De gånger behandlingen misslyckas misstänker Nelly Romani Vestman att det beror på att bakterier som blivit kvar i rotkanalen påverkar stamcellernas funktion.
Illustration: Colourbox
– Vår forskningsgrupp arbetar med en biologisk behandling för omogna tänder som blivit nekrotiska på grund av trauma. Genom att använda stamceller från den apikala papillan försöker vi att återuppbygga skadad pulpa och främja rotutveckling”, berättar Nelly Romani Vestman på institutionen för odontologi vid Umeå universitet.
– På det sättet kan vi behålla tänder hos unga patienter som annars skulle haft dålig prognos. Behandlingen lyckas hos 60–80 procent av patienterna.
”Vår forskningsgrupp arbetar med en biologisk behandling för omogna tänder som blivit nekrotiska på grund av trauma.”
De gånger behandlingen misslyckas misstänker Nelly Romani Vestman att det beror på att bakterier som blivit kvar i rotkanalen påverkar stamcellernas funktion. Därför har hon och hennes medarbetare genom storskalig sekvensering av budbärar-RNA undersökt hur två bakteriestammar som ofta hittas i rotkanalen påverkar uttrycket av gener hos stamcellerna. Bland annat sådana som är viktiga för stamcellernas differentiering och för deras reglering av inflammationer.
– Den ena bakterien vi studerade var Enterococcus faecalis, den mest persistenta bakterien vid infektioner i rotkanalen. Den visade sig ha stark påverkan på gener inblandade i osteogena och dentogena processer, och kan därmed potentiellt hämma regenereringen av levande vävnad i tanden.
– Den andra bakterien var Fusobacterium nucleatum, som är den mest prevalenta bakterien i rotkanalen. Den visade sig uppreglera stamcellernas användning av gener som driver på immunförsvar och inflammationer.
– Studien hjälper oss att förstå konsekvenserna av bakterier vid behandlingar med stamceller från den apikala papillan och därmed hur man kan förbättra behandlingen, säger Nelly Romani Vestman.
– Resultaten styrker tanken att en noggrann rengöring från bakterier har kritisk betydelse för behandlingen.
En svaghet Nelly Romani Vestman pekar på är att studien är gjord in vitro. Trots att de har använt stamceller från människor, och bakterier isolerade från rotkanaler, har det skett i provrör under en begränsad tid. Det går därför inte att veta säkert hur väl forskningsresultaten avspeglar vad som händer på plats i rotkanalen under ett långdraget kroniskt förlopp.
– Studiens styrka är emellertid att vi genom att ha analyserat stora mängder RNA hos stamcellerna – 49 miljoner RNA-sekvenser per prov – och använt flera olika bioinformatiska verktyg har kunnat få en helhetsbild av hur bakterierna påverkar genuttrycket i stamcellerna. Det öppnar upp för fortsatt forskning för att få djupare förståelse för de långsiktiga effekterna.
