Annons

Annons

Med fokus på implantat

Efter några år som allmäntandläkare i Tyskland valde Jan Derks att göra sin specialistutbildning i Göteborg. Förra året disputerade han på en uppmärksammad avhandling om tandimplantat.

Det är en gråmulen och regnig måndag. Jan Derks är förkyld och den ena foten ömmar. En envis slemsäcksinflammation vägrar släppa greppet. Kanske är det kraftansträngningen efter Lidingöloppet två veckor tidigare som tar ut sin rätt?
– Jag och min sambo sprang 30 kilometer och jag blev förbisprungen på slutet. Vi brukar inte tävla, men på något plan är det ju en tävling ändå, säger han med ett leende.

Jan Derks Ålder: 39 år. Familj: Sambo. Arbetar: Göteborgs universitet och Folktandvården Västra Götalands-regionen. Forskningsområde: Parodontit och periimplantit. Drivs av: Intresse för ämnet och stämningen i vår forskningsgrupp. Gillar: Löpning och basket. Ogillar: After Eight. Drömmer om: Att springa milen under 40 minuter. Foto: Jessica Segerberg

Jan Derks
Ålder: 39 år.
Familj: Sambo.
Arbetar: Göteborgs universitet och Folktandvården Västra Götalands-regionen.
Forskningsområde: Parodontit och periimplantit.
Drivs av: Intresse för ämnet och stämningen i vår forskningsgrupp.
Gillar: Löpning och basket.
Ogillar: After Eight.
Drömmer om: Att springa milen under 40 minuter.
Foto: Jessica Segerberg


I maj sprang de Göteborgs halvmaraton ihop och några veckor senare var det dags för Stockholm maraton, Jan Derks första.
– Det var en tuff, men kul upplevelse.
Regelbunden löpning, menar han, är ett utmärkt sätt att hantera stress och att stärka förmågan till balans mellan forskning, handledning, undervisning och arbetet med patienter.
– Jag orkar mer när jag tränar, och jag är mycket piggare när jag träffar mina patienter.

Nyinflyttad

Det har bara gått en dryg vecka sedan han flyttade in i sitt nya, högt belägna arbetsrum med en enastående utsikt över Medicinareberget, ett stenkast från Sahlgrenska universitetssjukhuset. Rummet är sparsamt möblerat och än så länge är det luftigt i bokhyllorna.
Bakom den ena besöksfåtöljen står en färgglad, tecknad tavla lutad mot väggen. Den föreställer en icke-skalenlig karta över Jan Derks hemort, Emmerich am Rhein; en stad med cirka 40 000 invånare som ligger i västra Tyskland, på gränsen till Nederländerna.
– Även om jag trivs väldigt bra i Sverige kan jag ibland sakna den speciella krogkulturen i Tyskland, ölen, schnitzeln och det enkla sättet att träffas efter jobbet.
Han är uppvuxen i en familj med en pappa som är tandläkare och som driver en egen privat mottagning. När Jan Derks föreläser i Tyskland dyker inte sällan hans pappa upp som åhörare.
Efter avslutad skolgång, militärtjänstgöring och universitetsstudier, arbetade han som allmäntandläkare i södra Tyskland. Några år senare ville han söka sig utomlands för att göra sin specialistutbildning. Valet stod mellan Schweiz, USA och Sverige.
– Det blev Göteborg. Avdelningen och specialistkliniken för parodontologi har ett internationellt mycket gott rykte.
Det har gått drygt ett år sedan han disputerade vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Effectiveness of implant therapy in Sweden” (Tandläkartidningen 2015;13:52).
Intresset för forskningsområdet är stort; åhörare från hela landet hade bänkat sig till sista plats i aulan för att lyssna när Jan Derks försvarade sin avhandling.
– Jag har fått stor respons, många nationella, men också internationella forskare har hört av sig. Jag får en hel del förfrågningar om att föreläsa och presentera våra forskningsfynd.

På väg till Japan

Dagen efter vårt möte ska han åka till Japan och sedan vidare till Tyskland. Avhandlingen baseras på fyra publikationer som presenterats i högt rankade internationella tidskrifter och beskriver en populationsbaserad fältstudie med nära 4 800 slumpmässigt utvalda patienter som behandlats med tandimplantat och som hämtats från Försäkringskassans register. I korthet visar resultaten att patienterna över lag var nöjda med behandlingen och att män och äldre patienter var mer nöjda än kvinnor och yngre patienter.
Utvärdering efter nio år visade att 7,6 procent av alla patienter förlorat minst ett implantat, och 14,5 procent har drabbats av en allvarlig form av periimplantit. Den visade även att parodontitkänsliga individer hade en ökad risk för komplikationer.

Jan Derks samråder med tandsköterskan Susanne Berglundh.

Jan Derks samråder med tandsköterskan Susanne Berglundh.


Under det år som har gått sedan disputationen har Jan Derks fortsatt inom sina forskningsområden som handlar om parodontit och periimplantit. Hans avhandling, som bygger på observationsforskning, lämnar inga kliniska rekommendationer. Det kräver ytterligare forskning, menar Jan Derks.
– Vi har beskrivit magnituden av problemen. Men vi har i vår forskning inte förklarat orsakssambanden, det kräver interventionsforskning, vilket vi nu satsar på. Det finns dock vissa etiska begränsningar med interventionsforskning. Vi kommer inte ifrån att vi i vissa fall också måste förlita oss på observationsforskning.

Periimplantit viktig fråga

Det finns fortfarande frågeställningar i projektet som behöver besvaras och som rör tekniska komplikationer, till exempel orsaker till att porslin spricker eller att implantatdelar lossnar och behöver skruvas fast.
En viktig fråga för forskningsgruppen vid avdelningen för parodontologi i Göteborg är behandlingen av periimplantit.
– Vi bedriver randomiserade kontrollerade studier, det vill säga behandlingsstudier med kontrollgrupper, för att ta reda på hur vi ska uppnå bättre resultat och med vilka metoder.
Jan Derks vill gärna lyfta fram en studie av kollegan Olivier Carcuac som publicerades i Journal of Dental Research i januari i år.
– Detta är den hittills största behandlingsstudien i fältet där patienter randomiserats, opererats och sedan följts upp efter ett år. Studien visar att behandlingen fungerar, men att implantatets ytegenskaper påverkar resultatet.
Resultaten från studien, menar Jan Derks, kan vara ett viktigt steg mot bättre behandlingsprotokoll.

Drömmer om testmetod

Forskning visar att nästan 50 procent av alla vuxna lider av parodontit. Cirka 10 procent har en allvarlig form. Om Jan Derks får önska sig ett vetenskapligt genombrott, skulle han gärna vilja se en testmetod, ett salivprov eller blodprov som på ett tidigt stadium skulle kunna prediktera för allvarlig parodontit.
– Det vore fantastiskt. Då skulle vi på ett tidigt stadium och i unga år kunna hitta riskpatienter och kunna sätta in lämplig behandling. Under tiden får vi lita på de riskindikatorer som vi har till hands.
Jan Derks stortrivs i Sverige och med sitt arbete.
– Jag jobbar i en fantastisk grupp, i en extremt givande miljö.
En dag i veckan träffar han patienter, övrig tid delar han mellan forskning, handledning och undervisning. På frågan vad han är mest stolt över, svarar han dröjande:
– Jag är såklart stolt över min avhandling, men också över samarbetet med våra studenter. Under min utbildning blev jag inspirerad av lärare som tog oss studenter på allvar, jag lovade att om jag själv en dag blev lärare skulle jag visa mina elever samma engagemang.

”Jag gillar närheten i Sverige”

Det löftet tycks han ha omsatt i den praktiska undervisningen; för cirka två år sedan fick han Odontologiska hedersmedaljen som studenterna tilldelar en uppskattad lärare.
– Det var förstås väldigt kul. Det jag verkligen gillar med Sverige är den närhet som finns mellan lärare och studenter och avsaknaden av hierarkisk positionering. När jag var ny i Sverige tog det en stund innan jag vande mig vid att man kunde dua sin professor, det var väldigt befriande.
På frågan var han befinner sig om tio år svarar han snabbt:
– Jag är kvar i Göteborg, i den grupp där jag är nu. Och kanske har jag nischat mig inom ett eget forskningsfält med egna doktorander. Här finns fantastiska möjligheter till interdisciplinära och translationella samarbeten.

Upptäck mer