Annons

Annons

Med patos som ledstjärna

Slopa karensen i tandvårdsstödet så att fler marginaliserade kan få vård. Det tycker Christer Priwe, som ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt utsatta människor.

Det var bra att tandvårdsstödet infördes 2008, men det finns enligt Christer Priwe en stor brist: Många med sjukersättning eller låga pensioner har inte råd att gå till tandläkaren. Därför borde karensbeloppet på 3 000 kronor enligt honom tas bort. ATB kunde också avskaffas eftersom beloppet är för lågt för att ge någon effekt. ATB-pengarna kunde i stället bli en del av finansieringen av den slopade karensen.
– Dagens tandvårdsstöd är en mängdrabatt som gynnar dem som konsumerar mycket tandvård, men kommer inte dem till del som bara söker tandvård akut. Sammantaget skulle förändringarna leda till att fler har råd att gå till tandläkaren, säger Christer Priwe, som i stort sett från att han började arbeta som tandläkare 1970 haft ett särskilt patos för utsatta människor, under många år som tandläkare inom kriminalvården, för patienter med blodsmitta och i dag hemlösa.
Det handlar egentligen om samma patientgrupp, anser han, det vill säga de som i dag kallas hemlösa kallades smittriskpatienter på 70-talet.

Tio år i Afrika

Under tio år arbetade han även som tandläkare i Mozambique och Namibia.
– Jag är ingen moder Teresa, men att ge dessa människor god tandvård, anpassad till deras behov och förmåga, känns viktigt, säger han.
Tandvård till hemlösa bedrivs i olika former på flera platser i landet. Stadsmissionen i Malmö inledde ett samarbete med Folktandvården Skåne för cirka tio år sedan. Tyvärr var projektet dåligt genomtänkt och saknade ekonomisk ram och kollapsade därför efter kort tid. Christer Priwe fick då en förfrågan från Stadsmissionen att på nytt försöka bygga upp en verksamhet för dessa patienter, då i deras lokaler. Där arbetar han nu en halv dag i veckan.

Illa bemötta

Han var tveksam till en början, det naturliga vore att den organiserade tandvården tar hand om dessa patienter.
Det finns ett stort behov av tandvård bland de hemlösa, varav majoriteten också har missbruksproblem. Men enligt Christer Priwe motsvarar behovet inte den faktiska efterfrågan på tandvård.
– Många drar sig för att gå till tandläkaren liksom till sjukvården eller att ha kontakt med olika myndigheter, eftersom de känner sig illa bemötta. De flesta har i dag sjukvårdsbidrag, vilket utesluter möjligheten till hjälp från socialen. En grundläggande sanering av enklaste slag – som många är i behov av – är otänkbar eftersom det kan handla om en kostnad på 10 000 – 15 000 kronor. För detta finns inte utrymme inom en liten pension, förklarar Christer Priwe.
– I tandvårdslagen står det att målet ska vara en god tandhälsa i hela befolkningen på lika villkor. Hur kan vi åstadkomma en god tandhälsa på lika villkor när människors levnadsvillkor är så olika? Lika villkor tolkar jag som att man betalar för vården och att man passar sina tider. Kan man inte uppfylla detta är man avstängd i princip för alltid.

Befängd regel

Christer Priwe har också under många år arbetat med och engagerat sig för tandvård till dem som är intagna på kriminalvårdsanstalt. Omkring 9 000 personer avtjänar fängelsestraff årligen. Cirka 70 procent av dessa har missbruksproblem.
Fram till 2005 hade de som var intagna längre än sex månader rätt till kostnadsfri bastandvård. Men denna regel togs bort och ersattes med en bestämmelse om att bastandvården endast ges till dem med längre straff än två år. I övrigt har man bara rätt till tandvård vid akutisering och all tandvård är avgiftsbelagd.
Befängt, tycker Christer Priwe:
– 95 procent av alla intagna sitter kortare än två år, vilket utesluter dem från tandvård. Samtidigt har man investerat i fullt utrustade tandkliniker på 20 av landets fängelser, kliniker som inte utnyttjas effektivt. Dessutom är de intagna drogfria, lättillgängliga och oftast motiverade att genomgå behandling under fängelsetiden. Motiveringen från kriminalvården var att livet i fängelse ska vara så likt livet i frihet som möjligt och därför ska de intagna betala för sin tandvård. Samtidigt är all läkarvård och medicinering kostnadsfri liksom kost, logi, kläder och fritidsaktiviteter!
Christer Priwe har genomfört en studie kring de intagnas tandhälsa, en studie som han nyligen presenterat under kriminalvårdens forsknings- och utvecklingsdagar i Stockholm.

Stora vårdbehov

Studien visar, förutom att endast en liten del av de intagna har rätt till tandvård efter den nyss nämnda regeländringen, också att de har ett stort behov av bastandvård. I genomsnitt har de intagna tre obehandlade kariesangrepp per individ, dessutom är många av utländsk härkomst och har ett än mer eftersatt tandvårdsbehov.
– Det jag hoppas på framöver är att tandvårdsbehovet och inte strafftiden ska styra när det gäller vem som ska få tandvård, säger Christer Priwe, som även fortsättningsvis kommer att arbeta vidare med tandvård till hemlösa samt har en timanställning på Tandvårdshögskolan i Malmö, trots att han nyss fyllt 70 år och sedan tre år är pensionär.
– Mitt arbete känns både roligt och spännande, dessutom meningsfullt, säger han.

Upptäck mer