– Noggrann diagnostik samt en genomtänkt terapiplanering och behandlingsgång är grunden för att lyckas, säger Catharina Göthberg och Apostolos Papias, övertandläkare och specialister i oral protetik vid odontologiska institutionen i Jönköping.
Tillsammans med några kolleger ger de kursen ”Restbett – renovera, extrahera, implantera” i Tandläkarförbundets kursnämnds regi. I målet för kursen står det ”Att uppmuntra till rätt protetik hos rätt tandläkare på rätt patient enligt rätt regelverk”. Kanske en provocerande formulering, tycker de själva när de reflekterar över ordvalet:
– Egentligen kan man inte tala om rätt tandläkare och rätt patient. Det vi menar är att terapiplanering är svårt. Det är sällan fråga om rätt eller fel terapi utan om olika lösningar på problemen. Tandläkare har olika kompetens och måste arbeta utifrån det, och varje patient är unik och har olika förutsättningar odontologiskt, ekonomiskt men även avseende förmåga till anpassning.
Risk för tunnelseende
De påpekar att det är tandläkarens ansvar att avgöra om han eller hon kan utföra behandlingen, om vederbörande bör konsultera en kollega eller specialist, eller om problemen är så komplicerade att patienten behöver remitteras till specialist.
– Många allmäntandläkare har god kompetens, men gör kanske inte omfattande protetiska rekonstruktioner så ofta, vilket naturligtvis kan påverka resultatet. Som ovan tandläkare är det lätt att få ”tunnelseende”, det vill säga att man ersätter tänder utan att se till bettet i sin helhet. Det gäller att ha is i magen och ta sig tid för samtal vid undersökningen, säger Apostolos Papias.
Efter anamnesupptagning och samtal genomförs den kliniska undersökningen. Man behöver fullständigt röntgenunderlag, kliniska foton och ofta studiemodeller inslagna i artikulator som underlag för terapiplanering.
Tandhygienistens skicklighet
I den preprotetiska orsaksinriktade sjukdomsbehandlingen, liksom senare, är tandhygienistens yrkesskicklighet viktig.
– Tandläkaren måste ha en positiv inställning till tandhygienistens kompetens och roll för ett långsiktigt bra resultat.
Tandläkaren kan inte bara säga till patienten i förbigående att han eller hon bör kontakta tandhygienist. I stället gäller det att få patienten att förstå betydelsen av egenvård för att behandlingen ska lyckas och att resultatet blir bestående, förklarar Catharina Göthberg och Apostolos Papias, och tillägger:
– Vissa patienter är inte heller redo att gå in i en omfattande och lång behandling.
Patienten kanske lider av en allvarlig sjukdom eller är inne i en livskris. Det kan då vara bra att avvakta tills patienten orkar gå igenom behandlingen, säger Catharina Göthberg.
Många är 55+
Patienter som de själva tar emot på remiss för restbettsbehandling utgörs ofta av utlandsfödda och många är 55+. Behandlingen kan vara mer eller mindre omfattande. Antalet kvarvarande tänder kan naturligtvis utgöra ett problem, men viktigare är deras position och status. Även käkrelationen är ofta betydelsefull för bettets stabilitet.
– Ofta ser vi att patienter har större behandlingsbehov för att få god funktion än vad som efterfrågas i remissen, förklarar Catharina Göthberg.
Många patienter har höga förväntningar på vad som kan åstadkommas.
– I vissa fall gäller det att hålla nere förväntningarna. Det är inte original vi sätter in utan ersättning för skadade eller förlorade tänder.
Efter en behandling kan patienter uppleva att tuggfunktionen känns annorlunda, att det finns utseendemässiga förändringar eller att talet påverkas. Detta är oftast övergående problem.
– Därför är det viktigt att tandvårdsteamet avsätter tillräcklig tid för information och samtal med patienten och berättar om detta, om behandlingen, om de alternativ som finns, för- och nackdelar samt vad tandvårdsstödet ersätter. Patienten kanske efterfrågar ersättning av en förlorad framtand av estetiska skäl.
Tandläkaren måste bedöma helheten och om en liten behandling är möjlig utifrån patientens önskemål.
Båda påpekar att de själva försöker arbeta med temporära teknikerframställda ersättningar för att utvärdera bettets funktion och estetik.
Tandteknikern viktig
Båda betonar att ett gott samarbete med tandteknikern borgar för ett bra slutresultat.
– Kommunikationen måste fungera och man måste ha en öppen dialog och vara ense om målet. Man bör i diskussionen kring patientfallet lära av varandra.
När allt sitter på plats återstår en viktig fas: uppföljningen, som bestäms individuellt för varje patient.
– Protetisk vård kräver uppföljning och det är bra om man kan följa sina patienter för att utvärdera resultat, både tekniskt och biologiskt, men också när det gäller patientens upplevelse, förklarar Catharina Göthberg och Apostolos Papias.
