Annons
Annons
Indonesiens gatutandläkare – billiga men farliga
Bland småverkstäder och gatukök i Jakartas fattiga kvarter finns också icke-auktoriserade tandläkarmottagningar.
Foto, samtliga bilder: Joakim Rådström
För världens fattiga är kvalificerad tandvård ofta en lyxprodukt som man inte har råd med. Okvalificerade så kallade ”gatutandläkare” blir då ett lockande alternativ. Men alltför många gånger är behandlingarna skadliga och blir på sikt mycket dyrare för patienten.
Bikin Gigi Palsu, ”protestillverkning”, står det på skylten, som också illustreras med en glatt uppspärrad serietidningsmun. Runtomkring sprider Jakartas myllrande, fattiga kvarter ut sig, med enkla gatukök där det wokas nasi lemak, små verkstäder för mobilreparationer, skjutshåll för billiga mopedtransporter, salustånd för starka så kallade kretek-cigaretter och mycket annat.
Sammantaget uppskattas storstadsregionen runt Jakarta rymma ofattbara 30 miljoner människor. Varje dag anländer dessutom nya skaror av människor med hopp om att göra sin lycka just här. Där utbildning, erfarenhet och kapital inte räcker till blir nöden på ett högst påtagligt sätt uppfinningarnas moder.
Som i fallet med de många icke-auktoriserade tandläkarmottagningarna i staden. Eller som för Virginia Della Yolanda, 23 år, som försöker slå sig fram i Indonesiens stentuffa filmindustri, som castingarbetare för annonsfilmer. Och som för att falla väl ut i konkurrensen i medievärlden också lät göra ett antal estetiska ingrepp hos en så kallad tukang gigi, eller ”gatutandläkare”.
– Jag har varit till tre olika gatutandläkare, säger Virginia Della Yolanda när vi träffar henne på den auktoriserade tandläkarmottagningen MHDC Medikids i det välmående Jakartaområdet Green Terrace.
Virginia Della Yolanda berättar om de skador hon fått på tänderna efter behandling hos gatutandläkare.
Hos den första gatutandläkaren satte hon in tandställning, som hon bar i fyra år utan att uppleva någon förbättring alls i fråga om tändernas positionering. Fortfarande missnöjd med sina tänder läste hon i stället på om skalfasader, som hon nu ville sätta in. Eftersom det räknas som en estetisk behandling kunde Della inte få någon statlig ersättning för ett sådant ingrepp.
– Och jag hade inte råd med professionella privatkliniker, så det var därför jag sökte mig till gatutandläkare, säger Della.
Just denna mottagning hade också rekommenderats av en känd person, vilket fick många unga att söka sig dit – trots att tandläkaren ifråga saknade egentlig tandläkarlegitimation. Ingreppet där var också relativt billigt, men fasaderna höll bara i ungefär två år.
– Efter det ville jag göra om fasaderna, fast hos en annan gatutandläkare. Men nu ramlade de av efter bara en månad, och det började också ila kraftigt i tänderna, berättar Virginia Della Yolanda.
Tandläkaren Mina Ali har en klinik som inriktar sig på barn, men hon tar också emot patienter som har skador efter besök hos gatutandläkare.
Doktor Muna Ali är grundare av och föreståndare för Medikids, och förklarar närmare vad det var som hade hänt.
– Inför uppsättning av skalfasader brukar man behöva behandla de underliggande ytorna, men om man går för hårt fram kan tänderna bli känsliga. Gatutandläkaren tog bort för mycket av emaljen så att dentinet blottlades, säger hon.
Vid det här laget hade de många besöken hos olika gatutandläkare bara lett till utgifter och skadade tänder för Della. Desperat sökte hon efter sätt att åtgärda situationen, och hittade så småningom till den sociala mediekanalen KorTuGi.
KorTuGi står för Korban Tukang Gigi, vilket är indonesiska för ”offer för tandhantverkare”. Initiativet startades 2016 av tandläkaren Rifqie Al Haris, som sedan dess har spridit många hundratals foton och videor över Instagram, Facebook och Youtube på patienter som farit illa i händerna på gatutandläkare. Mycket av materialet är otäckt att titta på.
KorTuGi har i sin tur ett samarbete med Medikids, som regelbundet väljer ut patienter som drabbats av felbehandlingar för att kostnadsfritt åtgärda deras problem. Det var så Virginia Della Yolanda kom till kliniken.
– Vi gör ett urval, där vi ber den drabbade förklara bakgrunden till att han eller hon söker sig till oss. Sedan får de skicka in foton på tänderna, och så erbjuder vi oss att ta hand om tänderna gratis, berättar Muna Ali.
Information och utåtriktat arbete inom tandhälsa ligger Muna Ali varmt om hjärtat. Utöver sitt engagemang inom KorTuGi har hon till exempel inrett mottagningarna i kulörta färger med olika lekrum för att dämpa oro för tandläkarbesök bland barn. En av lokalerna för tankarna till ett flygplan. I en annan leker hennes egna barn med några vänner över en docka i en låtsas-tandläkarstol. Dockan gapar stort och uttrycker ingen olust inför behandlingen för dagen.
Skillnaden mellan Muna Alis klinik och gatutandläkarna är enorm. Här finns bland annat ett lekrum där barnen kan pröva på att vara tandläkare.
- Tukang gigi betyder ungefär ”tandhantverkare”. Namnet är kusligt träffade – på vissa håll använder gatutandläkare i princip snickarverktyg som hammare, stämjärn och håljärn. Begreppet ska skiljas från ordet för professionell tandläkare, som vanligen på indonesiska översätts till dokter gigi.
- Liknande begrepp finns på många olika språk i de länder där gatutandläkare är ett vanligt fenomen: Indien, Pakistan, Bangladesh och många andra länder.
- Hur många sådana okvalificerade tandläkare som finns runt världen är svårt att få siffror på, men en indisk tandvårdshögskola bedömde för några år sedan att det enbart i Indien fanns över 3 000.
För att åtgärda Dellas felbehandlade tänder la tandläkarna på ett desensitiviserande medel, och därpå fyllning för att täcka över det exponerade dentinet.
– Men om nerverna redan är skadade kan vi behöva fixa rotkanalerna först, berättar Muna Ali. Jag har några sådana patienter med likartade erfarenheter som Della, som också är offer för gatutandläkare och har hänvisats till oss från KorTuGi. Men deras fall är värre än för Della.
Genom den professionella behandlingen åtgärdades Dellas ilande tänder och nya skalfasader lades på enligt fackmannamässiga metoder. Skillnaden i vård var betydande.
– Hos gatutandläkarna brydde de sig bara om tänderna, medan tandläkaren här var intresserad av hela hälsan. De utförde de estetiska momenten, men först rengjorde de tänderna och tog reda på hälsobilden i stort, säger Virginia Della Yolanda.
Fortfarande är Dellas tänder lite känsliga, men inte alls som efter felbehandlingen hos gatutandläkarna. Skalfasaderna sitter stadigt mot tänderna och har en nyans som hon är nöjd med. Samtidigt är hon upprörd över de många allvarliga felen som begicks av de okvalificerade tandläkarna.
– Om vi inte gör något för att utbilda människor kan fler bli vilseledda om sådana här kosmetiska behandlingar, bedömer Muna Ali.
Den indonesiska staten tillåter att tukang gigis gör proteser och låtsaständer, men för det mesta utför de också andra behandlingar.
– Många gör fyllningar, extraktioner, fasader, ortodonti och annat. Och då ligger det inte inom någon gråzon – då är det illegalt, säger Muna Ali.
Virginia Della Yolanda anmälde inte felbehandlingarna till polisen. Muna Ali menar dock att andra patienter, som har fått ännu allvarligare biverkningar, brukar göra det. Riskerna med att gå till gatutandläkare är nämligen betydande, eftersom många extraktioner och behandlingar utförs med osteriliserade verktyg eller olämpliga tekniker av okvalificerad personal. Infektioner och andra komplikationer är vanliga, och även dödsfall förekommer med jämna mellanrum.
Malaysiska hälsovårdsmyndigheter varnar för att exempelvis hiv och hepatit B kan spridas genom de ohygieniska förhållandena i gatutandläkarnas mottagningar, och att felbehandlingar kan leda till permanenta nervskador. Genom att aldrig besöka kvalificerade tandläkare riskerar man dessutom att missa allvarliga munhälsoproblem, till exempel om man har anlag för muncancer.
Problemet drabbar särskilt fattiga och utsatta grupper, som ofta inte har råd att besöka auktoriserade tandläkarmottagningar. En annan orsak att söka upp tukang gigis är bristen på legitimerade tandläkare. I Indonesien finns knappt 6 legitimerade tandläkare per 100 000 invånare. Motsvarande siffra i Sverige är 78, alltså omkring 13 gånger högre.
Förhoppningen är att situationen ska förbättras framöver. Många lärosäten i landet erbjuder tandläkar- och tandhygienistutbildningar; bara i Jakarta finns enligt Muna Ali fyra tandläkarhögskolor.
– Vi studerar tre och ett halvt till fyra år för kandidatexamen, och efter det får vi göra praktiskt arbete under ett och ett halvt till två år på skolan för att få legitimationen. Så totalt fem till sex år för att bli tandläkare. Vill man bli specialist får man studera ännu längre, säger Muna Ali.
Tillgången på ändamålsenliga lokaler och utrustning är god i storstäderna i Indonesien, menar Muna Ali vidare, men sämre ute på landsbygden.
