Tandläkare kan upptäcka benskörhet

Cirka 70 000–100 000 personer i Sverige råkar varje år ut för frakturer. Förutom det personliga lidandet innebär det mycket stora kostnader för sjukvården och samhället. Den totala kostnaden beräknas till cirka 4,6 miljarder kronor.
Men många av dessa frakturer skulle kunna undvikas om de drabbade fick en tidig diagnos. Det handlar då om att upptäcka begynnande benskörhet, så kallad osteopeni, det vill säga stadiet innan sjukdomen utvecklas till osteoporos.
Christina Lindh, seniorprofessor i odontologisk radiologi vid odontologiska fakulteten i Malmö, har under ett stort antal år intresserat sig för förändringar i käkarnas benvävnad, något som också blev hennes forskningsfält för doktorsavhandlingen 1996. Då studerade hon främst möjligheterna att uttala sig om benkvaliteten i käkarna och vilken betydelse detta har vid implantatbehandling.

 
Intresset för avbildning av käkarnas benvävnad med hjälp av röntgenbilder ledde så småningom till att hon och fakulteten i Malmö kom att delta i det europeiska forskningsprojektet Osteodent, ett samarbete mellan forskargrupper i fem länder.
I projektet ingick 847 patienter. Syftet var att studera om tecken på benskörhet kan identifieras via röntgenbilder, dels genom panoramaröntgen, dels genom intraorala röntgenbilder. Som ett komplement till röntgenundersökningarna fick patienten ett frågeformulär för att identifiera olika riskfaktorer för benskörhet, bland annat ålder, kön, vikt och längd, tidigare frakturer, rökning och kostvanor.
Resultaten från studien visar att tandvården kan diagnosticera tecken på benskörhet, något som också redan görs på ett antal kliniker.

Två sätt

För att få fram informationen ur röntgenbilderna användes två sätt: Vid granskningen av panoramaröntgenbilder mäts kompaktan vid mandibelbasen.  Tidigare forskning har visat att kompaktan blir uttunnad med åren och att det finns ett samband mellan kompaktans tjocklek och bentätheten i övriga skelettet. Mätning av kompaktan kan göras antingen manuellt eller med en framtagen mjukvara då man sätter ut enstaka punkter längs mandibelbasen varefter programmet uppskattar hela mandibelkompaktans tjocklek.
Tas intraorala bilder är det området mellan rötterna på premolarerna i underkäken som är intressant. Också här har tidigare forskning visat att det finns ett samband mellan hur tät trabekelteckningen är och bentätheten i övriga skelettet. En tät trabekelteckning är ett tecken på hög bentäthet, medan en gles indikerar låg bentäthet. Även här kan tolkningen av röntgenbilderna ske dels manuellt (med ögat), dels med framtagen mjukvara. Det räcker att använda en av analysmetoderna för att identifiera eventuella förändringar som kan vara tecken på benskörhet.
Vid användning av mjukvara för att få ett mått på trabekelteckningen i underkäkens premolarområde, skickas röntgenbilderna till ett företag för analys och svar. De kliniker som använder tekniken tecknar ett abonnemang med mjukvaruleverantören, vilket kostar några hundra kronor. Christina Lindh ser stora möjligheter för tandvården att identifiera individer som är i riskzonen för att få osteoporos och därmed en ökad risk för fraktur.
– Vi inte bara kan utan är väldigt lämpade att göra det eftersom vi träffar patienter regelbundet och tar röntgenbilder för att kartlägga och följa vanliga mun- och tandrelaterade sjukdomar.  Benskörhet är en tyst sjukdom; det är ofta först när sjukdomen leder till olika frakturer som personen i fråga söker vård, säger hon.

Utbildning krävs

Tekniken tillämpas i dag på cirka 25 Praktikertjänstanslutna kliniker och några övriga privatkliniker. Folktandvården i Kalmar planerar att starta ett forskningsprojekt för att utvärdera metoden. Folktandvården i Västra Götaland planerar också en studie där 16 folktandvårdskliniker ska ingå.
Men för att tekniken ska bli mer allmänt spridd och använd behöver tandläkarna utbildning i tekniken, man måste också som alltid vid röntgendiagnostik ha skärmar med god upplösning och bra belysning runt omkring.
– Viktigt är också att röntgenbilderna håller god kvalitet när det gäller projektion, svärtning och kontrast, förklarar Christina Lindh.
Även om analyserna och diagnosticeringen kan göras inom tandvården måste det också bli möjligt för tandvården att remittera patienter till vårdcentral eller sjukhus i de fall man ser förändringar som tyder på osteopeni eller osteoporos.
– Tandläkarna får i dag i regel inte remittera dessa patienter vidare till sjukvården utan endast hänvisa dem dit, och det är ett stort problem. Sjukvården gör i sin tur endast utredningar när patienterna fått lågenergifrakturer eller uppenbara symtom på benskörhet, exempelvis minskad längd, säger Christina Lindh.

Ingen ersättning

Ett annat problem är att tandvården inte får ersättning från tandvårdsstödet för att utföra dessa röntgenundersökningar, men Christina Lindh ser inte detta som något stort problem:
– I en studie som vi gjort visade det sig att patienterna var villiga att betala upp till 300 kronor för att få undersökningen gjord inom tandvården.
Läs även: Patienterna önskar benskörhetsmätning

Några av Christina Lindhs patientfall: