Han kämpar för äldres rätt till god munhälsa

En struts som sticker huvudet i sanden – den bilden brukar Lars Gahnberg, adjungerad professor vid institutionen för odontologi i Göteborg och chef för Folktandvårdens Hälsoodontologiska enhet i Västra Götaland, använda sig av när han är ute och talar om äldretandvård.
– Jag tycker att den väl illustrerar hur man inom myndigheter och utbildningar förhållit sig till äldretandvård.
Man har inte tagit problemen på allvar, menar han, men tillägger att ingen skugga ska falla över alla ambitiösa kliniker; så länge revisionstandvården fungerar och patienten kan hålla kvar en regelbunden kontakt med tandvården tar man oftast ett väldigt stort ansvar för patienterna.

Finns hopp

Den stora utmaningen är att klara munhälsan när tandvårdskontakten av olika anledningar går förlorad och förmågan till egenvård sviktar.

Enligt Lars Gahnberg finns det flera orsaker till att dessa äldre patienter inte fångas upp: Många äldre gör inte så mycket väsen av sig och inom medicin och odontologi är det inte heller särskilt hög status att arbeta med sköra eller beroende äldre. Många av de sköra och beroende äldre har också en komplicerad medicinsk problematik och är ofta mer tidskrävande än andra patienter.
Men det finns ändå hopp för dessa patienter:
– Jag tycker att det har skett en fantastisk förändring under de senaste åren då äldres munhälsa har fått allt mer uppmärksamhet.
En person som bidragit till denna utveckling är Lars Gahnberg själv. Redan när han började arbeta som tandläkare för 40 år sedan var han intresserad av tandvårdseftersatta grupper.
– Jag minns särskilt ett tillfälle som gjorde djupt intryck på mig: I slutet av 1970-talet hade jag jour på Odontologen i Göteborg. En natt kom en förtvivlad dotter in med sin gravt demente far. Han hade väldigt ont, men kunde inte förmedla var värken kom ifrån. Min sköterska och jag försökte på alla sätt hjälpa den gamle mannen, men jag är osäker på om vi verkligen lyckades.

Stora variationer

Vid den tiden arbetade han också som privattandläkare och tog emot remisser på patienter med kariesproblem.
– Redan då var det många äldre med rotkariesproblem. Ju mer jag jobbade och läste på, desto säkrare blev jag på att de äldres tandvård och munhälsa skulle komma att bli en av tandvårdens stora utmaningar. En inspirationskälla var min dåvarande chef och mentor professor Bo Krasse. Jag hade också många duktiga kolleger inom sjukhustandvården som vittnade om en förfärande munhälsosituation hos många på äldreboenden.
Det finns stora variationer i munhälsa hos äldre; hos oberoende äldre är den vanligen god.
Däremot är den ofta mycket dålig hos beroende äldre. De sköra äldre är en relativt okänd grupp. De få studier som finns indikerar att de som lyckas bibehålla en regelbunden tandvårdskontakt har betydligt bättre munhälsa än de som förlorat kontakten med tandvården.
Man vet också att risken för munsjukdomar ökar tydligt med stigande ålder, bland annat på grund av muntorrhet som biverkning av medicinering, samt att förmågan till egenvård ofta sviktar. Även kostvanor kan förändras mot ett mer frekvent intag av sockerhaltiga produkter.

Svårt utforma bra stöd

De statliga tandvårdsstöd som funnits under de senaste 40 åren har enligt Lars Gahnberg haft stor betydelse och inneburit att väldigt många har kunnat behålla sina tänder och en förhållandevis god tandstatus upp i hög ålder.
Men det är svårt att utforma ett bra tandvårdsstöd, och de olika former som funnits har alla haft sina för- och nackdelar.
– Speciellt bekymmersamt är att dagens stöd har en tröskel som är för hög innan stödet faller ut. Det innebär att många ekonomiskt svaga inte har råd att få en fullständig behandling. Det saknas också bra incitament för sjukdomsbehandling och förebyggande, säger Lars Gahnberg.
De tandvårdsstöd som landstingen ansvarar för tycker han har varit positiva och till hjälp för många.
– Men tyvärr är regelverken så komplicerade att en hög andel av dem som är berättigade inte får något stöd.
– Det är dags att göra en ordentlig översyn av landstingens tandvårdsstöd. Den uppsökande verksamheten har, i sin nuvarande form, spelat ut sin roll. I många fall har upphandlingen av uppsökande verksamhet lett till något som liknar gamla tiders fattigauktioner där de svagaste i samhället auktionerades ut till lägst betalande.
– Det är en skam att man låtit detta ske!

”Åtgärden kommer för sent”

Han påpekar att den uppsökande tandvården på många ställen har en ganska hög täckningsgrad, det vill säga når ut till dem som tackat ja.
– Syftet är ju att fånga upp och hjälpa dem som inte har någon kontakt med tandvården, vilket är lovvärt. Men åtgärden kommer alldeles för sent.
– Vi vet i dag att många tappar sin tandvårdskontakt under den ”sköra” fasen i livets slutskede. Det är innan eller under denna fas man bör säkra en regelbunden tandvårdskontakt och sätta in relevanta förebyggande åtgärder.
– Det nuvarande systemet är förvirrande för både vårdpersonal och de berättigade när en vårdgivare utför uppsökande verksamhet och en annan ger så kallad nödvändig tandvård.
Här krävs enligt Lars Gahnberg flera åtgärder:
– En tanke är att de som beviljas bistånd av kommunens biståndshandläggare automatiskt också borde bli berättigade till förebyggande tandvård enligt hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Det tror jag vore en enkel åtgärd som skulle ha väldigt positiva effekter från hälsosynpunkt.

Nyligen kom en rapport om att allt fler väljer frisktandvård, men få av dem är äldre. Lars Gahnberg påpekar att studier visar på en väldigt positiv hälsoutveckling hos friskvårdspatienter, och patienterna själva är mycket nöjda.
Att fler äldre inte valt detta alternativ kan beror på att många får sin tandvård av privattandläkare som sällan erbjuder tandvårdsabonnemang. Kanske är det också så att många behandlare inom offentlig tandvård tvekar att erbjuda frisktandvård till äldre på grund av risken för tekniska komplikationer och munsjukdomar samt att högkostnadsskyddet inte gäller för den som har frisktandvård.
– Jag är övertygad om att man kan öka andelen äldre inom frisktandvård genom att medvetandegöra patienterna om att möjligheten finns.

Sitter i styrelse

Lars Gahnberg sitter också i styrelsen för Senior Alert – ett system för att utveckla kvaliteten inom omvårdnad som de flesta kommuner använder.
– Tack vare detta blir munhälsan en självklar del i omvårdnadspersonalens verksamhet, vilket är ett enormt framsteg. Senior Alert ger också möjligheter att bedriva forskning om munhälsans betydelse och bör kunna fånga upp de ”beroende” äldre som har behov av tandvårdskontakt på ett bra sätt, förklarar han.
Han verkar också inom Centrum för äldretandvård, som funnits sedan 2010. Centrumet utgörs av cirka 25 tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister som alla brinner för äldres problematik.
– Nätverket gör ett fantastiskt arbete med att sprida kunskap till kommuner, pensionärsföreningar, anhörigföreningar och hälso- och sjukvårdspersonal om betydelsen av god munhälsa hos äldre. Vi har också fortlöpande dialog om vilket stöd kliniker kan behöva och om problem och frågeställningar som är viktiga att ta tag i.

Har fått efterföljare

Centrum för äldretandvård i Västra Götaland har fått flera efterföljare. Nu finns kunskapscentrum också i Stockholm, Uppsala, Örebro, Västernorrland och Värmland, och Lars Gahnberg hoppas på än fler.
Allt fler har allt fler tänder kvar upp i hög ålder, vilket naturligtvis är bra. Men det ställer också krav på tandvården.
– Jag är förhoppningsfull inför framtiden och glad över att allt mer fokus riktas mot de äldres behov. Vi har goda möjligheter att nå en lika bra utveckling av munhälsan hos äldre som vi lyckats med inom barn- och ungdomstandvården.