Permanenta tänder hos barn och ungdomar under 16 års ålder som skadas vid olyckor läker ofta dåligt. Mer än var tredje tand visade direkt vid skadetillfället tecken på dålig läkning. Tre månader efter olyckan var den siffran nästan fördubblad då närmare två tredjedelar av tänderna hade svårigheter att läka.
Det visar en studie från Brasilien där 294 barn och ungdomar med totalt 548 skadade tänder har följts under ett års tid. Snittåldern på de olycksdrabbade var drygt nio år och de tänder som oftast drabbades vid olyckor var överkäkens framtänder. Den vanligaste skadan var frakturer på emalj och dentin utan att pulpan exponerades följt av exartikulation.
Nekros av pulpan drabbade närmare fyra av tio skadade tänder och det var den vanligaste orsaken till dålig läkning, följt av progressiv inflammation.
Utslagna tänder hade svårast att läka, men läkningsprocessen påverkades även av om den skadade tanden hade ett fullständigt utvecklat rotsystem eller inte. Permanenta tänder med fullständigt utvecklade rötter hade svårare att läka oavsett vilken skada de utsatts för jämfört med tänder vars rötter fortfarande var under utveckling.
Studien visar att skadans art och rotsystemets utveckling har stor betydelse för läkningsprocessen och kan användas för diagnos och prognos, att de tre första månaderna efter olyckan är kritiska och att många problem uppstår en tid efter skadan, något som förstärker behovet av uppföljning, menar forskarna.
Annons
Annons
