Klobetasol vid behandling av oral lichen planus kan ge binjurebarkssvikt

Oral lichen planus (OLP) är en autoimmun sjukdom som drabbar munslemhinnan, och som vanligen behandlas med lokalt administrerade kortikosteroider (Klobetasolproprionat 0,025% munhålegel). Svenska forskare har nu upptäckt att den behandlingen kan leda till binjurebarkssvikt hos upp till en femtedel av patienterna.

Annons

Annons

Forskning 2024-11-29

Klobetasol vid behandling av oral lichen planus kan ge binjurebarkssvikt

Illustration: Colourbox

Oral lichen planus (OLP) är en autoimmun sjukdom som drabbar munslemhinnan, och som vanligen behandlas med lokalt administrerade kortikosteroider (Klobetasolproprionat 0,025% munhålegel). Svenska forskare har nu upptäckt att den behandlingen kan leda till binjurebarkssvikt hos upp till en femtedel av patienterna.

– Vi fick en remiss till endokrinmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset på en patient med binjurebarkssvikt, som behandlats med Klobetasol, berättar Margret J Einarsdottir, medicine doktor och specialistläkare, som nu arbetar på Landspitali Universitetssjukhus i Reykjavik. Vi pratade då med våra tandläkarkollegor som skickat remissen, för att ta reda på om det här var ett kliniskt problem.

– Det gjorde oss fundersamma, fortsätter Maria Bankvall, odontologie doktor, numera universitetslektor vid Högskolan i Jönköping och tandläkare vid specialkliniken för orofacial medicin vid Norra Älvsborgs Länssjukhus. Patienten hade fått en behandling som vi vanligtvis sätter in vid symtomgivande OLP. Den gängse uppfattningen har varit att sådan steroidbehandling endast verkar lokalt.

De beslöt därför att göra en tvärsnittsstudie för att undersöka om binjurebarkssvikt kunde vara en biverkan vid lokal behandling med Klobetasol. Vanligen sköljer patienten enligt ett 6 veckors schema med avtagande intensitet, varefter de patienter som så behöver får en underhållsbehandling, som kan vara över ett antal månader upp till flera år.

– Vi undersökte 27 patienter som hade sådan underhållsbehandling vid OLP, berättar Margret J Einarsdottir. De fick lämna blodprov på morgonen, minst 48 timmar efter att de senast tagit läkemedlet. Sedan mättes halten kortisol i blodet, och det visade sig att sex av patienterna hade så låga kortisolvärden att de uppvisade tecken på binjurebarkssvikt. Fem av dessa gjorde ytterligare tester där man såg att svikten hos två av dem var allvarlig.

Slutsatsen var därmed att 20 procent av patienter under långvarig behandling med Klobetasol riskerar att utveckla en binjurebarkssvikt som biverkning.

Man måste fundera mer på hur många som ska få underhållsbehandling med Klobetasol.

– Man måste därför fundera mer på vilka som bör få underhållsbehandling med Klobetasol, och hur länge samt med vilka intervall de patienterna ska kontrolleras, konstaterar Maria Bankvall.

– Det gäller att vara uppmärksam på symtom som trötthet, viktnedgång och matleda när man följer upp patienterna, utvecklar Margret J Einarsdottir. Symtomen är ospecifika, och därför lätta att missa.

– Vid sådana symtom i samband med behandling med Klobetasol är det lämpligt att mäta kortisolvärdet, som bör tas mer än 48 timmar efter den senaste sköljningen.

Upptäck mer