Hon tänjer på yrkesrollen

Viljan att förbättra livsvillkoren för individer och utsatta grupper i samhället har varit en röd tråd i Eva Nilsson Bågenholms liv. Som statlig utredare har hon nyligen föreslagit en ny lag för att skydda konsumenter som genomgår kroppsbehandlingar för att förändra utseendet.
I dag finns det inget skydd för dem som genomgår exempelvis kosmetisk tandvård eller skönhetsoperationer. Sådana behandlingar omfattas inte av tandvårdslagen eller hälso- och sjukvårdslagen, inte ens när de görs av tandläkare och läkare.

– Givetvis finns en gråzon mellan vård och kroppsbehandlingar som kan vara svår att definiera i förväg, men det viktiga är att det finns en lag som täcker in det som i dag är oreglerat, säger Eva Nilsson Bågenholm.
Nu ligger utredningen ”Kroppsbehandlingar – Åtgärder för ett stärkt konsumentskydd” ute på remiss hos Tandläkarförbundet och drygt 100 andra organisationer, myndigheter, landsting och kommuner.
Den nya lagen kan börja gälla från och med juli nästa år, som tidigast.
– Det är ingen partiskiljande fråga och därför känns förslaget genomförbart. Min oro är att regeringen inte sätter detta tillräckligt högt upp på prioriteringslistan, trots att många far illa, och att det därför kan dra ut på tiden.

Utredde på fritiden

Eva Nilsson Bågenholm arbetade med utredningen förra året – mest på kvällar och helger vid sidan av jobbet som kvalitetsdirektör på omsorgsföretaget Humana.
– Det var väldigt mycket jobb, inte minst på slutet, men det var så intressant att det var värt det, och jag är mycket nöjd med resultatet, säger hon.
– Jag har sett och hört mycket och också lärt mig massor. Det var svårt att komma nära icke-seriösa utförare, men vi fick ändå se många exempel på när kroppsbehandlingar hade gått fel. En del konsumenter skrev till oss för att berätta hur utlämnade de kände sig och hur svårt det var att få hjälp.
– Jag tror inte att det var någon som hörde av sig till oss om tandvård. Det kan nog bero på att effekterna av en felaktig kosmetisk tandbehandling sällan är så dramatiska som efter skönhetsoperationer, laserbehandlingar, tatueringar och liknande.

Kan bli ny lag

Blir det en ny lag kommer det troligen inte att innebära så stora skillnader för tandläkare, enligt Eva Nilsson Bågenholm, men alla vårdgivare måste anmäla att de utför kosmetiska behandlingar, och de som gör behandlingarna måste hålla sig uppdaterade om vad som gäller.
Utredningen föreslår också en nationell upplysningstjänst.
– Det är jätteviktigt eftersom den information som konsumenter i dag kan hitta om olika kroppsbehandlingar nästan alltid är marknadsföring.
Eva Nilsson Bågenholm tackade ja till att leda utredningen medan hon var statlig äldresamordnare vid socialdepartementet, ett jobb som varade i fyra år.
– Att vara äldresamordnare var fantastiskt roligt därför att vi tydligt kunde se goda resultat för så många äldre personer.
Munhälsan kom med som en del i kvalitetsregistret Senior Alert, vilket innebär att omsorgspersonalen numera utbildas i hur de kan upptäcka dålig munhälsa. De får också lära sig vilka åtgärder de kan utföra själva och när de ska kontakta tandvården.
– Många tusen personer har fått regelbundna kontroller av munhälsan och andra insatser har gjorts, visar resultat från Senior Alert. Jag upplever också att munhälsan för de mest sjuka äldre diskuteras mer tack vare satsningen, och att exempelvis biståndshandläggare oftare efterfrågar om personen kan sköta sin munhygien själv.

”Långvården var speciell”

Eva Nilsson Bågenholm har aldrig planerat karriären.
– Jag har varit öppen för nya spännande utmaningar och tar möjligheterna som dyker upp.
Som tonåring hoppade hon av gymnasiet och jobbade som sjukvårdsbiträde inom långvården i Göteborg. Hon hade varit utbytesstudent i USA i ett år, och när hon kom tillbaka var det mesta tråkigt.
– Långvården var speciell. Äldre personer bodde ibland många år i en sal på sjukhuset.
Efter ett tag gick hon över till neurorehabilitering och hennes sjukvårdsintresse väcktes mer.
– Där fanns killar i 20-årsåldern som hade blivit förlamade efter olyckor och det var gripande att se hur deras livsvillkor förändrades. Allt man kunde göra för att förbättra deras liv var av värde.
Hon insåg att hon måste utbilda sig, och gick gymnasieskolans vårdlinje. Det gav behörighet att jobba som undersköterska, men hon hann bara med ett sommarjobb som undersköterska på intensiven innan hon började på sjuksköterskeutbildningen i Umeå. Tre terminer senare var hon legitimerad sjuksköterska.

Jobbade i Algeriet

Eva bestämde sig för att söka jobb utomlands. Drömmen var att jobba i tredje världen och rädda liv, men hjälporganisationerna ville ha erfarna sjuksköterskor.
Det blev i stället ett år som sjuksköterska i Algeriet. Hon var anställd av aktiebolaget som i dag heter Skanska och hade hand om de anställda på fyra arbetsplatser. De var algerier, thailändare och några få svenskar. Hon var ensam sjuksköterska och den enda kvinnan anställd och på arbetsplatserna.
– Det var allt från vaccinationer till olyckor och svåra magsjukdomar. Jag tolkade också åt de svenska arbetsledarna, berättar hon.
Att ta sig mellan arbetsplatserna var en upplevelse. En ensam kvinna som körde bil var ovanligt i Algeriet.
– En gång blev jag stoppad av militärpolisen långt utanför staden. De bad mig kliva ur bilen och titta på framlyktan. Det var inget fel på den. Det hände ingenting och jag fick åka vidare sedan. Jag tror att de bara ville se hur en blond europé såg ut.
Tillbaka i Sverige arbetade Eva Nilsson Bågenholm tre år till som sjuksköterska, mest inom primärvården. Under tiden läste hon in matte, kemi och fysik och kom in på läkarutbildningen i Göteborg när hon var 26 år.

Behövde omvägen

Hon har aldrig ångrat att hon blev läkare, men inte heller att hon gick ”den långa vägen”.
– Jag behövde omvägen för att hitta rätt. Jag hade nog inte varit tillfreds med att plugga till läkare direkt.
Utbildningstiden var rolig, men väl ute i arbetslivet i den nya yrkesrollen blev hon besviken.
– Jag var en kugge i hjulet och kände mig väldigt styrd. De tog inte tillvara mina kvalifikationer.
Under AT-tjänsten funderade hon på att hoppa av, men en kollega tog med henne till Bohusläns yngre läkares förening och övertygade henne om att det var bättre att förändra det som var dåligt än att ge upp.
– Det var början på min fackliga karriär.
Hon blev ordförande i den lokala föreningen och sedan i riksorganisationen Sveriges yngre läkares förening (SYLF). 1998 blev hon invald i Läkarförbundets styrelse.
Några år senare blev Eva Nilsson Bågenholm Läkarförbundets första kvinnliga ordförande. Hon banade väg för andra.
– Sedan dess har Läkarförbundet bara haft kvinnor som ordförande.

”Väntade sig en äldre man”

Att vara först var utmanande på flera sätt. Bland annat var det inte alltid hon togs på allvar.
– Jag minns en gång när jag skulle delta i ett debattprogram på Sveriges Television. Programledaren hälsade på alla utom mig. Så småningom frågade han: ”Men var är Läkarförbundets ordförande?” Han väntade sig en äldre man.
Det var händelserika år på Läkarförbundet. Förbundet var väldigt synligt under hennes tid som ordförande. Det som hon i dag är mest stolt över från den tiden är det etiska arbetet.
– Jag jobbade på internationell nivå. Bland annat såg vi över Helsingforsdeklarationen om forskning på människor.
Den har varit aktuell under Macchiariniaffären, bland annat.
Hon samverkade också med läkemedelsindustrin och det blev överenskommelser om hur läkare och företagen skulle förhålla sig till varandra.
– Framgångarna på etikområdet kvarstår. Det är också anledningen till att jag blev utnämnd till hedersdoktor vid Umeå universitet.
Janet Suslick