Tita Kirkinen har forskat om placerade barns tandhälsa.
Foto: Håkan Röjder
Gör: Övertandläkare i pedodonti vid Folktandvården i Värmland, disputerat med avhandlingen Dental health and dental care in children in out-of-home care vid Malmö univeristet.
Avhandling: Dental health and dental care in children in out-of-home care
Det är välkänt att barn och unga som placeras i så kallad samhällsvård, det vill säga familjehem, stödboende eller HVB-hem, har mer hälsoproblem än andra. Hur tandhälsan ser ut har dock varit relativt okänt, något som Tita Kirkinen undersökt i sin doktorsavhandling framlagd vid Malmö universitet.
Vad kom du fram till?
– Att tandhälsan hos placerade barn är klart sämre än hos andra barn, bland annat har de fler akutbesök, fler utdragna tänder, mer käk- och tandtrauma och mer karies. De får också färre vanliga tandvårdsundersökningar än andra barn.
Vad beror det på?
– En av orsakerna kan vara att barn och unga i samhällsvård flyttar ofta och därför ofta inte hinner kallas till tandundersökning innan de har bytt adress igen.
Vad får detta för effekt?
– Vi vet att dålig tandhälsa i barndomen markant ökar risken för sämre tandhälsa i vuxen ålder. Det leder inte bara till ett fysiskt lidande med tandvärk och annan påverkan på kroppen – en dålig tandhälsa kan också vara stigmatiserande och påverkar det sociala livet och kanske även möjligheten att skaffa jobb och försörja sig.
Var det något som stack ut i avhandlingen?
– Det mest anmärkningsvärda är nog att dessa barn flyttar så ofta, en individ i studien hade 12 olika adresser under en sammanlagd placeringstid på ett år. Dessutom tycks inte tiden för placering spela så stor roll. De som hade varit placerade större delen av sin barndom hade inte bättre tandhälsa än de som varit placerade en kortare period. Det är anmärkningsvärt, i och med en placering har samhället tagit över ansvaret för individen och här har samhället brustit i ansvaret för att det ska fungera.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Mer samverkan mellan tandvården och socialtjänsten så att placerade barn får den tandvård de har rätt till. Det borde tas fram ett molnbaserat hälsokort knutet till individen så att socialtjänsten kan kontrollera vilken tandvård barnet har fått.
– En del i forskningen var också att validera uppgifter i SKaPa, som sedan användes som underlag i avhandlingen. Där blev det tydligt att SKaPa är användbart för forskning men också att vi behöver bli duktigare på att ta ordentligt status på alla patienter och registrera rätt i patientjournalen, så att den data som finns i registret kan användas fullt ut.
