Ett riktigt hästjobb

Allt började med att tre gorillor i Kolmårdens djurpark fick ont i sina tänder. Tandläkaren Torbjörn Lundström, som då jobbade inom sjukhustandvården i Norrköping, blev tillfrågad om han ville ta en titt i munnen på de gigantiska primaterna.
– Jag visste inget om djurtandvård då men gorillorna var som tur var inga komplicerade fall. I dag vet jag att det överlag inte går att överföra kunskaperna från humantandvård till djur eftersom de har helt olika tuggsystem som dessutom skiljer sig stort mellan olika djurarter, förklarar han.
Nu, 35 år senare, är Torbjörn Lundström behörig legitimerad tandläkare inom djurens hälso- och sjukvård och en ledande auktoritet inom hästtandvård. Han forskar och föreläser över hela världen och ansvarar för efterutbildningen i tandvård på häst vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tillsammans med veterinär Ove Wattle.

Men den mesta tiden tillbringar Torbjörn Lundström på den egna Djurtandvårdskliniken, nära Söderköping i Östergötland, med sitt team som består av hustrun och veterinären Sofia Tenselius samt djurvårdaren Sara Furenbäck. Kliniken är landets enda tandvårdsklinik som behandlar munnar på samtliga djurarter. Hit kommer varje dag ett tiotal patienter, mestadels hästar, hundar och katter, från hela Norden.
En av patienterna är den svarta labradortiken Polka som springer ut ur ett behandlingsrum. Hon viftar på svansen och ser pigg ut trots att hon nyligen varit sövd. Torbjörn Lundström behandlar alla djur under narkos eller sedering. Smådjur som hundar och katter ligger under behandlingen i något som är snarlikt en vanlig tandläkarstol medan hästar behandlas i upprätt läge.

Bettskador hos hästar

Parodontala sjukdomar är förutom frakturer och tumörer det vanligaste problemet bland hundar. På kattdjur dominerar tandfrakturer och bland hästar är bettfel och bettskador absolut vanligast, följt av rotspetsinfektioner och käkfrakturer.
Det hörs frustanden från ett luftigt utrymme längre in i lokalerna. Där står ridhästen Mister Figo med huvudet tungt vilande på en tygklädd bom. Sofia Tenselius och Sara Furenbäck har gjort en snabb första undersökning. Därefter har Sofia gett honom lugnande inför en fördjupad undersökning och en fotodokumentation av hans tandstatus. Sofia och Sara hjälps åt att sätta på ett spekulum för att kunna öppna munnen på patienten. De placerar också en gummiklädd huva över öronen för att hästen inte ska reagera på ljud utifrån.
Torbjörn Lundström talar i lyriska ordalag om privilegiet att få se in i en hästmun.
– Att undersöka en hästmun är som att läsa en god bok och få möjlighet att reflektera över en livshistoria. Hästens tänder erupterar hela livet och genom att betrakta de olika vävnadernas färg, form och struktur går det att utläsa nästan exakt vad den har varit med om. Varje tugghändelse avslöjar hur den har levt, varje trauma mot tanden har gjort att cellerna i tandens hårdvävnad har reagerat, säger han.
Undersökningen visar att Mister Figo har ett överbett som gjort att han fått ont. Hans tänder korrigeras för att avlasta några punkter i munnen och förbättra tuggfunktionen.
– Eftersom hästen intar en föda som är tämligen svårbearbetad slits tänderna i samma takt som de erupterar. Om tandbågarna inte är korrekta leder detta till ofullständigt slitna tänder och problem, förtydligar Torbjörn Lundström.

Svart hål

Skador orsakade av felaktigt använd eller anpassad utrustning är nu den vanligaste orsaken till skador i en hästs mun. Mycket tid på kliniken går till att informera om betsling och att prova ut betsel som ligger stabilt i munnen.
Forskning på hästars tänder var tidigare ett svart hål. Men de senaste 15 åren har det skett en förändring. Torbjörn Lundström forskar tillsammans med docent Ove Wattle bland annat på karies och hästar.
– Karies har ökat de senaste 25–30 åren. En trolig orsak är att hästar i dag har mind-re betestid och till stor del får kommersiellt framställt foder. Tidigare gick hästar ute i hagen och åt mest hö och gräs.
I stor utsträckning används samma tandvårdsmaterial på människor och djur. Men det finns skillnader. Eftersom karies på häst oftast börjar i cementen och inte i emaljen används ett recinbaserat cement vid lagning. Ibland måste en kariesangripen tand extraheras, vilket kan ta timmar om det är en kindtand. En hästs kindtand kan vara cirka tio centimeter lång och tre gånger fyra centimeter i diameter.

Vargtänder vanligt problem

Ett annat vanligt problem hos hästar är vargtänder, det vill säga en liten rudimentär tand som sitter strax framför den första kindtanden i överkäken där betslet ligger och ofta skapar irritation.
Det är exakt vad som hänt nästa patient som kommer till Djurtandvårdskliniken. Den elvaåriga hopphästen Dixieland har problem med en irriterad vargtand, som behöver extraheras. Dessutom har Dixieland en tryckskada orsakad av utrustningen och ett överbett som har lett till påbitning i gingivan. Detta måste åtgärdas.
När ett djur kommer till Torbjörn Lundström och hans team görs inte bara en ordentlig undersökning av tänderna. De lyssnar rutinmässigt på hjärta och lungor och gör ibland blodanalys.
– För att tandvården ska bli framgångsrik är det viktigt att veta hur hela kroppen fungerar på mina patienter. Ett oralt problem är en del av en helhet. När jag utbildade mig till tandläkare på 70-talet lärde jag mig att munhålan är kroppens spegel.
I dag ligger, tyvärr, i stället mycket fokus på ytan och estetisk tandvård, menar han.

Estetisk tandvård ökar

I USA utförs ofta estetisk tandvård på djur och han tror att blekningar, ortodonti och implantatkirurgi kommer att öka även på svenska djur.
Djurtandvårdskliniken utför funktionell ortodonti på hästar som har parodontal sjukdom där trångställningar är grundproblemet. Men estetiska ingrepp på djur är inget Torbjörn Lundström tänker befatta sig med.
– De görs för människans skull och är inte djuretiskt försvarbara, konstaterar han.
Torbjörn Lundström började sin bana som djurtandläkare på tre gorillor i Kolmården. I dag sköter han tandvården i djurparken och har ett behandlingsrum där.
– Det är en speciell känsla att ha en sövd lejonhanne i knäet och undersöka hans tänder. Men jag är aldrig rädd. Den enda gången jag blivit biten var när jag skulle prova ut en protes på en man på långvården. Då fick jag en blå nagel.