Utvecklingen mot allt fler privatiseringar och bolagiseringar inom sjukvården och tandvården är enligt Göran Stiernstedt inte så omfattande som det kan verka.
– Det som skett har i stor utsträckning skett i Stockholm, men under de senaste åren har det endast varit små förändringar när det gäller nya driftsformer, främst utförsäljningar av vårdcentraler, säger han.
Han förklarar att SKL inte driver någon linje när det gäller i vilken form vården ska utformas. Det är inte SKL:s uppgift.
– Naturligtvis följer vi utvecklingen, men det är kommunerna och landstingen själva som beslutar om driftsformerna.
Göran Stiernstedt ser egentligen inga stora skillnader med drift av vård i den ena eller andra formen:
– Exempelvis drivs Karolinska universitetssjukhuset som ett landstingsägt bolag och Södersjukhuset som förvaltning, men det går inte att utläsa att det ena fungerar bättre eller sämre än det andra. Det handlar i stället om hur man väljer att utforma verksamheten för att uppnå effektiv vård.
Stämmer inte
Men korta beslutsvägar är ju ett återkommande mantra från bolagiseringsförespråkarna – stämmer inte det?
– Inte alls; man kan ha korta beslutsvägar oavsett driftsform.
Ett annat mantra är att styrelsen i ett landstingsägt bolag är mer oberoende av ägarna än styrelsen i en förvaltning, men inte heller det mantrat ger Göran Stiernstedt mycket för.
– Det går alldeles utmärkt att utforma styrelsen i en förvaltning så att den liknar en bolagsstyrelse. Visserligen kallas den då nämnd, men den behöver inte bestå av politiker; man kan i stället välja att ta in externa kompetenta personer som ledamöter. Sen är det ju en annan sak att det kan vara tjusigt att vara vd i ett bolag.
Däremot, påpekar han, har ledamöterna i en bolagsstyrelse enligt aktiebolagslagen ett tydligare personligt ansvar än ledamöterna i en nämnd har.
– Men samtidigt ska det mycket till innan ett personligt ansvar utkrävs; det ska handla om grov misskötsel.
Slag i luften
Ett argument som förts fram inom tandvården är att det är lättare att sälja ut verksamhet från ett bolag än från en förvaltning. Och så är det. Folktandvårdsbolaget i Stockholm gjorde det 2009. Tio kliniker köptes av Distriktstandvården AB. Ett argument från politikerna var – förutom att det fanns brist på tandläkare och stora renoveringsbehov på klinikerna – att öka konkurrensen på tandvårdsmarknaden.
Lite av ett slag i luften, tycker Göran Stiernstedt:
– Tandvårdsmarknaden är redan konkurrensutsatt. De tio klinikerna gör nog varken till eller ifrån. Dess-utom verkar det inte som det finns någon större konkurrens vad gäller priserna på tandvård. Möjligen kan det företag i Stockholm som för ett antal år sedan satsade på lågpristandvård ha haft viss effekt på marknaden.
Skjuter till medel
Göran Stiernstedt tror inte att det fortfarande förekommer otillåten skattesubventionering av tandvården inom folktandvården, något som skulle kunna snedvrida konkurrensen gentemot de privata aktörerna.
– Däremot finns det möjlighet för landstingen att skjuta till medel till folktandvården så att tandvård kan bedrivas på orter där det är svårt att nå lönsamhet och där det inte finns intresse för privata aktörer att etablera sig. Det är också en skyldighet från det offentligas sida att se till så att alla som behöver kan få vård.
