”Var observant på om en patient tidigare fått strålbehandling mot käkarna i huvud-halsområdet. Osteoradionekros kan då utlösas om patienten hanteras ovarsamt vid parodontit, käkbensinfektion eller extraktion”, säger Göran Kjeller. Foto: Colourbox
Orofarynxcancer behandlas vanligen med radioterapi, men behandlingen leder inte sällan till att vävnaden i käkbenet drabbas av osteoradionekros. För att få en uppfattning om vilka faktorer som kan påverka risken för detta har forskare i Göteborg gjort en omfattande retrospektiv studie av i stort sett alla patienter i Västra Götalandsregionen som fått denna typ av behandling under åren 2004 till 2014.
– Vi har gått igenom journaluppgifter och fångat upp 40 olika parametrar, och genom att själva analysera röntgenbilderna har vi sett vilka av patienterna som drabbats av osteoradionekros, förklarar Ghazaleh Boromand, käkkirurg och doktorand på institutionen för odontologi vid Sahlgrenska akademin.
Av de 450 patienter som identifierades hade 90 utvecklat tillståndet osteoradionekros. Prevalensen var alltså 20 procent, vilket är högre än tidigare studier visat.
– De tidigare studierna har dock omfattat alla patienter som fått strålning i munhålan. Vi har fokuserat på dem som fått strålning i mellansvalget/oropharynx, nära käkbenets inre del, förklarar Göran Kjeller, docent och övertandläkare på samma institution.
En slutsats är att patienter har utvecklat problemet även efter behandling med betydligt lägre stråldoser än man tidigare haft kunskap om.
”Redan vid en mediandos på 42 Gy finns en betydande risk för osteoradionekros.”
– Redan vid en mediandos på 42 Gy finns en betydande risk för osteoradionekros, säger Ghazaleh Boromand. Tidigare rapporter har angett att det behövs betydligt högre doser.
– Vidare ser vi att risken skiljer sig mellan nyare och äldre stråltekniker. De nyare ger lägre risk. Skillnaderna är inte dramatiska, men tydliga. En annan slutsats är att det är medeldosen av strålning som är avgörande, inte maxdosen.
Risken att drabbas minskar inte efter att behandlingen avslutats, utan andelen som drabbas ökar med 8 procent för varje år.
– Studiens styrka, förklarar Göran Kjeller, är dess storlek. Ingen studie vi känner till har omfattat lika många patienter. Ingen har heller pågått under lika lång tid. Dess svaghet är att den är retrospektiv, men det skulle kräva ett enormt arbete under lång tid att göra en lika omfattande prospektiv studie.
– Studien understryker att många patienter som fått strålning mot huvud och hals riskerar att drabbas av osteoradionekros. Eftersom tillståndet kan utlösas om man behandlar patienterna ovarsamt vid till exempel parodontit, käkbensinfektion eller extraktion, är det viktigt att vara observant på om en patient tidigare fått strålbehandling mot käkarna och huvud-halsområdet.
