första maskin för tillverkning av spunnet socker, det vill säga sockervadd.

Socker som statusvara

Att en tandläkare uppfann den första socker­vaddsmaskinen väcker uppmärksamhet, och har förmodligen bidragit till att berättelsen lever vidare än i dag. Det är dock svårt att slå fast hur kontroversiellt detta upplevdes i slutet av 1800-talet, eller hur stor kunskap William James Morrison hade om sockrets påverkan på tandhälsan. Så sent som 2007 uppmärksammade tandläkaren Cristin Kearns hur sockrets effekter förringades på en amerikansk tandläkarkonferens, vilket ledde till vidare forskning och avslöjanden om hur sockerindustrin i flera år hade betalat prominenta Harvard-forskare för att förringa sockrets hälsofarliga effekter i vetenskapliga tidskrifter.
Fram till mitten av 1800-talet var socker en statusvara som stod för exklusivitet, förlustelse och nöje bland städernas växande borgerlighet, och även om priset på socker senare sjönk och gjorde det tillgängligt för fler var spunnet socker fortfarande en lyxvara eftersom produktionen omfattade flera arbetskrävande moment. En maskin som med hjälp av fotkraft, och senare den nya kraftkällan elektricitet, kunde tillverka sockervadd skulle göra produkten mer tillgänglig.

Den elektriska godismaskinen

Den 23 december 1897 registrerade William James Morrison och hans kompanjon ett patent för en maskin som de döpte till ”Den ­elektriska godismaskinen”. Med hjälp av luft, en roterande kammare, och ett trådnätsgaller kunde de producera ett fluffigt sött godis som fick namnet Fairy Floss, älvtråd. Det var inte förrän 1920 som en annan tandläkare, Josef Delarose Lascaux, sägs ha kommit på namnet sockervadd när han vidareutvecklade sockervaddsmaskinen.
William James Morrison och John C. Wharton förstod att sockervaddsmaskinen kunde bli en stor hit, och ingen plats var bättre för att introducera den för omvärlden än världsutställningen 1904 i Saint Louis. 20 miljoner människor, bland andra Helen Keller, Thomas Edison och Theodore Roosevelt, besökte Louisiana Purchase Exposition för att titta på exotiska djur, världsrekord och uppfinningar som röntgenapparaten och världens första luftkonditioneringsapparat. Störst uppmärksamhet fick den antropologiska avdelningen med världens största mänskliga zoo med folkslag från hela världen, bland annat ainu-­folk från Japan, patagonier från Anderna och den åldrade apacheledaren Geronimo.

Fairy floss

Maskinen från Nashville gjorde också succé. Enligt boken ”Technical Innovation in American History”, skriven av Rosanne Welch och Peg Lamphier, såldes omkring 70 000 lådor med Fairy Floss under mässan. Varje låda kostade 25 cent, vilket motsvarade halva entrépriset för att komma in på utställningen, och eftersom ett kilo­gram socker knappt kostade nio cent gjordes en stor vinst. Entreprenörer från hela världen såg en möjlighet att tjäna lätta pengar, och socker­vadds­maskinen, som även fick ett pris på mäs­san, kom att exporteras över hela världen.
Vinsten tillföll dock inte William James Morri­son och John C. Wharton. Strax före världsutställningen hade de sålt maskinens patent till Nashville-­företaget Electric Candy Machine Company. Företaget gjorde sockervaddsmaskinen till en internationell framgång, och William James Morrison är, på gott och ont, ihågkommen som tandläkaren som uppfann sockervadds­maskinen.