Från nyexad till delägare

För två och ett halvt år sedan satte tandläkare Göran Lilienberg in en annons; han sökte en tandläkare som på sikt skulle kunna ta över ägarskapet av Bredgränds Tandläkeri i centrala Uppsala. Den han hade i åtanke skulle ha minst tio års erfarenhet. Tanken var att han själv så småningom skulle börja gå ner i arbetstid och under tiden fasa in en annan tandläkare som ägare.

Och svar på annonsen kom från ett flertal erfarna kolleger. Men också från en som nyligen blivit klar med utbildningen: Stefan Papic.
– Att ta in en färsk tandläkare var ju aldrig min tanke, men jag kallade ändå också Stefan till intervju. Man vet ju aldrig, säger Göran.
För Stefan var det mest en vild chansning att söka jobbet, men det var tufft på arbetsmarknaden i Uppsala, där han tidigare bott. De nyutexaminerade som ville jobba inom folktandvården fick i regel söka sig långt ut från stan.
Själv ville han ha närhet till specialisttandvården och möjligheter till auskultation där.
Men efter intervjuerna med de sökande fastnade ändå Göran för Stefan. Han kände att de fick bra kontakt, och Stefan tyckte att en successiv övergång av ägarskapet lät intressant.
Stefan anställdes på prov i sex månader som assistenttandläkare.
– Visst behövde han en hel del stöd det första året för att komma in i yrkesrollen och klinikens arbetssätt. Men jag såg att han var ambitiös och professionell. Han var som klippt och skuren för att växa in i verksamheten, säger Göran, men lägger snabbt till:
– Att arbeta nära tillsammans är som ett äktenskap; det kräver en ömsesidig respekt och anpassning. I början tyckte jag nog att han pratade alltför mycket med patienterna, men han är bra på kommunikation och det är värdefullt.

För Stefan blev det tufft den första tiden.
– På skolan räknades behandlingar i hur många halvdagspass som behövdes för det ena eller andra. Här på kliniken krävdes det ett betydligt högre tempo, berättar han.
Göran var naturligtvis medveten om att det är svårt att gå direkt från utbildningen och in i yrket med det patienttryck som finns. Han vinnlade sig därför om att avsätta extra tid för att stötta Stefan genom att gå dubbelt.
Kliniken arbetar också utpräglat delegerat, vilket underlättade. Och inte minst fanns en mycket erfaren tandsköterska som stöd för Stefan.
– För mig har de här två och ett halvt åren med Stefan också varit nyttiga. Jag har tvingats skärpa till mig för att kunna föregå med gott exempel och hålla kvaliteten på topp, men jag har också lärt mig saker av Stefan, exempelvis att få upp ögonen för nödvändiga investeringar i utrustning, säger Göran och tillägger att Stefan har ett bättre öga för kostnadssidan än han själv, och han själv ett bättre öga för intäktssidan.
Under de två och ett halvt år som gått har Göran och Stefan haft regelbundna träffar med varandra för att diskutera aktuella frågor. Ofta har de avsatt varje tisdag klockan sju på morgonen. Det har handlat om allt från terapiplanering, behovet av investeringar, utbildning av personal och nyanställningar. Stefan är nöjd med Görans mentorskap; han har fått det stöd han har behövt.
För en tid sedan tyckte Göran att det var dags att överlåta en tredjedel av ägarskapet till Stefan. Och så blev det.
Konstruktionen har dock stundvis lett till viss förvirring på kliniken; vem bestämmer egentligen? Bestämmer Stefan till en tredjedel och Göran till två tredjedelar?
– Visst har det blivit lite turbulent vid några tillfällen, men sånt lär man sig också mycket av. Klinikledning är ett stort kapitel för sig och en process man växer in i, något jag är glad över att redan ha påbörjat, säger Stefan.
Att bli delägare innebär ett stort ansvar, men både Göran och Stefan tycker att de har ett gott stöd via Praktikertjänst. Inte minst viktigt när ägarskapet ska delas upp i kostnadsställen och det ska bestämmas om vem som har ansvar för vad. De har också fått hjälp med värdering av sina andelar.
Att överlåta och ta över en klinik kan annars leda till oväntade konsekvenser, som i fall som Tandläkartidningen tidigare skrivit om där det blivit bråk om vad som överlåts och inte, om hur patientstocken ser ut etcetera.
– Sånt är jag övertygad om att vi slipper. Jag tänker inte bråka om att någon städat ur ett skåp och kastat något, säger Göran.
Att överlåta ägarskapet bygger i grunden på att ha bra kommunikation så att man kan skapa samsyn i olika frågor, anser båda. Naturligtvis kan Göran utifrån majoritetsägandet driva igenom beslut, men det är inte så han vill arbeta; ska verksamheten fungera och relationen med Stefan vara fortsatt lika god handlar det om att ge och ta. Som i ett äktenskap.
– Visst kan det bli diffust med dubbelt ägar- och ledarskap, men har man tydliga ansvarsområden bör det inte bli några problem, förklarar Göran.
När det stod klart att Stefan skulle ta över helt på sikt var det en del patienter som undrade hur det skulle bli; de hade ju haft Göran som tandläkare i många år. Men den oron lade sig snabbt när de såg att Stefan var både trevlig och professionell. Och lika bra har det gått med introduktionen av Stefans sambo Johanna Klaesson, som fått anställning som assistenttandläkare.
Kanske ett framtida ägarskap tillsammans med henne?
Stefan ler.
– Det får framtiden utvisa. Det beror ju också på om hon vill ta på sig det ansvaret, säger han.
Göran har ännu inte bestämt när han ska överlåta hela verksamheten till Stefan. Men han ser fram emot att trappa ner, ett steg i taget. Snart en dag, sedan kanske mer under några år. Och kanske kommer han att rycka in när så behövs även i framtiden.
Men livet innehåller också annat än arbete:
– Det vore skönt att tillbringa mer tid med min hustru, våra vuxna barn och våra barnbarn, men också få vara mer ute i sommarstugan på Gräsö och fjällstugan i Idre. Och så har jag ju huset och trädgården här i Uppsala, säger han.
Och han är inte orolig för hur det ska gå för Stefan och Johanna.
– De kommer att ta hand om kliniken på bästa sätt, det är jag övertygad om.