Prevalensstudier har ganska nyligen kunnat visa att män signifikant oftare än kvinnor är drabbade av tanderosion och att de dessutom drabbas värre. Några hypoteser som presenterats för detta är att män i högre utsträckning utsätter sina tänder för syraangrepp och/eller har kraftigare käkmuskler och därmed utsätter tänderna för större påfrestningar.
Men nu presenterar norska forskare en annan hypotes som går ut på att skillnaden i erosion kan ha genetiska orsaker.
En frisk premolar, som extraherats i samband med ortodontisk behandling, togs från vardera 90 patienter av båda könen (58 procent kvinnor) samtidigt som salivprov togs från samtliga individer. Tänderna mättes i en interferometer både före och efter att de sänktes ned i 0,01 M saltsyra under sex minuter, vilket gav forskarna en slags differensbild. De gentestade också salivproverna.
När forskarna jämförde den fjärdedel tänder som drabbats värst av erosion med den fjärdedel som drabbats minst såg de att det i princip var jämnt mellan könen bland de som drabbats värst, men att det var en stor övervikt av kvinnor som hade tänder som hade klarat syrabadet bäst.
När resultatet jämfördes med gentesterna kunde de se en signifikant koppling till genetiska variationer i 4 av de 15 undersökta punkterna i totalt 7 emaljrelaterade gener.
Forskarnas slutsats är att det finns en koppling mellan variationen i emaljbildande gener och individers känslighet, och att kvinnor genetiskt är bättre skyddade mot tanderosion.
Annons
Annons
