Efter att vi lämnat 1960-talet bakom oss blev kontrasterna på den svenska musikscenen mer tydliga. Frank Zappas Mothers of Invention gästade i augusti 1973 Opopoppa på Skansens Sollidenscen. Ett vanligtvis pop- och schlagerdominerat program under ledning av Clabbe af Geijerstam. Samhällskritiska budskap förmedlades inte bara på svenska utan även i musik från brittiska och amerikanska band. Tv-underhållning fick en ny dimension när Country Joe and the Fish protesterade mot Vietnamkriget på bästa sändningstid. Så här i efterhand kan man enbart spekulera i vad dessa amerikanska västkustmusiker tänkte när de efterföljdes på scenen av Thore Skogman och Jämtgubben. Men den anekdot som lever starkast är när konferenciern avslutade en ovanligt inspirerad spelning med Jimi Hendrix på Gröna Lund genom att bryta strömmen. Karusellerna fick inte stå still för länge. Kanske allt detta var tecken på ett kulturskifte. Kanske aldrig generationsskillnaderna igen blir så skarpa som då.
[slideshow]
Musikaffärerna fick konkurrens
Under mitten av 1970-talet breddades Stockholms skivutbud. Klassiska musikaffärer som Svala & Söderlund och Hirsch vid Hötorget fick konkurrens av mindre butiker drivna av en ny, hängiven och musikintresserad generation. I Birger Jarlspassagen, granne med Gul och Blå, öppnades en skivbutik med direktimport från USA. För några extra kronor kunde man hos Richards Records få tillgång till nya album, veckor innan de släpptes på den svenska marknaden. Runt hörnet låg Skivfabriken, och senare Pet Sounds. Björn Hamrins källarbutik på Barnhusgatan var ytterligare en samlingspunkt.
Stockholm besöktes ofta av internationella artister. Vissa påstår att Sverige var en testmarknad eftersom vår musiksmak bedömdes likna den amerikanska. Konserthuset som endast rymde kring 1 200 åskådare var redan från slutet av 1960-talet en viktig spelplats. Doors och Pink Floyd är ett par exempel på uppmärksammade konserter. Även om Rolling Stones 1970 spelade på Råsunda fotbollsstadium var arenarock ett närmast okänt begrepp och köerna framför biljettkassan sällan längre än några meter. 1975 debuterade Bruce Springsteen i Europa med endast tre spelningar, en av dessa mytomspunna konserter var i Stockholms konserthus. Sen blev ingenting längre sig likt.
