Efter 45 år i branschen, varav 40 som tandläkare och fem som konsult i ett dentalt innovationsföretag, borde kanske en viss trötthet ha infunnit sig hos honom. Men inte.
– Det har varit oerhört spännande och intressanta år, och jag är glad över att få varit med så länge. Vi har mycket att vara stolta över inom svensk tandvård, säger han.
När han själv kom ut som nybakad tandläkare 1967 mötte han en tandvårdsverklighet som skiljer sig markant från dagens:
– Det var hög kariesfrekvens som i stort sett bara åtgärdades med reparativ vård. Även parodontalvården saknade i stort sett förebyggande tänkande. Många patienter saknade tänder partiellt och ibland helt. Vi gjorde amalgam- och silikatfyllningar, guldinlägg, fasadkronor, gingivektomier kvadrantvis samt hel- och delproteser. Tyvärr ser det fortfarande ut så här i många delar av världen.
Men även arbetssättet på klinikerna var annorlunda.
– Tandläkaren arbetade i ett rum med tandsköterskan, som kom in i behandlingsrummet då något behövdes, men i övrigt höll de till i sitt eget revir.
Det fanns med andra ord en del att göra, och det passade Jan Johansson, som redan då hade ett stort antal hästkrafter entusiasm.
Tidig med ny teknik
Han var tidigt ute med att ta till sig ny teknik och nya tänkesätt. Ett halvår efter examen köpte han sin första praktik och använde då för första gången ett high-speed vinkelstycke. En fantastisk upplevelse, enligt honom. Snabbare förstås, men också säkrare och mindre smärtsamt för patienten.
På den tiden arbetade tandläkarna stående, men det var inte en bra arbetsställning. Så Jan Johansson köpte en av de första svenska unitarna för liggande patienter, en Anatom.
De följande åren skedde en snabb utveckling inom tandvården i Sverige. Förutom att turbinborrmaskinerna introducerades mer allmänt ute på praktiker och kliniker och det blev vanligare för tandläkarna att arbeta sittande, började man också inse att tandsköterskor och tandhygienister kunde ha en mer framträdande roll. Och naturligtvis var Jan Johansson tidigt ute även med detta arbetssätt.
– Visst fanns väl en och annan tandläkare som slog vakt om sitt revir, men de allra flesta insåg att vården blev effektivare om alla kompetenser utnyttjades.
Arbeta i team
Tandsköterskornas kompetens höjdes så att de kunde ta röntgen, göra avtryck och temporära kronor och broar. När tandhygienisterna gjorde entré på scenen ledde det till att det blev möjligt att arbeta i team och mer profylaktiskt. Det ledde till att teamet disponerade flera rum samtidigt.
Det profylaktiska arbetet inom svensk tandvård blev känt runt om i världen, inte minst genom de studier som professor emeritus Per Axelsson genomförde.
– En förutsättning för att ge god tandvård och ha en stark profylaktisk inriktning är att vi har skapat stora och välfungerande tandvårdsenheter, både inom folktandvården och på den privata sidan, att vi har haft och har ett gott samarbete med olika myndigheter, att vi har trogna patienter och en tandläkarkår med ett stort mått av etiskt tänkande, förklarar Jan Johansson, och tillägger:
– Många välutvecklade länder har inte skapat samma goda förutsättningar som vi lyckats med. I exempelvis Frankrike finns inte tandhygienister och i Belgien arbetar tandläkare ofta utan tandsköterska.
När tandvårdsförsäkringen infördes 1974 var den i sin form också något världsunikt, likaså tandvårdsstödet 2008.
– Det stöd vi har i dag väcker avundsjuka i många länder, eftersom det ger patienterna ekonomiskt stöd för både förebyggande och mer dyra behandlingar så som protetik och implantat. Unikt är också att så många intressenter deltog i arbetet så att vi fick ett stöd som alla kunde ställa upp på.
Men det finns mer att göra, anser Jan Johansson.
– Jag önskar att det skulle bli mer lönsamt att arbeta med förebyggande tandvård. Där finns en brist i dagens tandvårdsstöd.
Härdplastproblemet löst
När problemen med härdplaster blev en het fråga 1998 var Jan Johansson också snabbt ute för att finna lösningar på detta arbetsmiljöproblem, som lett till att tandvårdspersonal måste lämna sina jobb på grund av allergiska reaktioner. Genom nätverket Dental vision, som han var med om att starta, drogs ett ihärdigt arbete igång för att komma till rätta med problemen. Det anordnades möten och konferenser där representanter från bland andra nuvarande Arbetsmiljöverket, fakulteterna, de fackliga företrädarna och representanter från folktandvård och privattandvård deltog. Ny kunskap samlades in.
– Vi kom fram till att det var den direkta kontakten med komposit och bonding som orsakade reaktionerna, och inte olika gaser som man tidigare trott. Beslut om nya regler kunde i stort sett tas på stående fot eftersom alla berörda fanns på plats. Råd vid hanteringen av dessa material togs fram, vilket ledde till att många kolleger som tvingats sluta kunde återgå i arbete.
Bra på kommunikation
Även om tandvården i Sverige har utvecklats oerhört mycket och tandhälsan överlag är god finns enligt Jan Johansson mer att göra.
– Vårt land har en hög odontologisk moral. Vi arbetar målmedvetet på att utveckla vården. Våra patienter byter inte vårdgivare så ofta och litar på oss. Vi är bra på kommunikation i teamet, mellan teamen, med myndigheter och mellan fält och fakultet. Och vi är mer digitaliserade än något annat land. Med dessa förutsättningar borde vi kunna bli marknadsledande i klinisk forskning och produktutveckling. Exportera detta och vår know-how om tandvårdsplanering och bra tandvårdsstöd!
Uppfinnarjocke
För fem år sedan sålde Jan Johansson sin praktik och började i stället att arbeta som konsult för företaget Directa AB, som hjälper innovatörer att utveckla, testa och marknadsföra olika produkter. Hans uppgift har varit att ta fram och leda gruppen på cirka 20 tandläkare med olika kompetenser som deltar i utvecklingsarbetet. Ett jobb som passar honom som hand i handske eftersom det bor en liten uppfinnarjocke i honom själv.
Visserligen gick det inte så bra med hans egen uppfinning »Round-Dent«, som lanserades 1988. Det var enligt produktbroschyren »Ett arbetsbord för framtidens tandvård«. Uppfinningen byggde på ett system där det var lätt att nå alla arbetsytor från alla positioner.
Nu blev det inte en sådan framgång som han hade hoppats på:
– Att sälja och marknadsföra är inte min grej. Jag sålde 50 stycken under en tioårstid. När jag gått back 300 000 kronor fick det räcka.
Tandläkare är den yrkesgrupp som har flest sökta patent, men att gå från idé till färdig produkt är en tuff väg.
– Genom att jobba i team har vi kunnat hjälpa uppfinnare fram till färdiga produkter. Det har varit mycket stimulerande.
Men nu är det alltså slutjobbat för Jan Johansson, men livet fortsätter. Snart drar han och hustrun iväg till Sydamerika och blir borta minst ett halvår, kanske ett år. Bara för att resa runt, kanske vandra i bergen…
– Vi reste dit på vår bröllopsresa och nu gör vi en repris. Det blir ett bra avslut på yrkeslivet och ett avstamp in i framtiden, säger han.
