Får man arrangera verkligheten? Är det att ljuga? Eller helgar kanske ändamålet medlen? När reportaget om Torgil Rosenberg skulle göras var det naturligt att träffa honom på Ålleberg i Västergötland där ett gäng äldre herrar i Segelflygets Veteransällskap träffades för att göra
säsongens första flygningar.
Naturligtvis ville fotografen sitta med i cockpit och ta bilder med Torgil vid spakarna och Västgötaslätten några
hundra meter under. Men det går inte alltid som det är tänkt; det gick inte att få något av planen i ordning, och jobbet kunde inte skjutas upp. – Det hände inte så mycket i hangaren.
Gubbarna gick och hämtade en skruv, pratade, hämtade en till… Jag insåg att planet inte skulle bli färdigt den där dagen, berättar fotograf Mikael Ljungström, som Tandläkartidningen anlitat ett flertal tillfällen med lyckat resultat. Han driver egen firma och utför uppdrag åt en rad tidningar, bland annat Dagens Arbete, Kommunalarbetaren, Aftonbladet och Expressen.
En lysande idé
Den där gråmulna majdagen gick Mikael Ljungström runt i hangaren, tog lite bilder, men kände att han måste få till en flygbild. Frågan var bara hur. När han fick se huven till ett segelflygplan hänga på ena väggen i hangaren fick han en idé.
Sedan fick Torgil balansera den på axlarna och fingrarna. Med hjälp av vidvinkel och blixt gick det vägen – även om det krävdes att jag ändrade lite på verkligheten.
Resultatet blev bilden här ovan. Vem kan skilja den från en sann flygbild? Bilden på nästa sida visar hur det verkligen såg ut. Får man justera
verkligheten som fotograf?
– Ibland måste man putsa lite på den, men det finns naturligtvis gränser för vad man får göra, förklarar han.
