Skylta lagom!

Att göra reklam för sin verksamhet och sitt kunnande väcker knappast någon upprördhet i dag. Men tar man några kliv tillbaka i tiden förhöll det sig annorlunda. I de etiska regler för tandläkare som infördes av förbundet 1909 slogs det fast att ”Det är icke öfverensstämmande med god kåretik, att en tandläkare annonserar medels affischer, anslag, cirkulär, kort, skyltar eller i tidningar eller andra publikationer för att därigenom söka väcka uppmärksamhet för någon särskild behandlingsmetod eller söka framställa sin egen öfverlägsenhet öfver andra tandläkare eller att öfverhuvud taget använda reklamartade annonser, af hvad slag de vara må. Detta behöfver emellertid icke afhålla tandläkare från att använda kort af lämplig storlek med namn, titel, adress och telefonnummer, tryckta med lämplig stil, eller att hafva annonser af motsvarande beskaffenhet i tidningarna. Icke heller bör det hindra en tandläkare, som uteslutande ägnar sig åt en viss specialitet, att endast annonsera denna.”
[slideshow]
1960 fanns fortfarande restriktioner rörande skyltens storlek och innehåll.
När de olika specialiteterna började införas fick dock den aktuella specialiteten anges såväl på skylten som i annonser.
Ännu in på 1900-talet kunde man både skylta och annonsera sina tandvårdstjänster utan att vara tandläkare. Den som ägnade sig åt tandvård utan formellt tillstånd kunde bli bötfälld, vilket dock närmast betraktades som utgifter för inkomstens förvärvande.
Här intill har vi samlat ett antal skyltar både från tandläkare och icke-tandläkare.